Dagens bilfientliga ideologi är lika feltänkt som den modernistiska stadsplaneringens bilvurm. Bilfientlighet kommer inte att skapa täta, urbana stadskärnor. Tvärtom undergräver den centrumhandeln och göder framväxten av köplador vid motorvägarna. Det är knappast det resultat som bilmotståndarna tänkte sig.
Tågtrafiken bär inte sina egna kostnader, och de stora tågprojekt som planeras är samhällsekonomiskt olönsamma. Ändå fortsätter politiker prioritera tåget framför den mycket mer lönsamma, och på många sätt mer effektiva, bilismen. Sverige investerar för mycket i järnvägssatsningar som varken hjälper miljön eller Sveriges ekonomi.
Det finns inget motsatsförhållande mellan täta, attraktiva städer och bilism. Tvärtom talar det mesta för att bilen är framtidens transportmedel. Dagens bilfientliga trafikplanering håller på att förvandla stadskärnorna till sovstäder medan handeln flyttar ut till köplador i förorten. Men det går att planera på ett sätt som förenar den täta stadens fördelar med människors behov och önskemål om mobilitet.
Det är konkurrens som driver teknikutvecklingen framåt. Tack vare fredlig tävlan mellan olika aktörer har mänskligheten kunnat dra fördel av allt effektivare, billigare och renare teknologi. Det kommer vi antagligen att kunna fortsätta göra, om inte staten i sin iver att ställa allt till rätta på sitt vanliga vis sticker käppar i hjulen.
I tolfte avsnittet tar sig Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn an frågan om kvoterad föräldraförsäkring, miljöpolitik och självkörande bilar.
När bilarna blir förarlösa behöver vi inte längre köra dem – men vi förlorar också kontrollen över dem. Det offentliga ser de förarlösa bilarna i ett positivt ljus, men mycket talar för att det är tryggare för individen att köra sin egen bil än att släppa ifrån sig ratten.
Förslaget om införande av så kallade miljözoner är inkonsekvent och drabbar dem med små marginaler. Det är de som inte haft råd att byta bil på tio år som kommer att drabbas hårdast, både genom att stängas ute från städerna och genom att förutsättningarna att byta till en nyare bil försämras då andrahandsvärdet på den nuvarande raderas.
Regeringen vill förbjuda dieselbilar som för bara några år sedan miljöcertifierades på grund av sin bränslesnålhet och låga utsläpp. Ett hårt slag mot familjer som trodde sig köpa en miljöbil men som med ett politiskt pennstreck berövas hundratusentals kronor i andrahandsvärde. Politikerna har uppenbarligen ingenting lärt från etanolhaveriet.
Miljözoner och gator med dubbdäcksförbud kommer vare sig att rädda planeten eller göra luften renare att andas. Marknaden och teknikutvecklingen driver på för miljövänligare och hälsosammare trafik, samtidigt som politiker och opinionsbildare kämpar för att inskränka vår frihet.
Framtidens bilar är tysta, miljövänliga och billiga. Ingenting tyder på att efterfrågan på bil kommer att minska när elbilar och förarlösa bilar kommer på bred front. Skall Stockholm kunna fortsätta att växa behöver infrastrukturen anpassas till de nya förutsättningarna.