Utblick Krönika
Glad Saint Patrick’s Day!
Käka en fry-up, drick en Guinness, och hoppas på att svenska politiker inspireras av den ekonomiska utvecklingen på Irland. Det finns många goda skäl att fira Saint Patrick’s Day, konstaterar Rutger Brattström.
I novellsamlingen Dubliners skildrade den irländske nationalskalden James Joyce det dagliga livet och de mänskliga erfarenheterna det tidiga 1900-talets Dublin. Irland var då en sömnig, bortglömd plats som människor flyttade bort från. En av karaktärerna drömmer sig bort med orden ”I wanted real adventures to happen to myself. But real adventures, I reflected, do not happen to people who remain at home: they must be sought abroad.” Ett sekel senare är allt förändrat.
På söndag är det Saint Patrick’s Day, Irlands nationaldag, antagligen den globalt mest firade nationaldagen av alla. Varje år ger sig miljontals människor runt hela planeten in på ett irländskt äventyr och dricker Guinness, lyssnar på irländsk folkmusik och bär gröna kläder. Irland är inte bara platsen att vara på, utan platsen alla vill ta med sig hem.
Irland har inte bara blivit ett land som exporterat pubar till varje hörn på jorden, det har också blivit platsen för den mest imponerande ekonomiska utvecklingen som skådats i Europa. Fram till 90-talet var Irland ett av Västeuropas fattigaste länder, på nivå med de tidigare diktaturerna på Iberiska halvön, men sedan hände något, födelsen av den keltiska tigern. Idag är Irland ett av världens rikaste länder sett till BNP per capita.
Irländsk historia är kantad med tragedier, missöden och övergrepp från dess stormakt till grannland. Landet blev självständigt 1922 men befann sig i periferin under lång tid efteråt. Irland var ända in på 80-talet ett land människor emigrerade från för att få möjligheter i livet. Utanför den amerikanska ambassaden fanns en permanent kö för att söka visum och historieböckerna berättar att tidningarna var fyllda med artiklar om hur svårt det var att spela lagsporter på landsbygden när så många unga män lämnat.
Utanför den amerikanska ambassaden i Dublin fanns en permanent kö för att söka visum.
Det irländska 80-talet var en deprimerande period, arbetslösheten var uppe på 18 procent, räntan var tvåsiffrig, marginalskatten toppade på 65 procent och statsskulden var över 120 procent av BNP. För att betala räntan på de gamla lånen behövde staten ta nya lån och regeringar föll gång på gång efter att de misslyckats med att reformera ekonomin.
Irländsk politik är mycket annorlunda mot svenska, och båda de dominerande partierna Fine Gael och Fianna Fáil kan ses som moderata högerpartier med vissa nyansskillnader. Fine Gael är det mer ekonomiskt högerlutande av partierna, det vilar också på en kristdemokratisk katolsk grund. Fianna Fáil är mer välfärdsorienterade, men de starka rötterna självständighetsrörelsen sticker också ut och gör partiet nationalistiskt. Partierna har sedan 1932 turats om att inneha posten Taoiseach (premiärminister), och under 80-talet hann hela sex olika regeringar inneha makten.
1987 hände dock något mycket intressant, när Labourpartiet drog tillbaka sitt stöd för en Fine Gael-regering som föreslagit stora budgetnedskärningar. Efter ett val kunde en Fianna Fáil-regering tillträda med stöd av ärkefienden Fine Gael, som uttalade att de inte skulle motsätta sig minoritetsregeringens väl behövda ekonomiska reformer.
Regeringen, ledd av Charles Haughey, skar ner på budgeten till alla departement, genomförde en stor skattereform och skapade International Financial Services Centre (IFSC) i Dublin. IFSC grundades 1987 i ett nedgånget område nära Dublins stadskärna. Med regeringsstöd, inklusive skattelättnader och andra incitament, utvecklades området snabbt till en modern finanshub som lockade till sig globala finansinstitut, banker, försäkringsbolag, fondförvaltare och andra finansiella tjänster.
Reformerna som genomfördes tidigt under Haugheys regeringstid bidrog till ekonomisk stabilitet och attraherade en stor mängd utländska direktinvesteringar. Stora amerikanska teknikbolag som ville komma in på den europeiska marknaden etablerade sig på Irland för att dra nytta av den låga företagsskatten (som länge låg på 12,5 procent, men nyligen höjdes till 15 procent, fortfarande långt under europeiskt snitt), och den kvalificerade, engelsktalande, arbetskraften. Irland har också en låg skattesats på löner på enbart 20 procent, som visserligen kan gå upp till 40 procent om man tjänar mycket. På Irland lönar det sig att jobba, även om man tjänar lite.
På Irland lönar det sig att jobba, även om man tjänar lite.
Tillväxtperioden på Irland under 90-talet och in i 2000-talet har döpts till den keltiska tigern. Under en dryg tioårsperiod förvandlades landet från ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste av den oöverträffade tillväxten som ofta låg på 10 procent per år. Symboliskt viktigt är att Irland blivit ett land man flyttar till, inte ett man flyttar från.
Irland drabbades sedan hårt av finanskrisen, men efter det har ekonomin fått upp farten igen. Ett sätt att förstå hur framgångsrikt Irland har varit de senaste decennierna är genom att jämföra med Nordirland. Länge efter delningen ansåg många irländare att Storbritannien stulit den rikaste och mest produktiva delen av ön, men idag är arbetare i republiken Irland 40 procent mer produktiva än de i Nordirland. Omkring år 2000 var regionerna ungefär lika produktiva. Nordirland är en av de fattigaste delarna av hela Storbritannien, ett land som är mycket fattigare än Irland.
Ser man till BNP per capita är irländarna idag mer dubbelt så rika som svenskarna. För 50-år sedan var förhållandet det omvända. Visserligen är Irlands BNP-siffror uppblåsta av alla de internationella huvudkontor som lockats till Dublin, och motsvarar inte den faktiska levnadsstandarden i landet. Men i det som var ett av Europas fattigaste länder tjänar invånarna i dag 14 procent mer efter skatt än svenskarna. Oavsett hur man väljer att räkna så är utvecklingen på Irland enastående.
Brexit och frågan om hur gränsen mellan Irland och Nordirland ska fungera har fört upp frågan om återförening på agendan igen. Politiska företrädare på båda sidor pratar om en folkomröstning inom 10 år. Den potentiella återföreningen liknar i mångt och mycket den tyska återföreningen på 90-talet. Ett rikt EU-land som ska försöka förenas med en ekonomiskt eftersatt region. Likt Tyskland kan en återförening på sikt bli en framgång, men det kommer inte att bli någon dans på rosor.
Irland är inte längre bara ett land med goda drycker, fantastiska poeter och frihetstörstande sånger. I dag är det ett land med företagsvänlig politik där stödet för låga bolagsskatter är grundmurat i de politiska partierna. Det är ett land som visar att liberal ekonomisk politik fungerar och att Sverige har mycket att lära.