Majoritet och mångkultur

Världen är på väg in i en ny folkvandringstid. För de europeiska välfärdsstaterna innebär det att målkonflikter som tidigare gömts undan nu blivit fullt exponerade. Fri rörlighet eller minskad välfärdsstat? Religionsfrihet eller sekularism? Jämställdhetsnormer eller minoritetsrättigheter?

Vi vet hur de dåliga alternativen ser ut: enklavisering och parallellsamhällen där majoritetssamhället abdikerat. Eller diskriminering och urholkad respekt för minoriteters rättigheter. En fungerande integrationsprocess på liberal grund förutsätter ett avståndstagande från såväl identitetspolitikens fokus på det särskiljande som en assimilationspolitik som slår över i majoritetsförtryck.

Men hur ser det goda alternativet ut? Hur värnar vi både sammanhållning och kulturell pluralism?

Det finns ingen nödvändig konflikt mellan svenskhet och invandring. Sverige är både en gammal nationalstat och ett ungt invandrarland. Både ett mångkulturellt samhälle och ett land med en stark majoritetskultur. Timbros utgångspunkt är att ett medborgarskap som bygger på – och erkänner förekomsten av – en svensk kultur är nyckeln till integrationsprocessen. Samtidigt behöver medborgarskapet uppvärderas med ett nytt socialt kontrakt som tydliggör villkoren för våra gemensamma rättigheter och skyldigheter.

Med dessa utgångspunkter omstartar vi nu vårt integrationsprogram. Vi gör det under rubriken ”Majoritet och mångkultur”. Detta program ska ur ett frihetligt perspektiv bland annat belysa följande frågor:

  • Vilket utrymme bör religionen tillåtas få i ett av världens mest sekulära länder, och vilka lojaliteter och grad av anpassning har ett pluralistiskt samhälle rätt att kräva av de som kommer hit?
  • Hur ska borgerligheten förhålla sig till statlig tvångsmakt och offentliga subventioner som verktyg för att tvinga fram sammanhållning?
  • Hur ska socialförsäkringssystem och arbetsmarknadsregleringar anpassas i en global tid när många människors relation med staten och enskilda arbetsgivare blir allt mer tillfällig?
ISBN:  978-91-7703-055-3
Sidor:  44

Jag är neutral!

Författare:  Karin Kittelmann Flensner

En av de integrationsutmaningar som Sverige står inför är hur vi bemöter människor som ser världen på ett annorlunda sätt. För att det mötet ska bli så bra som möjligt behövs det ett genuint intresse för människor med andra trosuppfattningar.
 
I rapporten som Karin Kittelmann Flensner, lektor i utbildningsvetenskap, har skrivit, argumenterar hon för att svensk skolas religionsundervisning i dag saknar det här intresset. Religionsundervisningen, menar hon, används i stället för att förtydliga den egna, sekulära övertygelsen och religiösa människor framställs ofta som irrationella och kvar i en förgången tid.

Den sekulära staten ska fungera som en brygga till och som ett beskydd för religiös pluralism. Den ska inte använda religion eller religiositet som en negativ motbild med syfte att förhärliga sin egen position. Visst kan religion leda till segregation, men religionen kan också vara den grund som invandrare behöver för att möta ett nytt samhälle på ett tryggt sätt.

Mer rapporter