Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Tobias Samuelsson: Malmö sponsrar instagrammare och du betalar

Betalda cykelturister, såpoperor på Youtube och stora idrottsmästerskap – det råder knappast någon brist på kreativitet i kommunernas marknadsföring. Allt för ofta slutar det dock som kostsamma historier, men skatteutjämningen garanterar att någon annan betalar.

I maj 2018 checkade den franska fotografen Thibaut Octave in på cykelhotellet Ohboy i Västra hamnen i Malmö. På Instagram gick det att följa vistelsen: en promenad i Slottsträdgården, kaffe på Café Jesusbaren och marknad i Möllan – allt betalat av Malmö stad.

Under året sponsrade kommunen Octave och ytterligare 48 influerare i utbyte mot att de upptäckte Malmö – gärna på hotellets lånecykel! – och spred sin bild av staden. I fjol var det dags igen, då lade Malmö stad närmare en miljon kronor på att flyga in resejournalister och få instagramprofiler att marknadsföra Malmö som turistmål. 

Det råder knappast något brist på kreativitet när det kommer till kommunal marknadsföring oavsett om den syftar till att attrahera inflyttare, företagsetableringar eller turister. Åk till närbelägna Helsingborg och de har anställt en Stockholmsbaserad lobbyist i hopp om att säkra infrastrukturpengar. 

Kommunikationschefen hoppades att satsningen skulle sätta Hörby på kartan.

I Hörby har kommunen satsat på en egen såpopera där en kamp om stadens potatismarknad utspelar sig under sju avsnitt. Som en ”fiktiv  historia med blinkningar åt traditionella såpaintriger” beskriver kommunen själv Youtube-serien. 283 tittare har i skrivande stund tagit sig till sista avsnittet.

Kommunikationschefen hoppades att satsningen skulle sätta Hörby på kartan. Det är också ett ständigt återkommande mantra när kommuner försöker locka till sig olika former av evenemang, från idrottstävlingar till matmässor, genom att gå in som ekonomisk garant.

I praktiken lovar många kommuner alltså att täcka arrangörernas förluster – och sådana kan bli stora. Efter att EM i ridsport i Göteborg 2017 fick kommunens eventbolag täcka upp för förluster på 55 miljoner kronor. Sällsynt vårdslöst? Javisst – men att kommuner agerar ekonomiska målvakter för privata eventbolag är vida utbrett. När Ekot frågade kommunerna i en enkät svarade en tredjedel att de hade tagit ekonomiska risker vid evenemang under 2019. 

En förklaring till fenomenet är framväxten av vad som har kommit att benämnas som den entreprenöriella staden. Efter millennieskiftet tog det sig uttryck i en byggvåg av multiarenor, medan 2010-talet blev de kommunala kommunikatörernas decennium. När makthavare har blivit företagsledare, har städerna blivit konkurrenter om potentiella besökare och invånare, trots att väldigt lite tyder på att satsningarna leder till kommunal tillväxt. Däremot är riskerna för skatteslöseri överhängande.

Bortom entreprenöriella drömmar befäster sig samtidigt en allt dystrare verklighet. I en enkätundersökning som DN gjorde i höstas behövde fyra av fem kommuner skära ner under 2020 och den fackliga tidningen Kommunalarbetaren rapporterade i december att 60 procent av alla kommuner under 2019 sparade in på äldreomsorgen. År 2023 räknar Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, att kommunsektorn saknar 43 miljarder kronor för att bara leva upp till befintligt välfärdsåtagande. 

Många ropar efter höjda statsbidrag, men elefanten som ingen vill prata om är det kommunala utjämningssystemet. Kostnadsutjämningen reformerades till årsskiftet, men regeringen utelämnade helt inkomstutjämningen som omfattar mer än 80 procent av all omfördelning och står för så gott som alla negativa effekter av omfördelningen. I dag raderar den ut omkring 95 procent av skillnaden i skatteintäkter mellan kommunerna. 

Öka skatteintäkterna med 50 000 kronor genom att få fler personer i arbete – och kommunen får behålla 2 500. Det är premien till kommunpolitiker som faktiskt lyckas åstadkomma lokal tillväxt. Förlusttyngda kommuner som Malmö kan på samma sätt fortsätta med slösaktiga marknadsföringsprojekt, men bara eftersom skatteutjämningen närmast friskriver dem från ansvar. 

I praktiken är i stället – vid sidan av höjda statsbidrag – skattehöjningar det enda sättet för en kommun att öka sina skatteintäkter per invånare. Demografiska förändringar gör att kommunerna behöver mer pengar, men de behöver också incitament och skäl att ta eget ekonomiskt ansvar. I dag belönas i stället kommunpolitikens våghalsar genom att de slipper bära hela kostnaderna för tveksamma satsningar, medan notan skickas till kommuner som förvaltar invånarnas skattepengar väl.