Lars Anders Johansson är redaktionschef på Timbro och chefredaktör för Smedjan. Han är utbildad journalist och idéhistoriker med bakgrund på Sveriges Television, TV4 och Östgöta Correspondentens ledarsida. Han har på Timbro förlag utgivit böckerna Att dansa efter maktens pipa, Hatets och illviljans kolportörer och Varken bildning eller piano.
Läs mer, larsandersjohansson.se
Pressbilder och senaste publiceringarna längre ner på sidan.
Borgerliga röster i kulturdebatten måste sluta låta som att de är emot kultur, och årets undersökning av tomma cigarettpaket visar att andelen piratkopierade och insmugglade cigaretter ökar – vilket inte är konstigt, med tanke på tobaksskatten.
Iraks försvarsminister är väldigt dålig för Sverigebilden, det ressentimentsdrivna våldet håller på att bli ett allt större problem, och vi har druckit öl med David Goodhart.
Smedjans krönikör Erik Lakomaa, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, har utsetts till Årets eldsjäl vid Svenska Jaktgalan. Han tror att hans artiklar i Smedjan om vapenlagstiftning kan ha bidragit till utmärkelsen.
Rånen mot barn och ungdomar som syftar till att skrämma och förnedra sliter sönder samhället. Vilka blir de politiska och sociala konsekvenserna när den generation som ständigt behöver se sig över axeln av rädsla för att få sina öron avskurna når rösträttsåldern?
Sverige är för naivt inför ungdomsbrottsligheten, liberaler och konservativa bidrar till att upprätthålla Socialdemokraternas problemformuleringsprivilegium, och Moderaterna behöver lära sig förstå värdet i symbolfrågor.
När liberaler och konservativa försöker att positionera sig emot varandra gör de det genom att inta socialdemokratiska ståndpunkter. Trots att det gamla arbetarpartiet är en spillra av sitt forna jag fortsätter de borgerliga att använda den socialdemokratiska ståndpunkten som måttstock. Den som intar en socialdemokratisk ståndpunkt anses helt enkelt lite finare än sin motpart.
Hur fungerar hederskultur och vad kan vi i Sverige göra åt det? Är det ett tecken på hedersförtryck eller inte att bära huvudduk? Är det över huvud taget möjligt att utrota hederskultur? Smedjanpodden får besök av Galaxia Wallin, initiativtagare till Metoo-uppropet #UnderYtan författare till boken Fånge i hederns famn.
Englands debattklimat är bättre än Sveriges, svenska myndighetschefer skulle må bra av lite otryggare anställningar, och den svenska staten fortsätter misslyckas med att uppfylla folkets önskemål eller ens agera i dess intresse.
För den som vill slippa ut ur den svenska åsiktskorridoren och dessutom få en glimt av hur de kommande årens debatter kommer att gestalta sig är den engelska debattfestivalen Battle of Ideas ett utmärkt tillfälle. En uppfriskande spaning är att identitetspolitiken börjar att tappa fotfästet.
När den svenska statsmakten prioriterar säkerheten hos män som hotar vårt land och dess befolkning framför säkerheten hos det folk från vilken den offentliga maktutövningen sägs utgå är något fundamentalt fel. Regeringens oförmåga att hantera såväl inre som yttre säkerhetshot väcker frågan om den över huvud taget kan sitta kvar.
Regeringen vill försämra laglydiga vapenägares möjligheter till övningsskytte, för att ge allmänheten intryck av att agera mot det kriminella vapenvåldet. Samtidigt pågår en kampanj i medierna för regeringens linje i frågan.
Det behövs fler vägar in till högre utbildning, företag och organisationer som strävar efter att ”spegla samhället” bidrar alla till att göra det lite mer orättvist, och regeringen når nya populistiska höjder med sina utspel i vapenfrågan.
Det svenska skolsystemet är för slappt och för auktoritärt på samma gång. Igen utbildning passar för alla och strävan efter likriktning riskerar att skapa ett system som inte passar för någon. Sverige skulle behöva fler vägar till kunskap och bildning, inte färre. Att ersätta skolplikten med läroplikt vore ett steg i rätt riktning.
Har världen blivit tryggare eller otryggare? Ska man behandla terrorister som fiendesoldater eller som gängkriminella? Fungerar massövervakning i terrorbekämpningssyfte? Smedjanpodden får besök av terrorforskaren Magnus Ranstorp.
Vad är det som får kommunala byggprojekt att ständigt överskrida sin budget? Varför införs EU:s vapendirektiv trots att det inte verkar finnas några fördelar med det? Smedjans redaktörer talar med Erik Lakomaa, forskare och ekonomihistoriker.
Osmakliga banderoller på fotbollsläktare betyder inte att man måste ta ställning för allt polisen gör och säger. På samma sätt betyder inte polisens övertramp och kontraproduktiva strategier mot fotbollspubliken att man måste försvara alla utspel som enskilda supportergrupper gör. Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt, också i fotbollssammanhang.
Man kan inte tvinga fram solidaritet, sexköp borde avkriminaliseras, och man kan fördöma osmakliga banderoller på fotbollsläktare utan att för den sakens skull okritiskt stödja polisens strategi mot fotbollsklubbarna och deras supportrar.
Många drog en lättnadens suck när Skolverket efter massiv kritik drog tillbaka förslaget om att stryka antiken ur grundskolans historieundervisning. Men förslaget till ny läroplan för historieämnet är bara toppen av ett isberg. Kanske ännu allvarligare är vad Skolverket planerar att göra med svenskämnet.
Statens syn på universiteten som politiska verktyg kväver den akademiska friheten, skolan behöver den klassiska bildningen, och borgerliga politiker borde inte vilja ersätta bidrag med riktade kuponger.
Skolverkets förslag om att stryka antiken ur grundskolans historieundervisning är ett grundskott mot den klassiska bildningstanken. Det är också ett svek mot dem som inte kommer från studiemotiverade hem, och som berövas en referensram som är nödvändig för att förstå såväl det förflutna som samtiden.
Hur står sig kristendomen i den sekulära svenska samhällsdebatten? Varför får man inte ta sitt liv? Och vad är egentligen svårast för en jesuitpräst – fattigdomslöftet, kyskhetslöftet eller lydnadslöftet? Thomas Idergard, som gått från MUF-ordförande till Timbroanställd till katolsk präst, gästar Smedjanpodden.
Upprördheten över partiledares närvaro på Micael Bindefelds födelsedagskalas i Israel handlar mindre om mutmisstankar och jäv, och mer om ett brott mot en svensk politisk tradition. I Sverige förväntas den politiska eliten låtsas vara som folk är mest. När politiker ogenerat festar med kändiseliten raseras illusionen, och förtroendet.
Läs Smedjan på papper! Inför Bok- och biblioteksmässan i Göteborg trycks en pappersutgåva av Sveriges frihetligaste samhällsmagasin, med det bästa av Smedjans artiklar från det gångna året.
På torsdag börjar Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Smedjans chefredaktör Lars Anders Johansson finns på plats alla fyra dagarna. Träffa honom i Timbros monter och lyssna till intressanta intervjuer och författarsamtal.
Trygghet är frihet, bidrag är maktutövning och 19 september är International Talk Like a Pirate Day. Dessutom verkar stora delar av konstnärsetablissemanget ha missuppfattat konceptet konstnärlig frihet.
Det senaste året har artiklar om kriminalitet och dess konsekvenser blivit en återkommande följetong i Smedjan. Varför ägnar ett frihetlig samhällsmagasin så stor uppmärksamhet åt frågor som rör brottslighet och brottsbekämpning,? Svaret är enkelt: hoten mot den enskilda och hennes egendom hör till de mest grundläggande och angelägna frihetsfrågorna.
När KRO klagar på att Nacka kommun har villkor för deltagandet i sin muralmålningsfestival Wall Street Nacka, skjuter de sig själva i foten. Konstnärlig frihet har aldrig handlat om att ha fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Det är ett hån mot de konstutövare som verkar i samhällen där den konstnärliga friheten är hotad på riktigt.
Gängkriminaliteten flyttar in i Smedjanredaktörernas bostadsområden, brittiska politiker vägrar ta resultatet av folkomröstningen på allvar och genomföra Brexit, och försök att informellt kvotera in kvinnor ger uttryck för en nedlåtande syn på kvinnor i yrkeslivet.
På senare tid ha ett antal oskyldiga av misstag fallit offer för de gängkriminellas uppgörelser, senast i Nacka söder om Stockholm. När gängkriget sprider sig till medelklassens bostadsområden riskerar det att få både politiska och sociala konsekvenser. Regeringens inbjudan till ”samtal” om gängkriminaliteten visar att de politiskt ansvariga saknar såväl probleminsikt som förmåga till åtgärder.
Staten sköter inte viktiga uppgifter den åtagit sig. I stället straffar den personer som tar saken i egna händer, och lägger sin energi på social ingenjörskonst. Smedjan tar ett helhetsgrepp på offentlighetens strategiska och praktiska misslyckanden.
Vad har kontanterna, bilen, villan, flygplanet och sportskyttet gemensamt? De har alla blivit föremål för en politisk strävan att inskränka den individuella friheten. Efterkrigstidens sociala ingenjörskonst, som många trodde var överspelad, har kommit tillbaka med full kraft, och vunnit anhängare på båda sidor om den politiska blockgränsen, och till och med inom näringslivet.
Har public service en vänsterslagsida? Fungerar det pressetiska systemet? Varför visar sig aldrig ”mannen på gatan” ha högersympatier, bara vänstersympatier? Smedjans redaktion träffar Mats Olin, chef för Näringslivets medieinstitut.
Fungerar EU-demokratin? Hur har Moderaterna egentligen skött sig när det gäller vapendirektivet? Är det borgerligt att äga vapen? Smedjans redaktion träffar Uddevallapolitikern Henrik Sundström, som fick näst flest personkryss på Moderaternas EU-valsedel trots att han stod på plats 25.
Vad är Smedjan och vad försöker vi åstadkomma? Ungefär en gång om året försöker vi på redaktionen ge våra läsare, följare, lyssnare och fiender en slags varudeklaration. Här är årets avsiktsförklaring från Sveriges frihetligaste nätmagasin.
Reklamombudsmannen har visat prov på en sexistisk människosyn, att bedriva klasskamp behöver inte vara svårare än att läsa fler klassiker, och identitetsvänsterns långa marsch genom institutionerna verkar ha nått ända in i Buckingham Palace.
Är Kristdemokraterna hårdhöger eller ett mjukisparti? Måste man vara feminist för att tas på allvar i debatten i dag? Vad är egentligen "mini-Ebborna" för subkultur? Smedjanpodden möter Evin Badrniya, förbundsstyrelseledamot i KDU.
Först ansågs det vara ett problem att svenska näringslivstoppar läste för lite. När det sedan visade sig att de i själva verket läste mer än genomsnittet ansågs det vara ett tecken på ett orättvist klassamhälle. Kanske är det så att de som stör sig på både bildade och obildade direktörer stör sig mer på direktörer än på något annat.
Trots att den progressiva agendan endast omfattas av en liten men högröstad grupp i samhället verkar många företag tro att det är viktigare att tillfredsställa denna än sina kunder. Det är hög tid att företagen börjar bry sig mindre om mediedrev och mer om kundunderlaget.
Massturismen håller på att få en motreaktion, en illvillig kampanj för att deplattformisera den brittiske filosofen Roger Scruton har misslyckats, 2010 års sjöfyllerilag borde rullas tillbaka och Uppsalapolitikern Mohamad Hassan hade inte alls fel i att ”alla” har råd med en segelbåt.
Historien om den amerikanske rapstjärnan ASAP Rocky och dennes slagsmål med två unga män på gatan i centrala Stockholm har växt bortom alla rimliga proportioner. Förenta staternas president twittrar att han är besviken på den svenske statsministern, och den svenska polisen har tydligen till synes oändliga utredningsresurser för våldsbrott.
Efterfrågan på traditionell arkitektur skjuter i höjden, men efter hundra år av modernistisk dominans finns få etablerade arkitekter som vill eller klarar att tillgodose den. Smedjan har träffat två företrädare för den nya generation arkitekter som hämtar inspiration ur traditionen och är fast beslutna att rita sådant som människor uppskattar.
Vem bryr sig om arbetarklassen i dag? Hur nära förestående är egentligen systemkollapsen? Vad är likheten mellan vänstern och skräckfilmsfenomenet The Thing? Smedjans redaktion talar med vänsterdebattören Malcom Kyeyune.
Ett av de tröttsammaste greppen i debatten är att missförstå andra med flit, till exempel genom att välja att tolka någon bokstavligt, trots att man förstår vad personen menar egentligen. Det råkade liberala kommunalrådet Mohamad Hassan i Uppsala ut för, sedan han twittrat om att ”alla” har råd med en segelbåt.
Den brittiska regeringen har återinstallerat den konservative filosofen Roger Scruton som ordförande för en bostadskommission, en post från vilken han fick sparken efter en smutskastningskampanj från vänster. Det är hög tid att också den svenska borgerligheten slutar låta vänstermegafoner definiera vem som ska få komma till tals i offentligheten.
På ett halvår har 136 bärare av exklusiva märkesklockor rånats bara i Stockholm. Samtidigt uppmanar Polisen barn att inte gå ensamma till fotbollsträningen för att slippa bli rånade på dyra jackor. Tips och råd som förut var avsedda för resor i fjärran länder är plötsligt relevanta även på hemmaplan.
Går kriminalitet i arv? Leder en välfylld bokhylla i föräldrahemmet till bättre betyg i skolan? Och hur står det till med den akademiska friheten i Sverige? Smedjans redaktion träffar beteendegenetikforskaren Amir Sariaslan.
Grattis, skattebetalare. Från och med i dag börjar du att arbeta ihop dina egna pengar. Fram till idag har varenda krona som du tjänat in gått till stat, kommun och landsting. Men offentlig sektors problem beror inte på resursbrist, och kommer inte heller att lösas med högre skatter. Men för högskatteförespråkarna har skattetrycket blivit ett självändamål.
Nästan ingen förespråkar ett samhälle där medborgarna tar lagen i egna händer, men de flesta föredrar att människor skyddar sig själva och sin egendom framför att kriminella får härja fritt. Det är några av slutsatserna som kunnat dras av den senaste veckans debatt om lag och rätt.
Arvsfonden borde sluta plundra gravar, rappare ASAP Rocky hade trots allt rätt goda skäl att ge sina förföljare stryk, och om manliga och kvinnliga fotbollsspelare ska tävla på lika villkor borde klyftan mellan deras respektive prispengar öka, inte minska.
När den amerikanske rapparen ASAP Rocky misshandlade två ynglingar som trakasserade dem på öppen gata i Stockholm var det många som tyckte att det rörde sig om ett välförtjänt kok stryk. Den svenska staten verkar dock mer intresserad av att skydda sitt monopol på våld, än att freda människor från trakasserier på gator och torg. Nu riskerar rapparen att dömas till fängelse.
De båda sidorna i kulturkriget har mer gemensamt än de vill erkänna, parallellsamhällen är resultatet av frivillig etnisk segregation, och förstörelsen av villaområden till förmån för flerfamiljshus tyder på att varken marknaden eller demokratin fungerar.
Den kommande skatten på plastpåsar lyckas med konststycket att både vara till skada för skattebetalarna och klimatet, rökförbudet orsakar stora problem för näringsidkare runt om i landet, och högerväljarna har plötsligt blivit de nya mittenväljarna i svensk politik.
Det är på högerkanten som den politiska kampen avgörs. Socialdemokraterna vann regeringsmakten men förlorade kampen om väljarna. Med en allt större grupp väljare som definierar sig själv som höger och minst fyra partier som gör anspråk på högerpositionen i svensk politik hårdnar kampen om högerväljarna.
Det är hyckleri att sälja varor man inte står för, det byggs alldeles för många kommunhus, det är för mycket snack och för lite brottsbekämpning inom rättsväsendet och politiken, och det är inte bra att människor lärt artificiell intelligens känna igen homosexuella människor med ansiktsigenkänning.
Nya kommunhus byggs eller planeras runtom i Sverige, på skattebetalarnas bekostnad. Dessa prestigeprojekt planeras av politikerna samtidigt som välfärdens kärnuppgifter ansträngs till bristningsgränsen och skatterna höjs.
Sverige har stora problem med gängvåld och kriminalitet som inte längre går att sopa under mattan. I stället för att debattera om de utsatta områdena skall kallas ”no go-zoner” eller inte bör vi diskutera konkreta åtgärder för att återta kontrollen över stadsdelarna, slå sönder de kriminella nätverken och beröva gängen deras inkomstkällor.
Att avskaffa betyget underkänt i betygssystemet vore att förvandla det sluttande planet i kunskapsutvecklingen till ett fritt fall. Skolans problem löses inte genom sänkta krav och sänkta trösklar. Bättre vore att gå över till ett system med antagningsprov till både gymnasiet och universitetet, och låta betygen vara vägledande snarare än avgörande.
Kulturkampen i public service fortsätter, momsen borde göra skattebetalarna argare, och Smedjan föreslår ett helt nytt skolsystem där betyg inte längre är relevanta vid antagning till gymnasium och universitet.
När public serviceföretagen fälls för partiskhet i Granskningsnämnden sker det hela tiden åt ett och samma livsstilsprogressiva håll. En ny rapport sätter fingret på behovet av en genomlysning av sakligheten och opartiskheten vid de svenska public serviceföretagen.
Polisens lista över utsatta områden verkar provocera mer än utsattheten för brott, HBO-serien Chernobyl är mer av en varning för socialism än för kärnkraft, och Miljöpartiets tillväxtfientlighet gör att elbrist hotar södra Sverige.
HBO-serien Chernobyl om kärnkraftolyckan i Sovjetunionen 1986 bör inte ses som ett inlägg i dagens kärnkraftsdebatt Tjernobyl inte har mycket gemensamt med dagens kommersella reaktorer.. Däremot är serien en nyttig påminnelse om vad totalitära samhällssystem gör med människor och de förödande konsekvenser som detta kan få.
Hotet om ett kontantlöst samhälle blir allt allvarligare, kommunala separatiströrelser får välförtjänt luft under vingarna, och rösträtten måste kompletteras med äganderätt, yttrandefrihet och andra individuella rättigheter.
Medan politiker drömmer om större och större politiska enheter, där deras egen maktbas växer och den enskilde medborgarens inflytande krymper, höjs röster för kommundelningar. Mindre kommuner innebär mer inflytande för medborgarna och en mer demokratisk beslutsprocess. Dessutom skulle det sätta stopp för de centraliseringar som få efterfrågar men som genomdrivs nästan överallt.
Den elitistiska och nedlåtande retoriken från stora delar av miljörörelsen i kombination med en politik som slår nedåt, riskerar att alienera stora delar av befolkningen från miljödebatten. Att vara emot auktoritära och kollektivistiska lösningar är inte att vara emot miljön. Miljöfrågorna behöver frihetliga svar, och de gröna behöver tona ned klassföraktet.
Notre Dame borde få slippa en modernistisk spira, vetenskapsbaserad politik är inte så bra som det låter, och svenska myndigheter måste sluta lyssna på gnälliga grannar.
I Stockholm och andra svenska städer tvingas kulturinstitutioner att stänga ned på grund av klagomål från gnälliga grannar. Men levande städer förutsätter ett levande kulturliv. Det är hög tid att fastighetsägare och kommunpolitiker slutar att lyssna på gnällspikarna. Den som vill ha lugn och ro kan med fördel flytta ut på landet eller till villaförorten.
Notre Dame klarade sig bättre ur branden än vad många befarade. Nu står världens kanske mest kända kyrka inför ett nytt hot: modernismen. En internationell arkitekturtävling är utlyst för att ersätta den nygotiska spira som förstördes i branden. Det ena groteska förslaget efter det andra strömmar in.
Hederskulturen är ännu värre än den verkar vid första anblicken, Bensinupproret 2.0 är ett tecken på en betydligt bredare landsbygdsfientlig politik, och Fremskrittspartiet är liberalare än Centerpartiet när det gäller folkhälsa.
Moderaterna i Stockholm röstade i helgen för att driva frågan om att avskaffa de statliga medieföretagen. Den moderata omsvängningen i public servicefrågan innebär att vi förhoppningsvis kommer att få en intressantare och mer ideologisk mediedebatt de kommande åren.
Statliga myndigheter och bolag liksom privata medieföretag vänder ryggen åt norra Sverige, trots att fler lever där än någonsin. När mediebevakningen försvinner lär bilden av Norrland som en avkrok befästas ytterligare, med politiska konsekvenser som följd.
Bränsleskatterna blottlägger klyftan mellan den politiska klassen och medborgarna. Trots att 77 procent av persontransporterna i Sverige sker med personbil driver politiker en aktiv kamp mot det transportmedel flest medborgare är beroende av. Trots att en tredjedel av landets befolkning bor på landsbygden, driver politiken aktivt på för att försvåra för dessa. Facebookgruppen Bensinupproret 2.0 med fler än 400 000 medlemmar är ett av många tecken på att allt fler börjat tröttna.
Vänstern har problem med antisemitism, och en problematisk inställning till släktgårdar som grundar sig i en historisk aversion mot jordägare. Trelleborgs kommun har också problem; den anställer tre sommarjobbare för att normkritiskt granska kommunens statyer.
Socialister har alltid avskytt självägande bönder. Det kommer till uttryck i den jordbrukar- och jordägarfientliga politik som ständigt varit socialismens kännetecken, men också i det föraktfulla sättet att uttrycka sig, var gång jordbruksrelaterade frågor kommer på tal. Nu senast i en diskussion om svenska släktgårdar.
Polisens prioriteringar blir allt mer skeva. I stället för att ta tag i de verkliga och eskalerande samhällsproblemen som den grova kriminaliteten, prioriterar polisen ickeproblem och att jaga hederliga medborgare, som idrottspublik och jägare. Förtroendet för rättsstaten riskerar att slutgiltigt undergrävas.
Sverige håller på att bli omsprunget av andra länder vad gäller straffskatter och tvång på folkhälsoområdet, och rustar för att hinna ikapp. Hur människor beter sig i tunnelbanan säger mer än man skulle kunna tro om deras syn på staten versus individen. Slutligen imponerar inte SAS-piloternas strejk.
Stå eller gå i rulltrappan? Är det rätt att ha en snabbfil till vänster i rulltrappan, eller borde vi alla stå stilla, för kollektivets skull? Synen på vänsterfilen i rulltrappan speglar en av de stora konflikterna i västerlandets politiska historia, om huruvida individen är ett mål i sig, eller bara ett medel för andras intressen.
Miljardärer är bra för kulturen, det har gått inflation i akademiska utbildningar, det vore rätt åt Liberalerna om de åkte ur Europaparlamentet, och det var bättre förr när humorn inte var så begränsad av politisk korrekthet.
Myndigheternas åtgärder för att komma åt dem som bränner bengaliska eldar på fotbollsläktare blir allt mer bisarra. Inför årets fotbollssäsong inkluderar de bland annat nya riktlinjer för kroppsvisitation, där tiotusentals åskådare varje vecka förväntas finna sig i att bli tagna mellan benen och på brösten.
Liberalernas usla opinionssiffror innebär att partiet riskerar att åka ur Europaparlamentet. Det vore ett hårt slag för L att mista inflytande på den överstatliga nivå som de vurmar för, men i ljuset av deras bristande lyhördhet och nedlåtande inställning till EU:s medborgare vore det välförtjänt.
Medan världsarvet och nationalklenoden Notre Dame fortfarande stod i lågor började donationerna till en återuppbyggnad att strömma in. Samtidigt som människor förfasade sig över den förödande katedralbranden gladde sig de flesta åt den givmildhet som uppvisades. Från ett visst politiskt håll, och från svensk public service, var tongångarna emellertid annorlunda.
Nu tvångskvoteras föräldraförsäkringen i hela EU och även om Bryssel inte går lika långt som Sverige drabbas vi ändå. Moderaterna håller på med idéutveckling, men finns inte idéerna redan på plats sedan många decennier? Och Norges sockerskatt visar sig vara ett misslyckande, så det är förmodligen bara en tidsfråga innan vi får sockerskatt här också.
Efterfrågan på liberalkonservativa idéer och politiska förslag tycks högre än på mycket länge. Ändå har det historiskt liberalkonservativa partiet framför andra i Sverige, Moderaterna, inte gynnats av utvecklingen. Kommer Moderaternas ideologiska återställare att räcka för att vinna tillbaka de liberalkonservativa väljarna?
Timbro inleder en bevakning av regeringens och dess stödpartiers 73-punktsprogram, staten försöker och misslyckas med insatser mot den ökande otryggheten, och vinter-OS i Stockholm är en riktigt dålig idé.
Centerpartiet och Liberalerna har beskrivit Januariavtalet som en seger för liberalismen och ett sätt att genomdriva viktiga liberala reformer. Nu återstår att se om löftena infrias. Nu lanserar Timbro Reformbevakaren, för att underlätta för var och en att följa hur det går med Januariavtalets liberala reformlöften.
Lena Anderssons bok ”Om falsk och äkta liberalism” är en svidande kritik mot identitetspolitik och kunskapsrelativism men också mot empirism och nyttotänkande. Som kontrast ställer hon den förnuftsbaserade naturrätten som den enda sanna och möjliga liberalismen.
Kristdemokraternas succésiffror kan vara varmluft, den moderna arkitekturens kritiker måste släppa underdog-retoriken, Systembolaget och alkoholjättarna har skapat en ohelig allians, och räddningstjänsten har en högst tveksam värdegrund.
Enligt en ny undersökning har tryggheten i bostadsområdet blivit högsta prioritet när svenskar letar ny bostad. Faktorer som närhet till kollektivtrafik och samhällsservice får stå tillbaka när otryggheten i samhället ökar och möjligheten att låta sina barn växa upp i ett tryggt område allt mer blir en klassfråga.
Tyngdpunkten i arkitekturdebatten håller på att förskjutas och den modernistiska dominansen naggas i kanterna. Samtidigt har inte förespråkarna av klassisk arkitektur råd att göra sig till fiender med hela arkitektkåren. En rörelse som växer sig större måste akta på sitt tonläge och omvärdera sin underdogposition.
Kristdemokraterna seglar på högervinden i väljarkåren, men vågar de ta steget att bli ett högerparti? KD har profilerat sig i för högerväljare viktiga kulturfrågor, men står i de ekonomiska frågorna till vänster om sina forna allianskollegor. Kommer partiet att leva upp till högerväljarnas förväntningar?
Vad är egentligen skolans problem och vems fel är det? Är det egentligen särskilt stor skillnad mellan att vara ordningsvakt och lågstadielärare? Smedjans redaktion diskuterar skolpolitik med Rickard Dahlin, lågstadielärare och libertarian.
Efter terrorattacken i Christchurch spelar alltför många terroristen i händerna. Om Moderaterna någonsin kommer att kunna återuppbygga sin trovärdighet är en öppen fråga, och dagens ungas obenägenhet att sätta sig upp mot auktoriteter är oroande.
Moderaterna har trovärdighetsproblem. Det gamla högerpartiet har misslyckats med att surfa på den högeropinion som vunnit allt mer mark på senare år. Från att ha varit det ledande borgerliga partiet och det självklara högeralternativet står M utan självklar roll i det nya politiska landskapet och helt utan egna profilfrågor.
Smedjan lanserar begreppet bidragsmoral, våldet eskalerar bortom de utsatta områdena, Försvarsmakten lägger för mycket energi på att uppnå ”rätt” könsbalans, och det är inte rimligt att sortera ut kultur för att man misstänker att upphovsmannen har agerat klandervärt.
Det går inte att bedöma kulturella verk utifrån upphovsmännens privatmoral. Det går inte att rensa bland konstnärliga verk baserat på den moraliska vandeln hos dem som skapat dem. Varje försök att formulera en generell princip för sådana utrensningar kommer att urarta i godtycke och pöbelvälde.
En kallblodig avrättning ägde rum på Älvsjö pendeltågsstation i helgen, samtidigt som båtmässan pågick för fullt. I Nacka kidnappades en 18-åring och torterades och berövades sina värdesaker. Det grova våldet har flyttat in hos medelklassen och myndigheterna står handfallna.
Västernorrland borde lämna sina rökare ifred, public service förmår inte skilja egna åsikter från fakta, och i en ny dokusåpa om prepping lyckas SVT sätta fingret på samhällets bristande krisberedskap.
Sveriges Television har sent omsider upptäckt det vaknande intresset för krisberedskap i Sverige och låtit producera en dokusåpa med preppingtema. Lars Anders Johansson har sett ett underhållningsprogram som kanske kan få fler att öppna ögonen för samhällets sårbarhet.
Om inte den offentliga sektorn krymper avsevärt kommer aktivistiska tjänstemän att fortsätta vara ett problem. Alla i skyttegravskriget om liberalismen har fel. Och de optimister som hoppades att sociala medier skulle gynna det offentliga samtalet visade sig ha fel.
Det pågående liberala inbördeskriget om vem som ska få kalla sig liberal är ofruktbart. Det har aldrig funnits en enda, sann och oförfalskad liberalism. Den liberala idétraditionen är spretig och ibland självmotsägande. Det är en styrka, inte en svaghet.
Allt fler användare lämnar Facebook sedan plattformen blivit mer aktivistisk och maktfullkomlig. Facebooks monopolställning har krympt offentligheten och gett allt för stor makt åt den mobb som vill tysta oliktänkare. Kan MeWe vara plattformen som utmanar Facebooks dominans?
Skatteavdrag är inte ”bidrag för de rika”, det är inte synd om återvändande IS-terrorister, det är inte synd om stökiga elever som blir utslängda ur klassrummet, och om konst ska vara provocerande så är reklamen i tunnelbanan bättre konst än den vedertagna konsten.
När vänsterdebattörer sätter likhetstecken mellan bidrag och avdrag handlar det inte bara om bristande förståelse för samhällsekonomi. Det speglar ett synsätt där allt tillhör staten och medborgarna förvandlats till livegna undersåtar. Att behålla sina egna inkomster kan annars aldrig vara likvärdigt med att ta emot pengar som tagits ifrån någon annan.
Kommunikationsproffs är inte bra för politiken, EU:s vapendirektiv är på väg att implementeras precis lika dåligt som vi väntade oss, och Smedjanpodden testar Teskedsordens ”Rassekollen”.
Under hela efterkrigstiden har resande blivit billigare och därmed möjliggjorts för fler. Samtidigt som sevärdheter översvämmas av turister har flygandet upphört att vara en statusmarkör. Nu mobiliserar eliterna för att återigen göra utlandssemestern till en exklusivitet för ett fåtal.
Det är inte alls goda nyheter att Rättviseförmedlingen har lagt ned, konservatismen är tillbaka i samhällsdebatten – även om ingen verkar förstå vad konservatism är – och så har miljösnobberiet nått nya höjder.
Den motsättning mellan liberalism och konservatism som ofta utmålas i debatten är falsk. Konservatismens motpol är radikalismen. För att förstå dagens konfliktlinjer måste man förstå att det inte finns en enhetlig form av konservatism och en enhetlig form av liberalism.
Vad får man skämta om, varför är högern roligare än vänstern, och vad är egentligen banjohögern? Smedjanpodden gästas av Martin Jacobson, satirtecknaren bakom I Fablernas Land, för att prata om stad-land-konflikten och politisk satir.
Expertstyre eller folkstyre. Vad som är att föredra har varit en filosofisk och politisk stridsfråga sedan Platons dagar. På senare år tycks allt fler inom de politiska och mediala eliterna luta åt expertstyre. Folket tenderar nämligen att rösta fel.
Att vara ung bör inte vara en merit i politiken. Riksdag och regering ska inte spegla befolkningens sammansättning utan väljarnas önskemål. Fler ungdomar på maktpositioner bidrar inte till fler erfarenheter, utan färre.
Rakhyveltillverkaren Gillette har gjort en politisk kampanjfilm, en norsk bank väljer advokatbyrå baserat på andelen kvinnor i styrelsen, och i Sverige har vi plötsligt en regering – men vilken aspekt av den är egentligen värst?
Vad Amanda Lind kommer att göra på kulturdepartementet vet vi mycket litet om. Hon har tidigare knappt uttalat sig i kulturpolitiska frågor. Däremot är det sannolikt ett misstag att låta Miljöpartiet behålla kulturdepartementet. Den gångna mandatperioden har lämnat mycket i övrigt att önska.
Entreprenörer både formar och speglar samhället de verkar i. I veckans avsnitt berättar författaren Anders Johnson om de succéer, misslyckanden och fascinerande människoöden som har bidragit till att forma dagens Sverige.
Att kalla någon för en Judas, Brutus eller Quisling innebär inte ett förminskande av brotten hos de ursprungliga bärarna av dessa namn. Tvärtom innebär användningen av namnen som synonymer till förrädare i största allmänhet att minnet av de historiska förräderierna hålls levande.
Att lägga 120 miljoner kronor på ”Metoo-satsningar” är plakatpolitik, Kristdemokraterna har helt rätt i att svensk kultur existerar, bostadspolitiken i Göteborg väcker frågetecken, och Stockholms stad borde sluta trakassera sina invånare.
Petningen av trafikdirektören i Stockholm sedan denne låtit utreda förslaget om så kallade miljözoner i Stockholm visar på Miljöpartiets auktoritära tendenser. Med de borgerligas goda minne kan detta åttaprocentsparti hålla trafiken i hela Stockholmsregionen gisslan i fyra år till.
Att Kristdemokraterna utmanar vänsterblocket på kulturområdet är välkommet. Ebba Busch Thor gör det som Moderaterna borde ha gjort för länge sedan. Med en borgerlighet som vågar ta debatten även i kulturfrågorna berövas Sverigedemokraterna ett av sina viktigaste säljargument, och den missvisande GAL/TAN-skalan kan begravas en gång för alla.
Mitt i alla nedslående spaningar inför 2019 och sammanfattningar av 2018 (otrygghet, identitetspolitik, förmynderi och så vidare) går det att identifiera några ljuspunkter.
Författaren och journalisten Bengt G Nilsson ger sitt perspektiv på Israel-Palestina-konflikten, Västsahara och den kulturrelativism som ofta präglar mötet med andra kulturer.
I veckans avsnitt av Smedjanpodden träffar Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn den dynamiska sportskytten Pia Clerté. Clerté är flerfaldig svensk mästarinna i flera sportskyttegrenar och har i flera år engagerat sig i den offentliga debatten kring vapenlagstiftning och skytte.
I Sverige riskerar du att dömas till fängelse om du försvarar dig själv och din egendom mot kriminella. I Skåne anhölls en pappa efter att ha misshandlat en inbrottstjuv som pistolhotade hans sjuårige son. Den svenska lagstiftningen där den som försvarar sig behandlas likadant som angriparen, är både moraliskt och principiellt felaktig. Svenskar borde ha samma rätt att försvara sig själva och sin egendom som amerikaner har.
Miljörörelsen stödjer sig gärna på vetenskapliga auktoriteter när det passar den egna agendan. Klimathotet används gärna som förevändning för drömmar om att införa planekonomi eller global diktatur, men intresset för konstruktiva lösningar verkar ljummet. När miljörörelsens egna auktoriteter argumenterar för utbyggd kärnkraft slår Sveriges klimatminister dövörat till.
Man måste vara endera feg eller missunnsam för att försvara värnskatten, våldet som drabbar medelklassen börjar bli ett allvarligt samhällsproblem, de gula västarnas demonstrationer i Frankrike är en naturlig konsekvens av Macrons pojkbandsliberalism, och icke-rökare borde ställa sig på rökarnas sida i frågan om rökförbudet.
I sitt tal till den franska nationen bad president Emmanuel Macron om ursäkt och tillstod att ilskan var ”djup och berättigad”. Presidenten som tidigare hyllades som motvikt mot populismen uppvisar själv populistiska drag och framgångssagan ser ut att vändas i sin motsats.
När medelklassen börjar frukta för sin egen säkerhet riskerar vi en utveckling mot ett allt repressivare samhälle. För den som varken vill leva i ett laglöst land där kriminella sätter dagordningen eller i en polisstat är det angeläget att nästa regering prioriterar brottsbekämpningen. Då måste också både myndigheter och media sluta skyla över utvecklingen.
Det är inte så synd om brottslingar som det svenska rättsväsendet tror, det är orimligt att lägga en miljon skattekronor på konst för daggmaskar, landstingen borde läggas ned, och så reder Smedjans redaktörer ut vad kulturkriget egentligen handlar om.
När drömmar om en global diktatur torgförs från vänster tiger kultursidorna still. Det gör det svårt att ta de annars så indignerade rösterna som oroar sig för att demokratin är hotad på allvar. Den som ständigt ropar att demokratin är hotad, men tystnar när diktaturdrömmarna luftas från det egna lägret, saknar all trovärdighet.
Konst för daggmaskar och skalbaggar. Det har den statliga myndigheten Kulturbryggan just beviljat en miljon av skattebetalarnas pengar till. Det är bara ett i raden av politiserade nonsensprojekt inom ramen för den statliga kulturbyråkratin. Både kulturlivet och skattebetalarna står som förlorare.
Kulturkriget handlar inte i första hand om kultur och identitet, det handlar om makt och självbestämmande. På ena sidan står ett etablissemang som distanserat sig från merparten av medborgarna genom att söka pådyvla dessa en radikal agenda som få efterfrågar. På den andra står en brokig skara som motsätter sig att få en sådan nedkörd i halsen. Vinnare är de politiska entreprenörer som förmått profitera på missnöjet.
I dag är det 300 år sedan Karl XII stupade i en löpgrav vid Fredrikstens fästning i Norge. Det är också 150 år sedan statyn över krigarkonungen avtäcktes på Karl XII:s torg i Stockholm. Men tvärtemot en ofta kolporterad bild av kungastatyer som ett uttryck för ett slags överhetskultur, kom statyn till genom en insamling från allmänheten, på initiativ av den radikale författaren August Blanche.
Miljörörelsens skuldbeläggande av dem som unnar sig flygresor och kött börjar bli tröttsam och kriminella borde inte få leva lyxliv på skattebetalarnas bekostnad. Den här veckan har kulturpolitiken dessutom blivit extra aktuell i samband med ett MUF-utspel och 300-årsdagen av Karl XII:s död.
Sveriges Television väntade till en vecka efter omröstningen i riksdagen innan de tog upp frågan om den nya public service-skatten till debatt i Opinion Live. Hade SVT tagit sitt uppdrag på allvar skulle medborgarna fått insyn i frågan i god tid före omröstningen. I stället lät SVT den vara i medieskugga tills beslutet väl var fattat och finansieringen säkrad för de kommande sex åren.
Som ett brev på posten kommer de, nyhetsinslagen om kritiken mot Black Friday-rean. Företrädare för olika vänsterorganisationer ges ännu ett tillfälle att vädra sina konsumtions- och tillväxtkritiska synpunkter. Det är förstås lockande för vilken redaktör som helst som delar aktivisternas sympatier. Men ingen är faktiskt tvungen att shoppa på Black Friday.
All reashopping är inte konsumtionshets, EU har ingen kontakt med folkopinionen, den ökande grova kriminaliteten riskerar att leda till allt fler grindsamhällen, och zombiefilmer och -serier är inte en helt oproblematisk genre. Och så har vi fortfarande ingen regering.
Det senaste året har gängvåldet och en allt brutalare kriminalitet närmat sig medelklassens tidigare trygga områden. I Stockholm har lokalpressen rapporterat om en våg av brutala rånöverfall i människors bostäder. Nyligen kidnappades en 16-årig pojke och misshandlades tills föräldrarna betalade en lösensumma. Förmår inte rättsstatens institutioner hantera detta kommer det att få omfattande konsekvenser, socialt, ekonomiskt och inte minst politiskt.
Zombiegenrens ökade popularitet skulle kunna förklaras med att zombien är ett tacksamt sätt att gestalta en fiende på film utan att trampa lättkränkta grupper på tårna. Resultatet blir dock ett avhumaniserande av den andre som genom att försöka undvika att hantera moraliska dilemman öppnar för en amoralisk avgrund.
De borgerliga partierna röstar alla för att omvandla licensavgiften till en public service-skatt, trygga rum verkar påfallande otrygga och trots handelskrig och ekonomiska sanktioner bryr sig folk fortfarande inte särskilt mycket om frihandel.
Om den föreslagna public serviceskatten röstas igenom av riksdagen går vi från hyckleri till tvång. De borgerliga borde verka för ökad frivillighet på mediemarknaden, inte mindre. Tvångsfinansiering av public serviceföretagen kommer varken att stärka demokratin eller öka förtroendet för de statliga medierna, än mindre lösa problemen på mediemarknaden.
Stefan Löfven duckar för de allvarliga avslöjandena om extremismen som frodas i SSU. Men om inte partiet reagerar med krafttag mot de ansvariga i Skånedistriktet och förbundsledningen återstår att göra som både Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort: att klippa banden till ungdomsförbundet helt. Ett parti som berömmer sig om sin värdegrund har inte råd att samtidigt agera plantskola åt extremister.
Är vi köpta av industrin? Kommer Smedjans åsikter från Svenskt Näringsliv eller våra egna huvuden? I veckan firade Timbro 40 år av frihetlig opinionsbildning. Men vad har tankesmedjan egentligen åstadkommit, och vilken vänsterskribent har blivit argast genom åren?
TIMBRO 40 ÅR. Marknadsekonomin och företagandet står inför stora utmaningar, men de ser annorlunda ut i dag än för tjugo år sedan. Det menar PJ Anders Linder som var VD för Timbro 1996–2000, då antiglobaliseringsvänstern hade vind i seglen. PJ Anders Linder gav debattörer som Johan Norberg och Mauricio Rojas en plattform i offentligheten och gjorde om Smedjan till en webbtidning.
Stackars Dagens Nyheters ledarredaktion. Samma vecka som de äntligen bekänt politisk färg och kommit ut som socialdemokrater, efter att ha mumlat i skägget hela valrörelsen, så har Kvällsposten den dåliga smaken att dra fram en massa komprometterande uppgifter om SSU i allmänhetens ljus.
Hur blev SSU Skåne hemvist för extremister? Är man diskriminerad om man tillfälligt måste ta av sig slöjan för att skriva högskoleprovet? Vem är egentligen privilegierad i det svenska samhället, och har man verkligen yttrandefrihet om det finns begränsningar för vad man får säga?
TIMBRO 40 ÅR. För arbetarrörelsens tankesmedjor och opinionsbildare har Timbro varit en betydelsefull motståndare, inspirationskälla och sparringpartner. Håkan A Bengtsson, VD för Arenagruppen, har följt Timbros verksamhet sedan 1980-talet och menar att organisationen måste lära sig att den inte är en underdog längre.
Vad ska man rösta på om man vill slippa Miljöpartiets politik? Varför utvisar Sverige kompetenta människor som försörjer sig själva men låter dömda våldtäktsmän stanna? Varför vill så många ha en stark regering, när en svag vore bättre för demokratin? Varför blir poliser upprörda när Kanada legaliserar bruket av cannabis?
TIMBRO 40 ÅR. Timbros uppdrag är evigt: att ständigt förklara grunderna i den liberala demokratin och marknadsekonomin för varje ny generation. Timbro ska fokusera på frågor som kan påverka opinionen och illustrera de frihetliga resonemangen på ett grundläggande sätt, inte primärt att ta de dagspolitiska striderna. Det menar Johan Norberg, författare och debattör, som kanske mer än någon annan personifierat kampen för kapitalism och globalisering i Sverige på 2000-talet.
Det är inte självklart att en svag minoritetsregering vore dålig för den svenska demokratin. Med en sådan skulle makten flyttas tillbaka dit den hör hemma: i riksdagen. Först när partierna tvingas förhandla med varandra i sakpolitiska frågor kan väljarnas önskemål få verkligt genomslag. Ett ensidigt fokus på regeringsbildningen riskerar att undergräva förtroendet för både partierna och det politiska systemet som sådant.
Vad är en prepper och vad preppar han för? Anders Lundwall driver en av Sveriges största preppingbloggar, En Svensk Prepper, och har tidigare intervjuats för magasinet Smedjan.
TIMBRO 40 ÅR. Fuck off-kapital till svenska hushåll, kampen mot enpartistaten och insikten att bistånd oftast gör mer skada än nytta var några av frågorna som Timbro drev under Maria Rankkas tid vid rodret. Trots att många strider vanns tror Timbros tidigare VD att organisationen kommer att behövas i minst 40 år till.
Trots att Miljöpartiet backade kraftigt i opinionen framstår det som valets stora vinnare i Stockholm. Trots att Moderaterna under valrörelsen tydligt underströk hur destruktiv Miljöpartiets trafikpolitik är, har de förhandlat bort trafikfrågorna till MP. Daniel Helldén kommer nu att kunna fortsätta försämra framkomligheten i Stockholm, den här gången med de borgerligas goda minne. Frågan är om väljarna förlåter det.
I veckans avsnitt gästas Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson av gastronomen, kokboksförfattaren, arkivarien, egenföretagaren, tv-profilen och numera också artisten Edward Blom.
Den rådande arkitekturnormen bygger på ett förakt för de människor som ska leva och verka i de byggnader som uppförs. I en webb-tv-intervju för några veckor sedan gav stjärnarkitekten Gert Wingårdh uttryck för allt som är fel med dagens svenska arkitektur.
De flesta människor bor redan i ”gated communities”, det vill säga flerfamiljshus med låsta trappuppgångar och stängda innergårdar. Det är inte människors strävan efter trygghet i sina egna bostäder som sticker i ögonen på de missunnsamma. Det är privatiseringen av det offentliga rummet. Gator och parker bakom stängsel och staket blir nämligen en påminnelse om att samhället inte längre är så tryggt vi skulle önska.
Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn är tillbaka från Bokmässan i Göteborg och firar kanelbullens dag, till åminnelse av kampen mot löntagarfonderna.
Martin Moraeus: Bonde och libertarian. Går det att vara lantbrukare och libertarian samtidigt, i dessa tider av handelshinder och jordbrukssubventioner?
Statliga medier är inte någon garant för demokratin; tvärtom är sådana något som brukar känneteckna auktoritära stater. Public serviceanhängarnas brösttoner efter danska nedskärningar i den statliga mediesektorn eller kritik mot P3 vittnar om en världsbild där statliga medier inte bara anses nödvändiga utan också skall vara höjda över all kritik.
Äganderätten slås fast i såväl de svenska grundlagen som i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Enligt regeringsformen får staten endast inskränka äganderätten om det sker i syfte att ”tillgodose angelägna allmänna intressen”. Trots detta drar sig inte politiker för att använda medborgarnas pengar till allt ifrån äventyrsbad och multieventarenor till melodifestivaler.
I veckans avsnitt gästas Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn återigen av Johan Ingerö, den här gången för att bena ut det politiska läget efter valet.
De svenska Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes. Partiet tappar stort bland den arbetande befolkningen. Men trots att partiets kärnväljare håller på att dö ut eller lämna för Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet står sig Socialdemokraterna relativt starka. I de invandrartäta utanförskapsområden där befolkningen växer snabbast samlar vänsterpartierna uppåt 90 procent av rösterna.
Dagens bilfientliga ideologi är lika feltänkt som den modernistiska stadsplaneringens bilvurm. Bilfientlighet kommer inte att skapa täta, urbana stadskärnor. Tvärtom undergräver den centrumhandeln och göder framväxten av köplador vid motorvägarna. Det är knappast det resultat som bilmotståndarna tänkte sig.
I det tjugoförsta avsnittet av Smedjanpodden diskuterar Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn riksdagsvalet och det ännu osäkra läget inför regeringsbildningen.
Under efterkrigstiden har skatten kontinuerligt höjts, utan att den offentliga leveransen följt efter. Sverige har ett av världens högsta skattetryck, men likväl inte motsvarande nivå på sjukvård, skola och infrastruktur. För att inte tala om försvar och ordningsmakt. Att inget parti gått till val på att återställa maktbalansen mellan stat och medborgare gör att skattebetalarna återigen står som valets stora förlorare.
I det sista avsnittet före riksdagsvalet träffar Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali.
Miljöpartiet dominerar stort inom den svenska arkitektkåren. Kanske är det partiets modernistiska syn på människans förhållande till naturen som gör att många av dem som ska bygga framtidens städer känner sig hemma bland de gröna.
Varför tappar borgerliga partier i opinionen? Borgerligheten är till sin natur ett frihetsprojekt. Om de borgerliga partierna inte förstår att deras existensberättigande är att verka för att skydda individ och civilsamhälle från politiska ingrepp finns ingen anledning att rösta på dem.
I veckans avsnitt träffar Smedjans redaktörer kristdemokraten Sara Skyttedal och talar om Decemberöverenskommelsen, Kristdemokraterna, vapenfrågan och det kommunala slöseriet med skattepengar.
Vänsterpartiet är inte ett parti bland andra. Fram tills helt nyligen sympatiserade och samarbetade partiet med stater där oliktänkande sköts i källaren. Än i dag ser vänsterpartister mellan fingrarna med politiskt våld, och i partiprogrammet slår de fast att målet är avskaffande av äganderätten, ett mål som strider mot de mänskliga rättigheterna och som sannolikt få av vänsterpartiets väljare ställer sig bakom.
DET BORGERLIGA STOCKHOLMSSYNDROMET DEL 2. Moderaterna har misslyckats med att fånga upp högervridningen i väljarkåren och ser ut att gå mot sitt sämsta valresultat sedan 2002. Kanske beror det på att partiet kämpat så hårt för att vinna mittenväljare att man tagit sina egna kärnväljare för givna. Kanske beror det på en närmast panisk rädsla för att driva högerpolitik.
Varför är valaffischerna så tråkiga? har vandaliseringen av valkampanjer ökat? Har Hanif Bali verkligen mordhotat journalister och varför är borgerligheten så mån om att vara Socialdemokraterna till lags?
När vice statsministern anklagar en moderat riksdagsledamot för att mordhota journalister borde det väcka något slags reaktion hos borgerliga opinionsbildare. I stället väljer liberala ledarsidor att rasa mot satirbilder på internet. Trots vikande opinionssiffror tycks Socialdemokraternas problemformuleringsprivilegium intakt.
Ett av de grundläggande problemen med modernismen, och dess svenska version funktionalismen, är att den bygger på en föreställning om att ett samhälle kan skapas fixt och färdigt. Men det som är modernt blir snabbt förlegat, medan det som är traditionellt går att anpassa till tidens skiften.
I det sjuttonde avsnittet är Lars Anders Johansson och Blanche Jarn tillbaka på redaktionen efter semestern och sammanfattar sommarens stora debatter och nyhetshändelser. Den varma sommaren med torka och skogsbränder som följd har åter fört klimatfrågan upp på dagordningen, och frågor om kommunernas och statens krisberedskap har ställts på sin spets.
En våg av överfallsrån i människors hem i Stockholms norra förorter, och närmast militärt organiserade bilbränder i Västra Götaland är ett stresstest för rättsstaten. Det pågår en maktkamp om territoriell kontroll i många svenska städer, och just nu ser staten ut att förlora. Agerar inte de ansvariga för att få bukt med problemen här och nu väntar än mer skrämmande scenarier runt hörnet.
Benjamin Dousa är förbundsordförande för Moderata Ungdomsförbundet och aktuell med boken Snöflingorna faller över Husby, som är en personlig betraktelse över hans uppväxt i ett utanförskapsområde och om den identitetspolitik som han menar sliter sönder Sverige.
Framsteg i form av teknologisk utveckling är ofta en konsekvens av att människor har givits intellektuell frihet att ta vara på sin kreativitet, och ekonomisk frihet som skapat möjligheter att fördela resurser på ett sätt som främjar innovation. Men även om framsteg ofta är en konsekvens av frihet är frihet inte nödvändigtvis en produkt av teknologiska framsteg.
Vad krävs för att den svenska skolan ska komma på fötter? I detta avsnitt träffar vi Isak Skogstad högstadielärare och flitig skoldebattör. Vilka är de allvarligaste problem den svenska skolan har att hantera i dag och vad krävs för att lösa dem?
Att de traditionella maktpartierna går kräftgång i opinionen är inte ett tecken på en demokrati i kris, utan på ett partipolitiskt etablissemang som distanserat sig från medborgarna. En demokrati kan inte vara beroende av enskilda partier för att fungera. Kanske kan de gamla maktpartiernas kris tvärtom leda till den vitalisering som demokratin behöver.
Det finns inget motsatsförhållande mellan täta, attraktiva städer och bilism. Tvärtom talar det mesta för att bilen är framtidens transportmedel. Dagens bilfientliga trafikplanering håller på att förvandla stadskärnorna till sovstäder medan handeln flyttar ut till köplador i förorten. Men det går att planera på ett sätt som förenar den täta stadens fördelar med människors behov och önskemål om mobilitet.
Markus Uvell är konsult och opinionsbildare samt tidigare vd för Timbro. Nu är han aktuell med boken Bakslaget, där han analyserar förändringarna i det svenska politiska landskapet och partiernas misslyckande att spegla väljarnas åsikter och prioriteringar.
Vill Pride vara en bred samlande folkrörelse för tolerans och mot förföljelse av sexuella minoriteter, eller vill den fortsätta på den inslagna vägen mot att bli en smal politisk klubb för inbördes beundran? Vägvalet borde få konsekvenser för rörelsen position i den svenska offentligheten framöver.
Att staten via sitt ägarskap i Telia planerar att lägga under sig den enda verkliga konkurrenten till SVT borde få alla varningsklockor att ringa. Upplösandet av radio- och tv-monopolet var en av de viktigaste frihetsreformerna under efterkrigstiden. Nu håller monopolet på att komma tillbaka genom bakdörren.
Det är konkurrens som driver teknikutvecklingen framåt. Tack vare fredlig tävlan mellan olika aktörer har mänskligheten kunnat dra fördel av allt effektivare, billigare och renare teknologi. Det kommer vi antagligen att kunna fortsätta göra, om inte staten i sin iver att ställa allt till rätta på sitt vanliga vis sticker käppar i hjulen.
Kristdemokraternas kris, vinster i välfärden och Reepalus bluff, vårdköer, män på BB och de bästa dödsmetallskivorna.
Kollektivtrafikkollapsen i Stockholm är en nyttig påminnelse om vad som händer när ett helt storstadsområde alltför ensidigt lutar sig mot ett trafiksystem, men också om vad som händer när ingen inblandad tar ansvar för konsekvenserna av de beslut som fattas.
När det brinner i skog och mark är tid och avstånd avgörande faktorer. Därför är det problematiskt att Sverige inte införskaffade ett eget brandbekämpningsplan som kunde sättas in i ett tidigt skede. Experiment på 1990-talet visade att en sådan investering skulle ha varit samhällsekonomiskt lönsam. Att kommunerna flyttat räddningstjänsten från landsbygden till städerna försvårar också brandbekämpningen.
Genom att handla kött och mejeriprodukter från svenska gårdar bidrar du till att hålla landskapet öppet, vilket är helt avgörande för en lång rad djur och växtarter. Vidare bidrar du till att skapa bättre levnadsförhållanden på landsbygden och till den svenska krisberedskapen. Men långsiktigt krävs att politiken avvecklar de hinder som står i vägen för ett lönsamt lantbruk.
Statens verksamhet vilar ytterst på förmågan att tvinga och hotet om våld. Det är också detta som lockar olika politiska grupperingar att använda staten för att genomdriva sina agendor mot medborgarnas vilja. Men statens tvångsmakt är ett tveeggat svärd. Den statsmakt som ena dagen använder sitt våldskapital för att driva igenom din agenda kan i morgon ha fallit i dina motståndares händer.
I tolfte avsnittet tar sig Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn an frågan om kvoterad föräldraförsäkring, miljöpolitik och självkörande bilar.
Sverigedemokraternas vision för Sverige är en spegelbild av Socialdemokraternas samhällsbygge, där stat och civilsamhälle smälte samman och partiet trängde in i samhällets alla skrymslen och vrår. Den frihetligt sinnade som hoppats att Socialdemokraternas nedgång skulle innebära slutet på det socialdemokratiska samhället hoppas nog förgäves.
Föräldraförsäkringen är en fråga som visar på den blinda fläcken hos delar av den samtida liberala rörelsen: tron på att det är staten som skall göra oss fria och att frivilliga gemenskaper, som familjer, är något dåligt som ska bekämpas. Denna typ av statsindividualism har i själva verket mycket litet med liberalism att göra.
Barnvaktsstaten, SD, EU:s nya länkförbud och #metoo i medierna. I tionde avsnittet tar sig Smedjans redaktörer Blanche Jarn och Lars Anders Johansson an förbudsivern bland Europaparlamentets partier. Utgångspunkten är årets utgåva av The Nanny State Index som jämför paternalistisk politik i olika länder.
De borgerliga partierna har spelat Sverigedemokraterna i händerna genom att ansluta sig till en radikal agenda som väljarna inte har efterfrågat. Därför lyckas borgerligheten inte profitera på väljarkårens rörelse högerut. Inför höstens val kläms en krympande borgerlighet mellan ett radikaliserat vänsterblock och en identitetspolitisk socialkonservativ höger.
ETT PUBLICISTISKT HAVERI. Kvällspressens hyckleri i samband med höstens #metoo-kampanj ledde till oräkneliga förstörda karriärer och åtminstone ett självmord. Detta trots att ingen dömts för något av det som de anklagades för av nätmobben och hängdes ut för i media. Nu kommer vidräkningen, då tio av publiceringarna fälls i pressens opinionsnämnd.
Den här tiden på året präglas samhällsdebatten som vanligt av hätska diskussioner om svenskhet. En stor del av förvirringen beror på att begreppet svensk syftar på tre helt olika identiteter, som kan överlappa och sammanfalla, men som inte behöver göra det. Etnicitet, nationalitet och medborgarskap är tre olika saker, och det är bara en som angår politiker.
I nionde avsnittet av Smedjanpodden tar sig Smedjans redaktörer an den årliga svenskhetsdebatten. Perioden mellan nationaldagen och midsommarafton präglas traditionsenligt av infekterade diskussioner om vem som är svensk och inte.
Ivar Arpi, ledarskribent vid SvD, gästar Smedjanpodden för ett samtal om identitetspolitik och genusvetenskap. Varför är genusvetenskapens ställning i Sverige starkare än i andra jämförbara länder? Varför är det fel att sänka fyskraven för kvinnliga brandmän och varför ska man inte bry sig om mikroaggressioner?
När borgerliga företrädare blir mer upprörda över bengaler på fotbollsläktarna än över brinnande bilar i förorten beror det på vad som på samma gång är borgerlighetens styrka och svaghet: präktigheten. Samma skötsamhetsmoral som borgerliga frihetsideal vilar på riskerar att slå över i präktighet och intolerans gentemot dem som tänjer på ramarna.
Att avskaffa kontanterna gör samhället sårbarare och medborgarna skyddslösa. Frågan om kontantekonomin handlar inte om att inte ha något att dölja. Det är en helt avgörande fråga för individers integritet och samhällets motståndskraft och beredskap.
Avskaffa semesterlagen, privatisera föräldraförsäkringen och lägg ned arbetsförmedlingen! I detta avsnitt gästas Smedjanpodden av Siri Steijer, ansvarig för arbetsmarknadspolitiska frågor vid Timbro. Hur lyckas hon ständigt reta gallfeber på vänstern? Vems var egentligen hunden hon poserade med i reportaget i Arbetet? Varför vill hon avskaffa semesterlagen och hatar hon verkligen barn?
Plastavfall i världshaven är ett växande problem. Ny forskning visar att upp till 95 procent av avfallet kommer från endast tio flodsystem i Afrika och Asien. I stället för en miljöpolitik som syftar till att döva det egna dåliga samvetet bör insatser riktas dit där problemen är som störst. Det betyder dock inte att vi kan svära oss fria från ansvar för miljön i vår omgivning.
Den andefattiga svenska nationaldagsfirandet är ett bevis på att känslan av gemenskap inte kan tvingas fram på politisk väg. Därför är det naivt att tro att den språkliga, kulturella och historiska gemenskapen skall kunna ersättas av en framtvingad kärlek till politiska institutioner och dokument. Precis som i historien står i dag statsanhängare och centraliseringsivrare mot den spontana ordningens och de frivilliga gemenskapernas förespråkare.
I händelse av krig förväntas svenskar bjuda motstånd till sista blodsdroppen. Faktum är att svenska staten inte ens kan kapitulera. Varje meddelande av sådan karaktär är nämligen att betrakta som falsk, enligt statens egen information till medborgarna. Detta oerhörda budskap har nyligen nått de flesta svenska hem i en liten informationsbroschyr.
Den här veckan har Smedjans redaktion varit i Danmark och studerat konst, hygge och yttrandefrihet. Därför publiceras veckans avsnitt något senare än vanligt, men det kompenseras av att det är vårt längsta avsnitt hittills, så håll till godo:
MED OPPORTUNISMEN SOM IDEOLOGI. Socialdemokraternas dominans i svensk politik är över. Partiet saknar svar på tidens stora frågor och den opportunism som tidigare bidragit till dess exempellösa framgångar har blivit en belastning. Väljarna litar inte på ett parti som byter ståndpunkt lika ofta som andra byter skjorta.
Att inte förbereda sig på att klara sig själv vid en krissituation är att lägga ett stort ansvar på omgivningen. När fullt friska, kapabla vuxna inte har någon som helst personlig krisberedskap planerar de i själva verket att ta resurser i anspråk från dem som behöver dem bättre. Det är den som inte preppar utan åker snålskjuts på andra som är den verkliga egoisten.
Statens utveckling har förvandlat samhället från en skalbagge till en dront och sedermera till en amöbaliknande organism som inte ens förmår upprätthålla sin egen form. Sjöväderrapporten utgör en nostalgisk påminnelse om en tid då staten såg som sin uppgift att vara samhällets hårda skal och yttersta utpost.
I femte avsnittet av Smedjanpodden uppmärksammar Blanche och Lars Anders femtioårsminnet av kårhusockupationen i Stockholm. Vidare diskuteras den så kallade GAL/TAN-skalan som används för att kategorisera politiska positioner. Avslutningsvis avhandlas Torypartiets nymoralism och de nya porrpass som skall införas i Storbritannien.
I dag är det femtio år sedan en grupp studenter vid Stockholms Högskola, inspirerade av oroligheter vid de franska universiteten, ockuperade sitt eget kårhus. Att denna smått löjeväckande episod i efterhand blåsts upp till orimliga proportioner beror inte på dess omfattning eller signifikans i stunden, utan på det inflytande som rörelsen på sikt skulle komma att utöva på svenskt kultur- och samhällsliv.
Den så kallade GAL/TAN-skalans föreslagna åsiktskomplex har mycket litet med verkligheten att skaffa. Det finns till exempel inget som tyder på att gröna partier skulle vara mer frihetliga; tvärtom har Miljöpartiet stått för många av de mest auktoritära politiska förslagen. På samma sätt finns inget samband mellan traditionella värderingar och auktoritär nationalism.
I det fjärde avsnittet av Smedjanpodden diskuterar Lars Anders och Blanche Moderaternas nya valslogan, "Lika för alla" - är det ännu ett försök att triangulera Socialdemokraterna, eller i själva verket en återgång till klassisk borgerlig strävsamhetsmoral?
Gratulerer med dagen, bästa brödrafolk. Sverige och Norge liknar varandra, men har mycket olikartade historiska erfarenheter. De båda länderna har mycket att vinna på att lära av varandra, skriver Lars Anders Johansson på syttende mai.
Moderaterna försöker för fjärde gången vinna väljare genom att i retoriken ställa sig så nära Socialdemokraterna som möjligt. Men det politiska landskapet är annorlunda nu än 2006 och 2010 och väljarkåren står i stor utsträckning till höger om sina partier. Moderaterna har allt att vinna på att stå upp för sin egen ideologi i stället för att imitera andras.
Rätten att avstå från att rösta är lika viktig som rätten att göra det. Det kan inte vara ett självändamål att så många som möjligt deltar i ett val; däremot bör det vara ett självändamål att de som röstar faktiskt vet vad de röstar på.
I andra avsnittet av Smedjanpodden diskuterar Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn vad som är poängen med att demonstrera på första maj. Är det verkligen rimligt att arbetarrörelsen har en egen helgdag? Och om de nu skall ha det, varför stal marxisterna dagen från anarkisterna?
Socialdemokrater ser sig inte som ett parti bland andra, utan som en rörelse som syftar till att förändra samhället i grunden. När de demonstrerar på första maj är det ett uttryck för en självbild som saknar motstycke bland andra partier. För dem är inte bara politiken, utan hela samhället, ett projekt, där makten är målet.
Första maj är betydligt äldre än arbetarrörelsen och kommer att bestå långt efter att den har försvunnit. Firandet av Vårens ankomst är en uråldrig tradition utan politiska förtecken. Den upprätthålls av frivilliga krafter genom spontan ordning, snarare än direktiv ovanifrån från statsmakten.
När de stora mediehusen går samman med de statliga medierna i en kartell för gemensam faktagranskning riskerar de att såga av den gren som de själva sitter på. Trovärdig källkritik och faktagranskning förutsätter oberoende redaktioner som granskar varandras påståenden. Försvinner konkurrensen riskerar medielandskapet att förvandlas till ett propagandamaskineri.
Grattis alla Smedjans läsare och följare, nu kommer det som ni alla har väntat på, nämligen Smedjanpodden. Frihetliga perspektiv, fördjupande analyser och dagsaktuella kommentarer från Smedjans redaktion.
De politiska kompasserna och enkäterna cementerar bilden av att allt i samhället är en fråga för politiken. Den som anser att politikens makt över människor bör minskas ställs inför omöjliga svarsalternativ. Samtidigt som allt fler aspekter av tillvaron politiseras trängs den frihetliga ståndpunkten bort från spelplanen.
Varje epok sätter sin prägel på arkitekturen. De perioder då det byggs extra mycket blir därför mer dominerande än andra. Under det kommande decenniet kommer det att byggas mer i Stockholm än något tidigare årtionde. Dagens arkitekturdebatt är därför helt avgörande för den miljö som dina barn och barnbarn kommer att leva i.
När röster nu höjs för att Svenska Akademien ska ”öppnas upp” och ”demokratiseras” i spåren av den senaste tidens turbulens, beror det sällan på omsorg om Akademiens väl och ve utan snarare på en motvilja mot allt som inte underkastar sig det politiska systemet och samtidens trender.
Liberalerna är det borgerliga parti som historiskt varit mest förknippat med kulturpolitik. Under alliansåren hamnade partiet dock i skuggan av Moderaterna, som innehade kulturdepartementet. På senare år har Liberalerna svängt i en del av sina profilfrågor, till exempel är de i dag motståndare mot en statlig litterär kanon i skolorna. Smedjan har träffat deras kulturpolitiske talesperson Bengt Eliasson.
Förslaget om införande av så kallade miljözoner är inkonsekvent och drabbar dem med små marginaler. Det är de som inte haft råd att byta bil på tio år som kommer att drabbas hårdast, både genom att stängas ute från städerna och genom att förutsättningarna att byta till en nyare bil försämras då andrahandsvärdet på den nuvarande raderas.
Vänsterpartiet har det mest ambitiösa kulturpolitiska programmet av alla riksdagspartierna och vill lägga mest skattepengar på kulturpolitiken. Någon tydlig profilfråga som skiljer partiet från de andra rödgröna partierna är dock inte helt lätt att hitta.
Tre och en halv mil norr om Haparanda, med utsikt över Finland och i ett hus som han till stora delar byggt själv, lever en av Sveriges största metalartister med fru och barn och flera hundar. Smedjan har träffat Pär Hulkoff, frontman och låtskrivare i industrimetalbandet Raubtier, och talat om musik, frihet och Norrlands framtid.
Roland Utbult är den frikyrklige trubaduren som blev riksdagsledamot för Kristdemokraterna. Han upplever att kKristdemokraterna har mest gemensamt med Centern och Liberalerna i kulturpolitiken, men vill att kulturpolitiken skall utgå från en kristen tradition.
Genom att tonåringar och unga vuxna kallas för ”barn” har förutsättningarna för meningsfulla debatter i viktiga frågor undergrävts. Med ett mer nyanserat språkbruk hade de värsta dikeskörningarna kunnat undvikas, både i debatten om de asylsökande afghanska ungdomarna och ilskan mot Socialstyrelsens information om barnäktenskap.
Socialdemokraterna utformade den svenska kulturpolitiken, men i dag tycks de inte längre veta vad de vill. Kanske har det kulturpolitiska projektet nått vägs ände för Socialdemokraterna. Partiets kulturpolitiska talesperson Gunilla Carlsson verkar i stort sett nöjd med kulturpolitiken såsom den fungerar i dag.
Identitetspolitiken är här för att stanna. Åtminstone om man får tro Ivar Arpi, som tillsammans med Adam Cwejman är aktuell med boken Så blev vi alla rasister. Smedjan har träffat ledarskribenten på Svenska Dagbladet för att tala om hur det gick till när den svenska debatten blev fixerad vid hudfärg.
Medan Miljöpartiet noterar sina sämsta opinionssiffror sedan partiet senast åkte ur riksdagen passar det på att lansera allt märkligare förslag. Det senaste handlar om att ålägga statliga Swedavia att propagera för Miljöpartiets linje på flygplatserna.
Per Lodenius är svenskläraren och folkdansaren från Norrtälje som blev riksdagsledamot för centerpartiet. Tillgänglighet och decentralisering är ledorden när han formulerar den centerpartistiska kulturpolitiken. han är mycket kritisk till det han uppfattar som ett storstadsfokus i regeringens kulturpolitik.
Regeringen vill förbjuda dieselbilar som för bara några år sedan miljöcertifierades på grund av sin bränslesnålhet och låga utsläpp. Ett hårt slag mot familjer som trodde sig köpa en miljöbil men som med ett politiskt pennstreck berövas hundratusentals kronor i andrahandsvärde. Politikerna har uppenbarligen ingenting lärt från etanolhaveriet.
Sverigedemokraterna är den svenska kulturpolitikens svarta får, men samtidigt ett parti som tar kulturpolitiken på största allvar. Med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har det kulturpolitiska fält som tidigare präglades av en närmast sömngångaraktig konsensus blivit föremål för ideologiska konflikter. Smedjan har träffat SD:s kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson.
SVT lever i hög grad på gamla meriter. Men när man nu tappar i förtroende hos äldre tittare riskerar man att proppen går ur, om man inte åtgärdar problemen med bristande saklighet och politisk slagsida.
Från att ha betraktats som suspekt har prepping och krisberedskap blivit ord på snart sagt allas läppar. Anna-Maria Stawrebergs Prepping är ännu en bok som surfar på preppingtrenden. Tyvärr gör det snäva formatet och den hårda redigeringen att innehållet känns tunt och rumphugget. Den som kan det minsta om krisberedskap får inte med sig mycket nytt.
Det finns ingen åsiktsmässig slagsida i den offentligt finansierade kultursektorn, menar Miljöpartiets kulturpolitiske talesperson Niclas Malmberg. Det är det bara rasister som tycker, enligt honom. Han anser också att kritiken om att Miljöpartiet försökt styra och politisera kulturen är felaktig.
Återigen föreslås en sammanslagning av Liberalerna och Centern, och återigen tydliggörs de skillnader i partikultur som gör en sådan sammanslagning omöjlig. Dagens Nyheter tycker att Centern skall växla in sitt väljarstöd och stinna partikassa mot Liberalernas ”intellektuella kapital”. Det är inte säkert att Centern uppfattar erbjudandet som generöst.
Olof Lavesson (M) har lett kulturutskottets arbete sedan 2015 och samtidigt drivit moderat kulturpolitik i opposition. Efter två mandatperioder med Kulturdepartementet har Moderaterna tillbringat tre år i kulturpolitisk opposition. Hur är det att bedriva moderat kulturpolitik under en miljöpartistisk kulturminister? Vad har förändrats sedan Moderaterna styrde departementet?
Det är inte den som tar flyget till solsemestern en gång om året som ska skämmas, utan Aftonbladets ledarredaktion som vill göra solsemestern till en klassfråga. Såväl klimatfrågan som transportsystemen är för komplexa för att skuldbelägga den som väljer flyget framför tåget när tåget inte är ett realistiskt alternativ.
Marknadsekonomi och liberalism existerar inte i ett vakuum utan vilar på en filosofisk och moralisk grund. Sedan marknadsliberalismen under 1980-talet ingick ett resonemangsäktenskap med postmodernismen har dess företrädare haft svårt att hitta tillbaka till sina intellektuella rötter.
Smedjan firar ett år och ser tillbaka på ett år av framgångar. Nu blickar vi fram mot ett valår och ett medielandskap i hastig förändring. Medan övriga samhällsdebattörer ställer in sig på att driva valrörelse rustar sig Smedjans redaktion för att vara deras dåliga samvete.
Miljözoner och gator med dubbdäcksförbud kommer vare sig att rädda planeten eller göra luften renare att andas. Marknaden och teknikutvecklingen driver på för miljövänligare och hälsosammare trafik, samtidigt som politiker och opinionsbildare kämpar för att inskränka vår frihet.
De identitetspolitiska slagorden skallar svagare än för ett par år sedan i den svenska debatten. Detta tolkas av vissa som att identitetspolitiken är ett överspelat kapitel. Historien visar dock att det är när slagorden tystnar som idéerna fått fäste vid institutionerna och börjar implementeras i praktiken. Vi har med andra ord bara sett början på identitetspolitiken.
I den svenska kulturpolitiken talar man gärna om armslängds avstånd mellan politiker och tjänstemän. I verkligheten handlar det snarast om armkrok. Den tydligaste företrädaren för detta symbiotiska förhållande är Kulturrådets generaldirektör Staffan Forssell, som i Svenska Dagbladet meddelat att han är beredd att driva vilken agenda som helst som politiken lägger i hans knä.
Kommunpolitiker borde driva på för att det ska byggas fler bostadsområden av de slag som människor efterfrågar, inte att de få som finns förtätas sönder till oigenkännlighet. Missnöjet breder ut sig i kommuner runtom i Sverige, sedan politiker tagit ställning för byggbolag och statsmakt mot de egna väljarna.
Vad hade ärkekapitalisten Ingvar Kamprad gemensamt med en revolutionär brittisk 1800-talsmarxist? Dagens vänster har mycket att lära av mannen som designade överklassens tapeter.
Kulturpolitiken har blivit en angelägenhet för de närmast sörjande. Den ambitiösa ansatsen att ordna en rikstäckande mässa för den kulturpolitiska sektorn i form av Folk och kultur i Eskilstuna satte fingret på några av kulturpolitikens centrala problem. Regionaliseringen har skapat en svällande byråkratisk överbyggnad som inte engagerar andra än de som arbetar i den.
Även om dagens Vänsterparti delvis distanserat sig från sitt totalitära förflutna visar såväl symbolspråket som de framlagda förslagen vid kongressen på att partiet inte är ett parti som andra. Att identitetspolitikerna segrade över partiledningens linje säger också något om de interna konflikter som sliter sönder partiet.
Framtidens bilar är tysta, miljövänliga och billiga. Ingenting tyder på att efterfrågan på bil kommer att minska när elbilar och förarlösa bilar kommer på bred front. Skall Stockholm kunna fortsätta att växa behöver infrastrukturen anpassas till de nya förutsättningarna.
När djurrättsaktivister attackerar jägare i skogarna gör de sig inte bara skyldiga till brott och övergrepp mot fredliga människor, de skjuter också sin egen sak i sank. Precis som 1990-talets militanta veganer lyckades marginalisera sig själva genom att bränna korvkiosker.
Samtidigt som det grövre våldet eskalerar och sprider sig från utanförskapsområden till medelklassens kvarter prioriterar polisen lättuppklarade brott som narkotikabrott och trafikbrott. Trots att rikspolischefen talar om en ljusning pekar statistiken åt andra hållet. När poliser lämnar yrket på löpande band börjar medborgarna organisera sin egen säkerhet.
När EU-planerar att köpa europeiska 18-åringars lojalitet genom att dela ut tågluffarkort är det många som glömmer bort att pengarna kommer från medlemsländernas skattebetalare. Men inte nog med att det är ett oansvarigt hanterande av medborgarnas pengar, det är också osäkert om det räcker med ett interrailkort för att vinna de unga för EU.
Ett turbulent år både i Sverige och i världspolitiken går mot sitt slut och Smedjans redaktion sammanfattar tillsammans med Timbros medarbetare det gångna året och blickar fram emot det kommande valåret.
Storskaligheten i dagens sociala medier har tillsammans med mobbmentalitet skapat en situation där den som kan mobilisera flest kompisar på kortast tid vinner. På den gamla bloggosfärens tid, när makten låg hos de enskilda användarna, var det inte lika enkelt att tysta meningsmotståndare.
För socialdemokrater är det svårt att förstå att allt inte handlar om partipolitik. När socialdemokrater försöker förstå opinionsbildning från andra håll blir resultatet därför konspirationsteoretiskt. Allt handlar inte om att vinna val. På Smedjan har vi högre ambitioner än så.
Det var papperstidningarna som övergav prenumeranterna och inte tvärtom. Genom en konsekvent utarmning av innehållet, dumförklarande av läsarna och bortskänkande av innehållet gratis på nätet, grävde papperstidningarna sin egen grav.
LÅGSTADIELÄRARE OCH LIBERTARIAN. I Sverige har vi urholkat lärarkårens status och skjutit bildningen och kunskapen i sank. Föräldrar överlåter uppfostringsansvaret på skolan, men vill ändå inte lyssna på lärarna. Rickard Dahlin är lågstadielärare och libertarian och har många kritiska synpunkter på den svenska skolan. Engagemanget för eleverna går dock inte att ta miste på.
Serieöverfallsgruppvåldtäktsmän. Ett i den svenska vokabulären hittills okänt begrepp. Män i grupp som ger sig ut på jakt efter ensamma kvinnor att tillsammans våldta och tortera. Det låter som en skräckfilm men är verklighet i Malmö. Om inte de skyldiga grips och får kännbara straff riskerar förtroendet för rättsstaten att urholkas fullständigt.
Den befogade kritiken mot Svenska Akademiens agerande visavi den så kallade ”kulturprofilen” har efterhand ersatts av missunnsamhet och illa dold avundsjuka från delar av Kultursverige. Det påstås att det är Akademiens rikedomar och autonomi som är orsaken till de problem som kommit i dagen, men i själva verket skulle Sverige behöva fler institutioner som Akademien.
Hundratals personer står på ett torg och skanderar att de ska mörda judar. Ett tjugotal maskerade män attackerar en synagoga med brandbomber och judarna därinne tvingas ta skydd i källaren i fruktan för sina liv. De statliga medierna sprider desinformation om ”judelobbyn” som påverkar världspolitiken. Tyskland 1938? Nej, Sverige 2017.
Miljöpartiet är ett känslostyrt aktivistparti som aldrig lämnat det inledande dårpippistadiet. Under Maria Wetterstrands och Peter Eriksson ledning lyckades partiet dölja detta för delar av väljarkåren, men under nuvarande mandatperiod har dess sanna natur blivit uppenbarad för alla och envar.
Det är inte genialiteten som är problemet bakom de sexuella övergreppen. Därför är de debattörer som i spåren av #metoouppropet vill "göra upp med myten om geniet" fel ute. Faktum är att få av de män som står anklagade visar upp några tecken på genialitet. Tvärtom tycks övergrepps- och tystnadskulturen uppstå i miljöer där det är värderas högre att ha rätt kompisar och nätverk, än att vara verkligt bra på det man gör.
När den icketroende socialdemokratiska politikern Margareta Winberg väljs in i kyrkostyrelsen sluts en cirkel som började på 1930-talet. Sedan ateisten Arthur Engberg blev ecklesiastikminister och ville avskaffa såväl biskopsämbetet som kristendomen inom kyrkan har Socialdemokraterna använt kyrkan som partipolitisk maktplattform.
I konsensuskulturens Sverige vill vi att alla skall tycka och leva likadant. Värst är de avvikare som sluter sig samman i gemenskaper som skiljer sig från den påbjudna majoritetskulturen. Religiösa, fotbollssupportrar, villaägare, jägare och sportskyttar drabbas alla av moraliska bannbullor när den indignerade innerstadseliten dömer de gemenskaper den inte är en del av.
Kulturfrågorna engagerar och den kulturpolitiska debatten är hetare än på länge. Samtidigt står de traditionella maktpartierna på båda sidor om blockgränsen handfallna. Lars Anders Johansson, författare till boken Att dansa efter maktens pipa. Kultur i politikens tjänst, listar de fem hetaste kulturpolitiska debatterna inför valåret 2018.
För den nya vänstern är radikalismen endast en modeaccessoar. Det finns inte ens en förväntan på att man ska leva som man lär. Det går utmärkt att peka finger mot den som skatteplanerar, samtidigt som man gör samma sak själv. Samtidigt letar sig socialistsymbolerna in på modevaruhus och lyxbutiker.
Att SVT blåser upp de så kallade paradispappren till orimliga proportioner säger något om journalistikens villkor: ett medieföretag har helt enkelt inte råd att avsätta ett stort antal journalister till ett omfattande grävjobb utan att det kommer ut någonting användbart. Blir resultatet magert återstår att blåsa upp det till orimliga proportioner.
Demokratin i västvärlden är ansatt från många håll, men framför allt hotas den av minskad legitimitet och spänningar inom det politiska systemet. Politikens professionalisering, ökat avstånd mellan medborgare och makthavare och elitistiskt förakt för vanligt folk är några av de faktorer som bidragit till dagens ökade motsättningar.
Varje skolbarn måste vara ett mål i sig själv, inte ett redskap för att hantera politiska misslyckanden. När regeringen vill inskränka det fria skolvalet som en desperat integrationspolitisk åtgärd speglar det en människosyn där medborgarna existerar för staten och inte tvärtom.
De som påstår att konstens syfte är att väcka diskussioner eller att provocera är sällan intresserade av att diskutera konst eller att bli provocerade själva. För dem är konsten i stället en statusmarkör som skiljer dem själva från den tarvliga allmänheten. Därför kan den som kritiserar exempelvis menskonst eller slokande flaggstänger avfärdas som konstfientlig, eftersom den brutit mot det verkliga tabut i konstvärlden: att inte rätta sig i ledet.
Kvällspressens förtroendekapital är kört i botten. Krishanteringen efter våldtäktsanklagelserna mot en känd Aftonbladetmedarbetare har förvärrat situationen ytterligare. Om kvällspressen skall återfå någon form av trovärdighet måste de göra upp med kåranda och dubbla måttstockar. Lars Anders Johansson svarar Expressens kulturchef Karin Olsson.
Staten är i dag pådrivare av urbaniseringen i Sverige. Genom en politik som enbart utgår från storstädernas perspektiv dräneras landsbygden på liv och förutsättningar, samtidigt som överhettade storstadsområden dignar under trycket. Genom huvudlösa centraliseringsbeslut och missriktade infrastruktursatsningar driver staten en politik som destruktiv för både landsbygden och städerna.
Den som anat att det finns ett skråtänkande i Stockholms medieelit har nu fått vatten på sin kvarn. När en egen medarbetare på Aftonbladet anklagas för sexuella övergrepp gäller helt andra publicistiska principer än de som tillämpades i liknande fall bara för några veckor sedan.
Regeringens infrastrukturpolitik utgår från storstädernas perspektiv och önskemål. De planerade snabbtågen mellan Stockholm och Göteborg och den statligt subventionerade flygplatsen i Sälen är bara några exempel på hur politiker i Stockholm prioriterar sina egna intressen och lämnar resten av landet att förtvina.
En grundregel i det offentliga samtalet, såväl i kulturdebatten som i sociala medier, borde vara att först ta del av det som man kritiserar. Oavsett om det handlar om artiklar på nätet eller teaterpjäser har ens kritik noll trovärdighet om man inte vet vad man pratar om. Den som är kritisk till provokationen som marknadsföringsstrategi bör dessutom undvika att svälja betet.
I det så kallade informationssamhället kontrolleras tillgången till kultur och information och kultur av andra än oss själva. Filmer och album kan försvinna från streamingtjänsterna och böcker plötsligt bli svårare att få tag på. Det bästa sättet att göra sig oberoende av tidens trender och nervösa åsiktspoliser är att bygga sitt eget bibliotek.
Nazistdemonstrationen i Göteborg under bokmässehelgen fick stor uppmärksamhet i media och både den och motdemonstrationerna har varit föremål för intensiva debatter. Smedjans chefredaktör Lars Anders Johansson var på plats, både vid Nordiska Motståndsrörelsens samling på förmiddagen och i motdemonstrationen på eftermiddagen. Det här är vad han såg.
Årsdagen av löntagarfondsmarschen 1983 är en nyttig påminnelse om att marknadsekonomin inte kan tas för given. Tacksamheten gentemot dem som nedkämpade fondsocialismen bör dock blandas med eftertanke kring på vilka arenor friheten står på spel i dag.
Vi är alla förlorare när en våldsam nazistisk gruppering får alla medier och opinionsbildare att dansa efter deras pipa i samband med den planerade demonstrationen i Göteborg på lördag. Samtidigt planerar busslaster av organiserade vänsterextremister att återigen förvandla Göteborg till en krigszon.
INTERVJU MED EN SVENSK PREPPER. Stockholm är det sämsta stället att bo på vid en större samhällskris. Du bör alltid ha mat och vatten hemma så att du klarar dig minst fem dagar utan hjälp. I en tid då det säkerhetspolitiska läget ter sig allt allvarligare och myndigheterna får allt svårare att leverera den samhällsservice som skattebetalarna förväntar sig har fler börjat se om sin egen beredskap. För vissa har det blivit en livsstil. Smedjan har träffat Anders, en av Sveriges största preppingbloggare.
Samtidens vurm för förtätning utgår från en föreställning om att det skulle vara platsen i sig som är av betydelse, inte de egenskaper som finns kopplade till den befintliga bebyggelsen och verksamheten som bedrivs där. Ironiskt nog riskerar alltför okänslig förtätning att just de egenskaper som gör en plats attraktiv går förlorade. I stället för att bygga sönder populära stadsdelar bör vi ta fasta på vad som skapar attraktiva platser och bygga fler av samma slag.
MEDIERNA HAR HJÄLPT DE POLITISKA PARTIERNA ATT TA STRUPGREPP PÅ KYRKAN. Medierna har spelat den ena sidan i händerna då de tonat ned den verkliga konfliktlinjen i kyrkovalet. Genom att sprida den falska problembeskrivningen att konflikten stod mellan S och SD bidrog tidningar och etermedier till de partipolitiska nomineringsgruppernas mobilisering.
I ett land där kriminella hyllas som hjältar är det inte konstigt att unga söker sig till kriminalitet. I Sverige är det populärt att skylla kriminalitet på allt utom den kriminelle individens eget aktiva val. En kriminell bakgrund kan rentav vara främjande för den egna karriären, i alla fall om den kombineras med klädsamma vänsteråsikter. Ett av de senaste tillskotten i genren är musikgruppen Kartellens grundare, som skyller gängvåldet i förorterna på Alliansens skattesänkningar.
De rödgröna i Stockholm hyser inga varma känslor för människor som bor utanför tullarna. På något annat sätt kan den aggressiva trafikpolitiken inte tolkas. Samtidigt som finansborgarrådet stänger dörren för den helt nödvändiga östliga förbindelsen meddelar trafikborgarrådet att man avser ta bort ett körfält på Stadsgårdsleden. Trafikinfarkt är att vänta.
Liberalkonservatism innebär inte en kompromiss mellan två motstridiga ideologier, utan en helhetssyn på samhället där politikens roll enbart är att tillhandahålla ett ramverk medan fria medborgare forar samhällsutvecklingen. Det skiljer den från socialliberalismen som ser politiken som drivande i samhällsutvecklingen och inte drar sig för att reglera människors privatliv.
I en tid när public servicesystemet ifrågasätts av allt fler är programbolagens trovärdighetskapital viktigare än någonsin. Förra veckans genomklappning på Sveriges Radios Ekoredaktion visade en bredare allmänhet att rötan nått ända till public services flaggskepp. Samtidigt vill regeringen ta bort det sista elementet av frivillighet i finansieringsmodellen.
Lämningarna efter kustartilleriet påminner oss om att det fanns en tid då staten tog sina grundläggande uppgifter på allvar. Idag när Sverige saknar såväl fungerande försvar som polis kan det vara värt att påminna sig att statens roll inte är att vara samhällets kärna, utan dess hårda skal.
Regeringens förslag att flytta statliga myndigheters huvudkontor från Stockholm speglar en närmast kolonial syn på landsbygden. Det är samma synsätt som en gång i tiden skapade landsbygdens problem från första början. Bättre hade varit att krympa huvudkontoren och decentralisera myndigheternas verksamhet till regional. och lokalkontor, så att de kom närmare medborgarna på riktigt.
De svenska försvarsdebattörernas uppslutning bakom försvarsminister Peter Hultqvist är det hårdaste underbetyg den borgerliga försvarspolitiken skulle kunna få. Nu är det upp till bevis för borgerligheten, annars har den frånhändat sig en av sina mest traditionella profilfrågor, och det i en tid då säkerhetspolitiken är viktigare än på länge.
De sexuella övergreppen på musikfestivaler runt om i landet har skapat en kultur av rädsla. Det har till och med gått så långt att det talas om att arrangera en festival utan män, för att kvinnor skall kunna känna sig trygga. Som tur är finns det gott om positiva exempel på festivaler där män och kvinnor kan umgås civiliserat.
Den som försöker lyfta flagranta problem och missförhållanden i offentlig förvaltning eller mediebranschen i Sverige kommer snabbt att avfärdas som konspirationsteoretiker. Någon konspiration finns dock inte. Det är mycket värre än så.
Sedan allianspartierna aviserat att de avser väcka misstroendeförklaring mot tre av Stefan Löfvens ministrar är den akuta regeringskrisen ett faktum. Men it-skandalen på Transportstyrelsen handlar om något mer än enskilda ministrar, den är ett symptom på en kris inom både det partipolitiska systemet och inom offentlig förvaltning.
Samhällsdebatten har antagit en allt mer bipolär karaktär. Nästan oavsett vilken fråga som diskuteras finns bara två alternativ: för eller emot. Något utrymme för nyanser ges inte, än mindre för självkritik och omprövning av egna ståndpunkter.
När staten tycker att det är viktigare att upprätthålla alkoholmonopolet än att upprätthålla lag och ordning minskar inte bara medborgarnas incitament för att betala skatt, risken blir också överhängande att de börjar att ta lagen i egna händer. När myndigheterna lämnar walk over är det rationellt av medborgarna att själva sörja för sin säkerhet. Men det är vad makthavarna fruktar allra mest.
Varför byggs det så fult? Trots att de flesta människor föredrar klassisk arkitektur byggs det nästan bara modernism i Sverige. Medan den klassiska arkitekturen är på frammarsch i världen över är den modernistiska likriktningen i Sverige kompakt. Smedjan har träffat en av Sveriges få klassiska arkitekter för att ta reda på varför.
Vänsterpartiet är tillsynes oförmöget att markera mot sin egen våldsamma svans, och arbetarrörelsens organisationer samarbetar med aktivister som uppmanar till våld. Ändå är medieintresset för våldsvänstern ljummet. Stora tidningar försöker rentav tona ned våldsverkarnas ideologiska hemvist.
Varför hamnade skövlingen av Hamburg i skuggan av rapporteringen om några tiotal nazisters närvaro i Almedalen? De svenska mediernas och partiernas ovilja vid att markera mot våldsvänstern är ett problem, som riskerar att gynna precis de grupperingar man säger sig vilja bekämpa.
Poeten Verner von Heidenstam lyckades på fredagen åter hamna i centrum för svensk samhällsdebatt, hundra år efter den uppslitande konflikten med August Strindberg. Liberalen Heidenstam har åter blivit ett slagträ för nationalister och socialdemokrater.
Oron för populismens frammarsch och ökande politisk polarisering har varit dominerande teman under årets politikervecka på Gotland. Det talas om den svenska konsensuskulturens död, men mycket tyder på att vi i själva verket ser övergången till en ny konsensus.
I byggboomens Sverige är arkitekturen mer likriktad än någonsin. Trots att människor efterfrågar klassisk arkitektur byggs nästan bara modernism. Den ”riksarkitekt” som kulturministern vill inrätta skulle troligtvis bara förvärra situationen.
Med en ny vapenlag som gör privata vapenägare till en del av totalförsvaret, rundar det tjeckiska parlamentet EU:s nya vapendirektiv. När debatten om den inhemska implementeringen av direktivet nu börjar i Sverige bör frihetligt sinnade politiker inspireras av det tjeckiska exemplet.
Politikerveckan på Gotland är i ständig förändring. Den senaste trenden är att politikerna överger den. I stället håller den på att utvecklas till en intern branschmässa för offentlig sektor.
Inom både socialdemokratin och inom Svenska kyrkan tycks ledande företrädare ha svårt att acceptera den åtskillnad mellan kyrka och stat som formellt ägde rum för sjutton år sedan. När Stefan Löfven som statsminister börjar uttala sig om kyrkans inre angelägenheter blir det pinsamt tydligt att separationen inte sjunkit in bland ledande socialdemokrater.
På senare år har det gång på gång uppdagats hur tjänstemän inom offentlig sektor använt sina uppdrag för att driva sin egen agenda. Senast i raden är Södertörns Tingsrätt som upplåtit sitt officiella twitterkonto till opinionsbildning.
När statliga myndigheter årligen pumpar ut hundratals miljoner i vad man påstår vara stöd till civilsamhället skapar man i själva verket någonting helt annat. I stället för ett vitalt och spänstigt civilsamhälle som kan fungera som en motvikt till statens maktutövning, har vi fått ett träsk av bluffmakare och megafoner för överhetens ideologi.
Att svenskar inte tenderar att vara överdrivet entusiastiska över nationaldagen 6 juni beror inte nödvändigtvis på att de inte skulle älska sitt land, utan att nationaldagen är ett överhetspåfund utan folklig förankring, lika omotiverad som den så kallade ”Europadagen”. Svenskarnas verkliga högtidsdag firas om några veckor på midsommarafton.
Terrorism bekämpas inte genom manifestationer eller uttryck för solidaritet i sociala medier, även om sådant också fyller en funktion. Terrorism bekämpas genom sociala, ideologiska, polisiära och militära insatser. Ett första steg kan vara att strypa finansieringen av de bakomliggande ideologierna.
SÅ FÖRSTÖR MILJÖPARTIET STOCKHOLMSTRAFIKEN. Miljöpartiet bär ett tungt ansvar för den kaotiska trafiksituationen i huvudstaden. På grund av partiets obstruerande ligger Stockholms infrastruktur tjugo år efter befolkningsutvecklingen. Att låta Miljöpartiet styra över trafikfrågorna är således att sätta bocken som trädgårdsmästare. Mycket kommer att hinna bli värre innan partiet röstas bort.
Istället för att beklaga sig över att första maj är en officiell helgdag borde borgerliga debattörer glädjas åt den nyttiga påminnelsen om varför frihetens ideal ständigt måste försvaras.
Identitetspolitiken är en återvändsgränd av stereotyper och godtycke. En ny amerikansk dokumentärfilm tittar närmare på konsekvenserna av en politik där medborgarna klassificeras utifrån rastillhörighet, inte minst för den stora grupp amerikaner med bakgrund i flera olika etniska grupper.
Den politiska höger-vänsterskalan är långtifrån överspelad. Liksom den kompletterande dimensionen frihetlig-auktoritär är den tvärtom relevantare än någonsin. Försöket att ersätta den med den så kallade GAL-TAN-skalan, ett slags godhetsindex, handlar om de politiska eliternas självidentifikation och spelar populisterna i händerna.
MUSEIDEBATTEN. De som i dag förvaltar våra svenska museer med sina i många fall magnifika byggnader tycks göra allt som står i deras makt för att dölja och skyla över det pampiga och storslagna. Det är som att man skäms över det bildningsarv man har att föra vidare, och inte vill att samlingarna skall presenteras för allmänheten i ett sammanhang som gör dem rättvisa.
Det mesta tyder på att Emmanuel Macron kammar hem segern i den andra omgången i det franska presidentvalet. Men även om hon förlorar så kommer motkandidaten Marine Le Pen att ha vunnit. Macrons framgångssaga blir nämligen bekräftelsen på den världsbild som är de nationalistiska populisternas raison d'être.
När ”fascist” blir ett skällsord bland andra, som urskillningslöst används för att stämpla politiska motståndare, minskar möjligheten att urskilja de verkliga fascisterna. De senaste åren har fasciststämpeln använts flitigt i den svenska samhällsdebatten, men metoden att misstänkliggöra meningsmotståndare genom att kalla dem fascister har historiska rötter.
Liberalismen är ingen religiös förkunnelse. Det går utmärkt att vara liberal och ateist, precis som det går utmärkt att vara liberal och gudstroende. Men när liberala debattörer under påsken härleder sitt häcklande av kristendomen till sin politiska övertygelse tycks de ha förvandlat ideologin till religion.
Tilliten i ett samhälle är livsviktig. När Polismyndigheten uppmanar medborgarna att inte stanna när de ser en bil vid vägkanten och någon som vinkar att de behöver hjälp, undergrävs inte bara tilltron till rättsstaten utan också tilliten medborgare emellan.
För de flesta av oss kommer livet att fortsätta mer eller mindre som vanligt efter terrordådet på Drottninggatan. För dem som dödats eller skadats för livet är slaget över. Nu är det upp till oss alla att se till att det inte händer igen. ”Keep calm and carry on” innebär mer än att bara fortsätta som om ingenting hade hänt.
Den rödgröna regering som redan aktivt bidragit till att öka vårdköerna genom kömiljardens avskaffande, vill nu straffbeskatta de som har privat sjukvårdsförsäkring via jobbet. Det är inte bara omoraliskt, det leder också till längre vårdköer och sämre sjukvård för alla.
Bilisterna har blivit en kassako som staten kan fortsätta att mjölka i det oändliga. Finansminister Magdalena Andersson har förstått fördelen med tysta majoriteter, ur politikernas perspektiv: de gör sällan sina röster hörda.
Alice Bah Kuhnke fråntas ansvaret för arbetet mot våldsbejakande extremism, efter sina halsbrytande uttalanden om arbetet med hemvändande jihadister. Frågan är dock varför hon får behålla kulturministerposten.
Socialdemokraterna vann slaget om kulturpolitiken men förlorar kriget. Smedjan har varit på seminarium med Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening och lyssnat till en rörelse utan sjukdomsinsikt.
Med politiska och ekonomiska styrmedel försöker regeringspartiernas politiker pådyvla oss sin egen livsstil, som få andra har efterfrågat. Flygskatten och kilometerskatten är bara två led i en mångårig politik som syftar till att få alla att leva som på Södermalm, men som i själva verket utarmar landsbygden.
Medan statsminister Stefan Löfven ondgör sig över vanliga medborgares uttalanden om utvecklingen i Sverige har ministrarna i hans egen regering ett minst sagt avslappnat förhållningssätt till sanningen.
När värnpliktsdebatten förs på ett teoretiskt plan av alla inblandade sidor är det lätt att glömma bort vad frågan egentligen handlar om: hur skall vi som samhälle förbereda oss på att möta ett väpnat angrepp från främmande makt? Den dagen skiten träffar fläkten kommer ingen undan, värnpliktsförsvar eller ej.
Med lanseringen av Smedjan inleder Timbro ett nytt kapitel i sin snart fyrtioåriga historia, och fortsätter samtidigt i en publicistisk tradition som inleddes redan 1986 med Marknadsekonomisk tidskrift. Vi kommer att bedriva opinionsjournalistik i marknadsliberal riktning, med försvar för äganderätten, fritt företagande och individuella rättigheter högst på agendan. Friheten måste försvaras.
Vad kan en amerikansk väckelsepredikant, en ortodox judisk rabbin och en konspiratorisk israelisk arméofficer rimligen ha gemensamt? Vem är den vackra men livsfarliga etiopiskan Rebecca och hur hänger allt detta…
Vad händer med kulturpolitiken vid ett eventuellt maktskifte i höst? Vilka visioner har oppositionspartierna för den svenska kulturpolitikens framtid? Vilka reformer vill man genomföra och vilka av Alliansens reformer vill…
I samband med kulturutredningen 2007-2009 fördes en intensiv kulturpolitisk debatt i Sverige. När utredningen presenterade sitt betänkande fick det stark kritik från både höger och vänster, men sedan propositionen klubbades…
