Timbro förlag

Varukorg:
Inga produkter

Ljusfabrikanterna

ljusfabrikanterna_-_solen_slutgiltig.png

 bastiat.jpg

 

KÖP BOKEN

 

En man för vår tid

23 NOVEMBER, 1999

Johan Norberg, författare, om Frédéric Bastiat 

Kapitalismen bygger på kreativ förstörelse, gamla metoder och företag sveps undan för att ersättas av nya och effektivare. Tyvärr är den förstörande delen mycket mera synlig för människor och media än den kreativa delen, som arbetar mer långsiktigt. Om vi ska få ett helhetsperspektiv på ekonomin borde vi läsa en fransk ekonom som dog för nästan 150 år sedan, Frédéric Bastiat.

Få utanför de historiskt intresserades krets vet idag vem den franske 1800-talsekonomen Frédéric Bastiat var. Men hans inflytande var vidsträckt. Det svenska liberala systemskiftet i mitten av 1800-talet genomdrevs av personer som huvudsakligen var inspirerade av Bastiat, t ex finansministern Gripenstedt.

Ett århundrade senare fick en amerikansk skådespelare tag i Bastiats böcker. Han övertygades av Bastiats framställningar om att kapitalismen bringade frihet och välstånd, och bytte parti från demokraterna till republikanerna. Som sådan gjorde han politisk karriär och 1980 valdes han till USA:s president. På den posten reformerade Bastiatlärjungen Ronald Reagan sitt land, och inspirerade till en liberal våg över hela Västvärlden.

En stor stilist
Bastiat var en konsekvent förespråkare för individuella rättigheter och en fri marknadsekonomi. Men anledningen till att Bastiat inspirerar frihetligt tänkande även i vår tid är främst hans stilistiska förmåga. Han kunde illustrera svåra ekonomiska samband så lättbegripligt att de framstod som självklara, och han kunde formulera torra liberala principer med humor och finess. Han upprepade dem från så många synvinklar och med så många exempel att ingen läsare hade någon ursäkt att inte låta sig övertygas.

En av Bastiats mest klassiska tankemodeller är den som har givit namn till en just utgiven volym av hans texter, ”Det man ser och det man inte ser”. Med denna enkla modell illustrerar Bastiat ekonomins funktionssätt, att det finns vissa omedelbara effekter av en händelse, men det finns också effekter som inträffar senare och drabbar andra personer än de omedelbart berörda. En dålig ekonom räknar bara med de effekter man ser, medan den bra ekonomen också räknar med dem man inte ser.

Bastiats första exempel på detta är situationen då en fönsterruta krossas. Den dålige ekonomen tror att det är bra att fönstret krossas, för det ger jobb åt glasmästaren, som i sin tur därför kan konsumera mer. Det är det man ser. Den bra ekonomen inser däremot att pengarna som gick till en ny ruta annars hade kunnat användas t ex till att köpa nya skor, vilket hade givit jobb åt skomakaren. Det ärdet man inte ser. Om fönstret inte hade krossats hade fönsterinnehavaren både haft ett helt fönster och nya skor. Nu har han bara ett lagat fönster.

Genom en rad olika exempel visar Bastiat hur man måste omvärdera olika ekonomiska och politiska händelser om man också förutser det man inte ser. Särskilt viktigt blir det för att granska statsingrepp i ekonomin, eftersom fördelarna av dem ofta är koncentrerade till en viss grupp och är omedelbart synlig, medan nackdelarna sprids ut långsiktigt och till andra människor. Man ser att tullskydd för jordbruket ger jobb åt några bönder, men man ser inte vad konsumenterna annars hade kunnat göra med sina pengar, de jobb som aldrig skapas, den effektivisering som inte blir av. Man ser att bidrag till en grupp ger dem mer pengar, men man ser inte hur skatterna till detta drabbar andra grupper, och den hämsko det lägger på näringslivet. Man ser att staten skapar ett visst antal arbetstillfällen genom att ställa om Sverige till ett grönt samhälle, men man ser inte att de pengarna annars hade använts till att skapa andra arbeten. Därför lär oss Bastiat att vi principiellt bör avvisa statsingrepp, även om de kan tyckas ge bra effekter på kort sikt.

Media ser det man ser
Man bör också hålla modellen i huvudet när man läser tidningen eller ser på TV. Mediadramaturgin passar det man ser, men det man inte ser får sällan någon sändningstid. Om riksdagen sänker bidragen ser man i ”Hur drabbas du?”-tabellerna hur det slår mot folk, men man ser inte effekten att fler på sikt tar sig ur bidragsberoende och skaffar sig ett arbete. Man ser att en effektivare produktion leder till att en fabrik läggs ned och 100 personer mister jobbet, men man ser inte att effektiviseringen leder till att konsumenter får mer pengar över att köpa andra varor, och att kapital förs över till andra näringar, varför det skapas jobb någon annanstans.

Schumpeter myntade begreppet ”kreativ förstörelse”. Genom att skapa ständiga innovationer och revolutionera produktion och handel förändrar kapitalismen ständigt ekonomin. Det finns en förstörelse, då gamla metoder, fabriker och företag läggs ned, men den är kreativ då den för över kapital och arbetskraft till det nya och effektivare som växer fram. Det pedagogiska problemet för kapitalismens anhängare är att förstörelsen är omedelbar, man ser den, men kreativiteten arbetar långsammare och inte nödvändigtvis under just den gatlykta där man letar, man ser den alltså inte.

Bastiat hjälper oss att se båda sidorna av den kreativa förstörelsen. Att Schumpeter insåg detta råder det ingen tvekan om. Han funderade till och med på om Bastiat inte var ”den mest briljante ekonomiske journalist som någonsin levt”. Jo, det var han.

  • Leverans utanför Sverige? - Mejla din beställning till Martina.stenstrom@timbro.se

Användarinloggning