Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

1989 var ett upp och nedvänt 1968

Det politiska minnet är kort. I dag finns ingen vettig människa som beklagar det politiska jordskred som inträffade 1989. Men 1989 var det annorlunda. Fram till dess bedrevs kulturkriget som inletts 1968 ensidigt från det öppna samhällets motståndare. I dag är 1989 års idéer hotade på nytt.

Om man vänder siffran 68 upp och ner så får man siffran 89. Och 1989 var i politiskt avseende verkligen ett uppochnedvänt 1968. Medan det röda året 1968 har blivit föremål för många nostalgiska skildringar i böcker, filmer och TV-serier, så har frihetsåret 1989 inte på långa vägar beståtts samma ära.

För min generation var 1989 det politiskt mest omvälvande året som vi har upplevt – och för liberaler det mest upplyftande. Under de närmast följande åren tyckte jag det var underligt att det inte skrevs några svenska reportageböcker om 1989 års händelser. Till 30-årsminnet har Nationalmuseum dock gjort en intressant utställning om 1989 och i anslutning till den producerat boken 1989 – Kultur och politik. Utställningen har anmälts i Smedjan av Mattias Svensson.

Medan det röda året 1968 har blivit föremål för många nostalgiska skildringar i böcker, filmer och TV-serier, så har frihetsåret 1989 inte på långa vägar beståtts samma ära.

I dag finns ingen vettig människa som beklagar det politiska jordskred som inträffade 1989. Många som inte var med då – eller som har dåligt politiskt minne – tror nog att alla svenskar entusiastiskt engagerade sig för människornas befrielsekamp i Central- och Östeuropa. Men riktigt så enkelt var det inte. Mycket var annorlunda i svensk politik för 30 år sedan. Låt oss därför köra en snabbrepris på det politiska året 1989.

1989 månad för månad

Januari: Ungern inr reningsoch rsamlingsfri­het. DDR:s diktator Erich Honecker säger att Berlin­muren kommer att stå i ytterligare 100 år. Finansminister KjeII-Olof Feldt (S) uppmanar sina partivänner att ”sluta förtala mark­nadsekonomin”, vilket föranleder utrikesminister Sten Andersson att varna för ”välplacerade högerkrafter” i partiet.

Februari: Paraguays diktator Alfredo Stroessner stötas. De sista sovjetiska soldaterna lämnar Afghanistan.

Mars: Valen till den sovjetiska folkkongressen blir en framgång för reformanhängarna. Den tjeckiske dramatikern Václav Havel döms till fängelse för uppvigling. Jugoslaviens nye premiärminister, Ante Markovic, förklarar att marknadsekonomin är mänsklighetens största landvinning. Som förste partiledare från en demokrati håller Bengt Westerberg (FP) ett offentligt anförande i Tallinn och utbringar ett leve för det fria Estland. Svenska Akademien hamnar i allvarlig kris efter oenighet om man ska engagera sig mot dödsdomen mot Salman Rushdie. Anders Björck (M) säger under ett KU-förhör att Carl Lidbom (S) ska veta hut.

April: Den 1 april upphör Televerkets monopol på viss teleutrustning. Socialdemokraterna fyller 100 år och får 60 miljoner kronor i present av LO för att använda till so­cialistisk skolning.

Maj: I Kina manifesteras kraven på demokrati genom demonstrationer på Himmelska fridens torg. Center­partiet får sin största parlamentariska framng på flera år då det får med Socialdemokraterna på tvångssparan­de.

Juni: Den kinesiska demokratirörelsen krossas brutalt. Västtysklands förbundskansler Helmut Kohl förkrar Sovjetledaren Michail Gorbatjov att tysk återförening inte är en ak­tuell fråga. Demokratirörelsen Solidaritet vinner en jordskredsseger i de polska valen, vilket föranleder riksdagsledamoten Gudrun Schyman (VPK) att göra följande uttalande:

Kommunismen har inte gått in i en avgörande kris. Det är snarare tvärtom, när man ser på utvecklingen i Östeuropa. Den kraft som utvecklas där är oerhört hoppingivande och står inte i motsättning till att de fortfarande är socialistiska länder.

Juli: Österrike ansöker om medlemskap i EG. Den valutareglering som infördes i Sverige på grund av andra världskrigets utbrott börjar avvecklas, endast 44 år efter krigsslutet. En arbetsgrupp under partiledaren Ingvar Carlssons ledning presenterar ett förslag till nytt socialdemokratiskt parti­program där det sägs att Socialdemokraterna vill ”förverk­liga en produktionsordning som inte styrs av enskildas vinstintressen”.

Augusti: Polen får en icke-kommunistiskt dominerad regering. En halv miljon balter bildar en 370 km lång mänsklig kedja för att uppmärksamma 50-årsdagen av Molotov-Ribbentroppakten. Litauens folkfront kräver ett självständigt Litauen.

September: Ungern och Tjeckoslovakien tillåter DDR­-medborgare att resa vidare till väst.

Under de 20 åren närmast efter 1989 tycktes det som om liberala idéer alltmer befäste sin ställning i Sverige och världen.

Oktober: Estlands och Lettlands folkfronter kräver självständighet för sina länder. Ungern inför en demo­kratisk författning. VPK:s gruppledare i riksdagen, Bertil Måbrink, deltar tillsammans med Erich Honecker i firandet av DDR:s 40-årsjubileum. VPK-ledaren Lars Werner skickar följande telegram till Honecker:

Vi önskar kamraterna i SED [= Östtyska kommunistpartiet] och medborgarna i DDR mycken framgång i sitt byggande av socialismen.

Med kommunistisk hälsning, Vänsterpartiet Kommunisterna.

Tack vare statligt stöd kan Saab starta biltillverkning i en byggnad som hade använts av Kockums varv i Malmö. Den olönsamma biltillverkningen läggs ner i juni 1991.

November: Berlinmuren faller den 9 november; hela världen jublar. Men Ingvar Carlsson uttrycker oro för att det går för snabbt. Aftonbladet skriver i en ledare den 10 november:

Den svenska linjen bör vara att vi, i den mån vi kan, uppmuntrar demokratiska reformer och ökat samarbete men inte i otid konstrar om gränser eller avsöndring av republiker från Sovjetunionen.

I november avgår Tjeckoslovakiens politbyrå och centralkom­mitté, liksom Bulgariens diktator Todor Zjivkov. VPK-ledaren Lars Werner skickar lyckönskningstelegram till den rumänske diktatorn Nicolae Ceausescus parti­kongress. Sten Andersson säger att de baltiska staterna inte är ockuperade och att bara en liten minoritet där vill ha självständighet snabbt. Han säger vidare: ”Det är farligt för den fortsatta utvecklingen om balter­na gör någonting som Moskva finner att det går för långt.” Folkpartiet och Moderaterna vill att Sverige ska eftersträva medlemskap i EG, vilket föranleder protester från S och C.

Samma dag som Berlinmuren föll, dömer Högsta domstolen Ulla Murman för olaga arbetsförmedling eftersom hon driver en skrivbyrå (numera Manpower).

December: Nicolae Ceausescu störtas. Václav Havel väljs till Tjeckoslovakiens president. Augusto Pinochet förlorar presidentvalet i Chile. Regeringen beslutar att kraftigt skärpa den svenska flyktingpolitiken, vilket får stöd av Moderaterna och Centern. Folkpartiet och Socialdemokraterna beslutar i riksdagen om en genom­gripande skattereform som bygger på principen om att ingen ska betala högre marginalskatt än 50 procent. För att undvika ”valpskatten” öppnar OM en handelsplats i London, samtidigt som världens första elektroniska länk mellan två börser öppnas mellan OM:s börser i London och Stockholm. På nyårsafton skriver den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger i Dagens Nyheter:

Det var Clausewitz som visade att återtåget är den svåraste av alla operationer. Det gäller också inom politiken. Höjden av det möjligas konst består i att utrymma en ohållbar position. Den som utrymmer de egna ställningarna offrar i praktiken inte bara terräng utan också en del av sig själv. Det typiska ödet för en historisk rivningsentreprenör är, att han med sitt arbete alltid undergräver också sin egen ställning. Den rörelse han utlöser vräker honom åt sidan; i sin framgång går han under.

UD håller avståndet

Under 1989 skickade Utrikesdepartementet ut närmare 90 pressmed­delanden med uttalanden av statsråden Sten Andersson, Lena Hjelm-Wallén eller kabinettssekreteraren Pierre Schori:

  • Inte något sades om konflikterna inom Sovjetunio­nen eller om de etniska motsättningarna i Öst- och Centraleuropa. Däremot sades en hel del om inbördeskriget i Etiopien.
  • UD hade inget att säga om utvecklingen i Tyskland. Däremot hyllade kabinettssekreteraren kung Birendras förslag om en fredszon i NepaI.
  • UD hade heller inget pressmeddelande om utveck­lingen i Ungern, Rumänien eller Bulgarien. Däre­mot gjorde utrikesministern ett kraftfullt uttalande efter störtandet av Alfredo Stroessner i Paraguay.
  • Något om ockupationen av Baltikum fanns givetvis inte. Men Schori fördömde den militära ockupatio­nen av Chile.

Men historien tog inte slut

Amerikanen Francis Fukuyama myntade 1989 det välkända uttrycket ”historiens slut”. I The End of History skrev han:

Historiens slut kommer att bli en sorglig tid. Kampen för erkännande, viljan att riskera sitt liv för ett rent abstrakt mål, den världsvida, abstrakta kampen som kallade fram djärvhet, mod, fantasi och idealism, kommer att ersättas av ekonomisk kalkylering, oändlig teknisk problemlösningsprocess, miljöhänsyn och tillfredställandet av sofistikerade konsumentkrav.

Under de 20 åren närmast efter 1989 tycktes det som om liberala idéer alltmer befäste sin ställning i Sverige och världen. Socialdemokratiska och borgerliga regeringar genomförde en rad liberala reformer i Sverige. Efter valet 2010 fick dock antiliberala strömningar luft under vingarna.

Det handlade inte enbart om att Socialdemokraterna blev mer skeptiska till marknadslösningar. Även borgerliga partiledningar började svaja. En moderatledare förklarade att näringslivet var ett särintresse. Folkpartiledare ville stoppa riskkapitalbolag i välfärden. Centerpartiledare slösade med skattepengar på näringspolitiska stolpskott. I dag har vi en KD-ledare som i marginalskattefrågan står långt till vänster om det S och LO stod för år 1989.

Det finns alltså ingen anledning för svenska liberala opinionsbildare att frukta någon brist på meningsfull sysselsättning under överskådlig framtid.