Den ömtåliga plantan – En granskning av Sveriges Television
"Bristerna i Sveriges Television är så uppenbara att dess privilegierade ställning med rätta kan ifrågasättas. SVT lyckas inte leva upp till den bild som målas upp, inte minst i den aktuella och påkostade Fri television-kampanjen. Så länge inte SVT har insikt och ork att ta tag i dessa problem, måste dess roll i dagens public service-system ifrågasättas." Det säger journalisten Lisa Bjurwald. I denna rapport går hon igenom SVT:s finansiering, organisation och produktion.
Hon finner flera tecken på att SVT:s politiska och ekonomiska oberoende är tvivelaktigt:
- SVT hävdar att dess kanaler är fria från reklam, men låter sponsringsintäkter påverka utbudet. SVT har till exempel tagit emot pengar från organisationer som har stött dokumentärfilmer och annat, trots att konkurrenterna kritiseras för liknande. Huvudregeln är ett förbud mot sponsring. Men SVT drar ändå in sponsring för 30-50 miljoner kronor om året. Frågan är vad som skiljer sponsring från reklam. En kartläggning av företag som sponsrat SVT visade att insatsen hade haft en sensationell inverkan på företagens varumärken.
- SVT tar avstånd från barnreklam, men bedriver sidoverksamheter som inte sällan är riktade mot barn. Till exempel brukar datorspelsversionen av julkalendern varje år bräda spelgiganterna och toppa försäljningslistorna för datorspel under december.
- SVT hävdar att ägarkonstruktionen garanterar oberoende, men den innebär ett politiskt inflytande i SVT av ett slag som medför en demokratisk risk. Ägarstiftelsen består till exempel av en rad toppolitiker som flera gånger har hamnat i situationer med uppenbar risk för intressekonflikter.
- SVT hävdar att dess kanaler är de enda som tillhandahåller public service-tv, men flera svenska konkurrenter erbjuder i dag en ännu större koncentration av kvalitets-tv i sina tablåer. Även innehållets kvalitet kan ifrågasättas. Sedan 2004 har SVT till exempel fällts fler gånger än TV4 i Granskningsnämnden för radio och tv.
- SVT hävdar att dagens finansieringsmodell är den mest effektiva för att nå målen, men i själva verket leder licenssystemet till ett lättvindigt förhållande till betalarnas pengar. Den verksamhet som till huvuddelen finansieras av nästan 4 miljarder kronor från folkets tv-avgifter, är föremål för en redovisningsskyldighet som experter betecknar som ”låg”.
Lisa Bjurwald har varit verksam som journalist i Sverige och utomlands sedan mitten av 1990-talet. Hon har bland annat skrivit för Svenska Dagbladet, Magasinet Neo och tidskriften Expo, där hon är fast redaktionsmedlem.