Svenska politiker har redan en gång lockat bilförare att välja etanol, bara för att sedan chockhöja bränslekostnaderna. Nu föreslår Miljöpartiet en politik som skulle innebära en upprepning av misstaget. MP:s inkonsekventa politik skadar svenska bilister och företag, och urholkar dessutom förtroendet för miljöpolitiken, skriver journaliststudenten Victoria Bäck.
Kilometerskatten för personbilar spökar på nytt. Senast i december publicerar IVL Svenska Miljöinstitutet sin rapport om hur en sådan skatt bör utformas. Den föreslagna kilometerskatten gynnar dock varken landsbygden eller miljön, bara statskassan.
Centerpartiet har stolt meddelat att det med en skattesänkning lyckats oskadliggöra överindexeringen av bensinpriset för 2020. Men så länge indexeringen finns kvar kommer det landsbygdsfientliga Miljöpartiet att kunna skratta både sist och bäst.
Vad har kontanterna, bilen, villan, flygplanet och sportskyttet gemensamt? De har alla blivit föremål för en politisk strävan att inskränka den individuella friheten. Efterkrigstidens sociala ingenjörskonst, som många trodde var överspelad, har kommit tillbaka med full kraft, och vunnit anhängare på båda sidor om den politiska blockgränsen, och till och med inom näringslivet.
Marknaden för bilbesiktning avreglerades 2010. Kritikernas farhågor inför reformen har inte besannats. Den största förändringen är att antalet stationer har ökat kraftigt och att tillgängligheten har förbättrats. Nästa steg är att fundera på om bilbesiktning över huvud taget behöver vara obligatorisk, skriver Johan Nyström, forskningsledare på Statens väg- och transportforskningsinstitut.
Den elitistiska och nedlåtande retoriken från stora delar av miljörörelsen i kombination med en politik som slår nedåt, riskerar att alienera stora delar av befolkningen från miljödebatten. Att vara emot auktoritära och kollektivistiska lösningar är inte att vara emot miljön. Miljöfrågorna behöver frihetliga svar, och de gröna behöver tona ned klassföraktet.
Bränsleskatterna blottlägger klyftan mellan den politiska klassen och medborgarna. Trots att 77 procent av persontransporterna i Sverige sker med personbil driver politiker en aktiv kamp mot det transportmedel flest medborgare är beroende av. Trots att en tredjedel av landets befolkning bor på landsbygden, driver politiken aktivt på för att försvåra för dessa. Facebookgruppen Bensinupproret 2.0 med fler än 400 000 medlemmar är ett av många tecken på att allt fler börjat tröttna.
Självkörande fordon kommer att innebära en revolution för den individuella friheten i paritet med när privatbilismen slog igenom. Det menar Stefan Fölster och argumenterar för att både personer som i dag är förhindrade att själva köra bil och många av dagens bilförare kommer att gynnas av den nya tidens frihetsmaskiner. Dessutom är det samhällsekonomiskt lönsamt.
DEBATT: Bilismen är redan överbeskattad. Risken med Jacob Lundbergs förslag om att lösa trängseln på vägarna med vägtullar är att nya kostnader läggs på de bilister som betalar mer än sin del av infrastrukturen. Det menar Charlie Magnusson, informationschef på Motorbranschens Riksförbund. Jacob Lundberg svarar direkt.
Det är slöseri att bilister måste betala med kötid i stället för med pengar när kapaciteten på vägarna inte räcker till. Trängselskatten i Stockholm och Göteborg är en succé. Fler städer bör omfattas, skriver Jacob Lundberg.
Petningen av trafikdirektören i Stockholm sedan denne låtit utreda förslaget om så kallade miljözoner i Stockholm visar på Miljöpartiets auktoritära tendenser. Med de borgerligas goda minne kan detta åttaprocentsparti hålla trafiken i hela Stockholmsregionen gisslan i fyra år till.
Trots att Miljöpartiet backade kraftigt i opinionen framstår det som valets stora vinnare i Stockholm. Trots att Moderaterna under valrörelsen tydligt underströk hur destruktiv Miljöpartiets trafikpolitik är, har de förhandlat bort trafikfrågorna till MP. Daniel Helldén kommer nu att kunna fortsätta försämra framkomligheten i Stockholm, den här gången med de borgerligas goda minne. Frågan är om väljarna förlåter det.
Dagens bilfientliga ideologi är lika feltänkt som den modernistiska stadsplaneringens bilvurm. Bilfientlighet kommer inte att skapa täta, urbana stadskärnor. Tvärtom undergräver den centrumhandeln och göder framväxten av köplador vid motorvägarna. Det är knappast det resultat som bilmotståndarna tänkte sig.
Tågtrafiken bär inte sina egna kostnader, och de stora tågprojekt som planeras är samhällsekonomiskt olönsamma. Ändå fortsätter politiker prioritera tåget framför den mycket mer lönsamma, och på många sätt mer effektiva, bilismen. Sverige investerar för mycket i järnvägssatsningar som varken hjälper miljön eller Sveriges ekonomi.
Det finns inget motsatsförhållande mellan täta, attraktiva städer och bilism. Tvärtom talar det mesta för att bilen är framtidens transportmedel. Dagens bilfientliga trafikplanering håller på att förvandla stadskärnorna till sovstäder medan handeln flyttar ut till köplador i förorten. Men det går att planera på ett sätt som förenar den täta stadens fördelar med människors behov och önskemål om mobilitet.
Det är konkurrens som driver teknikutvecklingen framåt. Tack vare fredlig tävlan mellan olika aktörer har mänskligheten kunnat dra fördel av allt effektivare, billigare och renare teknologi. Det kommer vi antagligen att kunna fortsätta göra, om inte staten i sin iver att ställa allt till rätta på sitt vanliga vis sticker käppar i hjulen.
I tolfte avsnittet tar sig Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn an frågan om kvoterad föräldraförsäkring, miljöpolitik och självkörande bilar.
När bilarna blir förarlösa behöver vi inte längre köra dem – men vi förlorar också kontrollen över dem. Det offentliga ser de förarlösa bilarna i ett positivt ljus, men mycket talar för att det är tryggare för individen att köra sin egen bil än att släppa ifrån sig ratten.
Förslaget om införande av så kallade miljözoner är inkonsekvent och drabbar dem med små marginaler. Det är de som inte haft råd att byta bil på tio år som kommer att drabbas hårdast, både genom att stängas ute från städerna och genom att förutsättningarna att byta till en nyare bil försämras då andrahandsvärdet på den nuvarande raderas.
Regeringen vill förbjuda dieselbilar som för bara några år sedan miljöcertifierades på grund av sin bränslesnålhet och låga utsläpp. Ett hårt slag mot familjer som trodde sig köpa en miljöbil men som med ett politiskt pennstreck berövas hundratusentals kronor i andrahandsvärde. Politikerna har uppenbarligen ingenting lärt från etanolhaveriet.