Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Lars Anders Johansson: Ett välförtjänt kok stryk

När den amerikanske rapparen ASAP Rocky misshandlade två ynglingar som trakasserade dem på öppen gata i Stockholm var det många som tyckte att det rörde sig om ett välförtjänt kok stryk. Den svenska staten verkar dock mer intresserad av att skydda sitt monopol på våld, än att freda människor från trakasserier på gator och torg. Nu riskerar rapparen att dömas till fängelse.

ASAP Rocky tappade tålamodet. Foto: Chad Cooper. (https://www.flickr.com/photos/86775868@N03/10330249263) (CC BY 2.0)

Sverige är numera ett land som erbjuder otaliga möjligheter till spännande kulturkrockar. Till exempel när någon från ett samhälle med stand your ground-lagstiftning, där lagarna är utformade till den angripnes fördel, kommer i kontakt med den svenska lagstiftningen. Detta fick den amerikanske rapparen ASAP Rocky erfara efter att han och hans entourage blivit trakasserade och slagna av två ynglingar på gatan i Stockholm, i samband med festivalen Smash där rapparen skulle ha uppträtt.

På mobilfilmer från händelsen kan man se hur de två ynglingarna förföljer och trakasserar rapparen och hans sällskap, som under lång tid uppvisar stort tålamod. En storvuxen man, som verkar vara ASAP Rockys livvakt, uppmanar dem vänligt men bestämt att gå därifrån. Ynglingarna väljer att inte hörsamma uppmaningarna utan framhärdar i att söka konflikt. Bland annat genom att de slår ett par hörlurar i huvudet på den storvuxne mannen så att han börjar att blöda.

Det hela håller på en lång stund. De två ynglingarna trakasserar rapparen och hans sällskap, och även andra förbipasserande, till exempel kvinnor som blir tafsade på. Rapparen och hans livvakt uppvisar närmast en ängels tålamod och fortsätter att uppmana dem att gå därifrån, trots ett beteende som hade fått de flesta att tappa besinningen. Till slut rinner emellertid sinnet på artisten, som tar tag i en av angriparna och kastar honom i backen, och sedan fortsätter att misshandla honom med sparkar när han ligger ned. Allt finns fångat på film.

Nu sitter ASAP Rocky häktad, misstänkt för grov misshandel. Han har fått ställa in kommande konserter i Oslo och på en rad andra ställen. Den ekonomiska förlusten är betydande. De bägge ynglingarna som sökte konflikten, och fick den, är att döma av medieuppgifterna varken häktade eller särskilt skadade.

Här kan de ursprungliga förövarna komma ut som vinnare ur historien, med ett skadestånd på fickan.

Rapparen kommer sannolikt att dömas för misshandeln, och riskerar därmed fängelse. Så är nämligen den svenska nödvärnsrätten utformad. Du får bara använda våld för att freda dig själv i en akut situation. När angriparna väl låg på marken var det, enligt det svenska sättet att se på saken, oskadliggjorda, och det våld de utsattes för oförsvarligt.

I ett amerikanskt sammanhang hade saken troligtvis bedömts annorlunda. I många amerikanska delstater har man långtgående möjligheter att svara med våld vid angrepp. Framför allt handlar det om du blir angripen i ditt eget hem eller på din egen mark, men inte heller den som blir attackerad på gatan ska behöva backa för en angripare. En amerikansk jury hade sannolikt också tagit hänsyn till omständigheterna kring misshandeln: de upprepade trakasserierna, att det var ynglingarna som slog först, att rapparen och hans sällskap tålmodigt bad dem gå därifrån. 

Dessutom hade rapparen i ett amerikanskt sammanhang blivit släppt mot borgen och kunnat fortsätta med sina konserter. Det svenska systemet straffar dubbelt. Här kan de ursprungliga förövarna komma ut som vinnare ur historien, med ett skadestånd på fickan. Då har staten skickat signalen att det är fritt fram för dem att fortsätta trakassera människor på öppen gata och att om någon kröker ett hår på deras eget huvud så är det den som kommer att få sota för det.

Dessutom är det nog få svenskar, förutom de som levt sina liv i en skyddad medelklasskuvös, eller fått sina moraliska reflexer avlägsnade genom juristutbildningen, som kan se filmerna från händelseförloppet och inte tycka att angriparna fick ett välförtjänt kok stryk. När någon som envetet söker slagsmål, och får ett stort antal möjligheter att dra sig ur, till slut får det den bett om, är det per definition välförtjänt. Det är inte samma sak som att det är förenligt med svenskt lag att ge någon ett kok stryk, även om den gjort sig förtjänt av det.

Händelsen pekar dock på ett grundläggande problem. Om ASAP Rocky döms hårt för misshandeln och de ursprungliga förövarna går fria, eller till och med belönas med skadestånd, kommer många att uppfatta det som att den svenska staten tar förövarnas parti. Risken finns att det kommer att tolkas som att de rättsvårdande myndigheterna är mindre intresserade av att freda människor från trakasserier på gator och torg än av att bevara sitt monopol på våldsutövningen i ett samhälle.

Om lagstiftaren, polisen och domstolarna upplevs ta förövarnas parti mot offren bör såväl lagens utformning som polisens prioriteringar omprövas.

Det ligger i så fall helt i linje med hur rättsstaten agerar i andra sammanhang. Till exempel kan man läsa om hur polisen inte ens åker ut till bönder som blivit utsatta för upprepade stölder från internationella stöldligor. Däremot tar ordningsmakten i med hårdhandskarna när de drabbade till slut tar saken i egna händer och skipar den rätt som rättsstaten underlåtit att göra.

Anhängare av det så kallade samhällskontraktet borde bekymra sig över den växande och allt mer uppenbara klyftan mellan rättsmedvetande och utfall, mellan vad staten har lovat och vad den levererar. Om lagstiftaren, polisen och domstolarna upplevs ta förövarnas parti mot offren bör såväl lagens utformning som polisens prioriteringar omprövas.

ASAP Rocky undrar nog vilket upp- och nedvänt samhälle han har hamnat i, där det är fritt kan trakassera och slå människor på gator och torg, men där staten rycker in med hårdhandskarna när någon tappar tålamodet och ger angriparen vad den förtjänar. Även många svenskar som ser mobilfilmerna undrar nog på vems sida den svenska staten står egentligen. 

Om medborgarna upplever att staten tar förövarnas parti, samtidigt som de själva är skyddslösa gentemot rånligor och våldsverkare på stan, riskerar förtroendet för rättsstaten att undergrävas. Om det långsiktiga målet är att förebygga att människor tar lagen i egna händer är detta helt fel väg att gå.