Samhälle Krönika
Grön tillväxt är både möjligt och verkligt
Konsumtionskritiken gjorde ett nytt varv i medierna häromveckan, efter en ny FN-rapport. Men rapporten var inte alls så tillväxtkritisk som det framställdes. Dessutom finns gott om bevis för att den gröna tillväxten både är möjlig och nödvändig, skriver Hanna Stenegren.
Vi måste konsumera mindre för att klara klimat- och miljömålen, kunde vi höra i Sveriges Radio. I Svenska Dagbladet var rubriken ännu mer braskande: Rika hotar planeten. Bakgrunden var en rapport från FN:s resurspanel, som tillhandahåller vetenskapliga bedömningar som rör användningen av naturresurser. I vänsterkretsar togs det i vanlig ordning som intäkt för att det nu är dags att ifrågasätta den ekonomiska tillväxten och marknadsekonomin. Men den föreställningen har varken grund i forskningen eller i verkligheten. Tvärtom vet vi att både miljö och klimat vinner på tillväxt.
I boken Factfulness visade Hans Rosling att människor tenderar att felbedöma läget i världen. Såväl experter som folk i allmänhet tror att situationen är värre än den i själva verket är, och inte sällan att utvecklingen dessutom går åt fel håll. Jonas Grafström och Christian Sandström visar i boken Mer för mindre? Tillväxt och hållbarhet i Sverige att människor tror att koldioxidutsläppen stadigt stiger i Sverige och Europa som en konsekvens av att ekonomin har växt.
I själva verket har utsläppen minskat samtidigt som ekonomin har växt.
Det här är helt fel. I själva verket har utsläppen minskat samtidigt som ekonomin har växt. Mellan 1990 och 2019 fördubblades nästan den svenska ekonomin och befolkningen växte med 1,6 miljoner – samtidigt minskade koldioxidutsläppen med 29 procent. Utvecklingen är inte unik för Sverige. I en majoritet av EU-länderna har utsläppen minskat samtidigt som välståndet har ökat. I EU:s 27 medlemsländer minskade utsläppen av koldioxid sammanlagt med 25 procent mellan 1990 och 2019 samtidigt som ekonomin växte med 63 procent. I en del av länderna – som övergivit kommunismen till fördel för marknadsekonomin – har BNP vuxit med över hundra procent medan utsläppen har halverats.
Det är också värt att notera att FN-rapporten inte alls var så tillväxtkritisk som den framställdes i medierapporteringen. I rapporten står det till exempel att “det är möjligt att minska resursanvändningen samtidigt som ekonomin växer, ojämlikheten minskar, välfärden förbättras och miljöpåverkan minskar dramatiskt”. Det ligger i linje med det som ekonomen Andrew McAfee slog fast i sin bästsäljande bok More From Less för några år sedan. Där visar han att de rikaste länderna faktiskt minskar sin användning av fysiska resurser; man har nått “peak stuff”. Ekonomin blir mer tjänstebaserad och de produkter som produceras ersätter mer resursintensiva produkter.
Problemet med en felaktig världsbild som man uppfattar som negativ och hotfull, är att det riskerar att göra en beredd att acceptera – eller till och med kräva – politiska åtgärder som i bästa fall är verkningslösa och i värsta fall i själva verket skadar miljön och klimatet.
En vanlig invändning mot den gröna tillväxten är att utsläppen flyttat till länder utanför EU, som Kina. Men även det är fel. Över 80 procent av Sveriges import kommer från länder i Europa, där Tyskland är vår största handelspartner. Tvärtemot vad många tror har Sveriges totala konsumtionsbaserade utsläpp minskat med 20 procent mellan 2008 och 2021. Dessa utsläpp omfattar både inhemska utsläpp i Sverige och utsläpp som uppstår i andra länder till följd av svensk konsumtion. Importen har stor påverkan på utsläppen, men det handlar inte enbart om slutprodukter som kläder, skor och elektronik, som det ofta framstår som i debatten. Det handlar också om insatsvaror som råmaterial, delkomponenter och energi, samt tjänster som exempelvis transporter, som behövs för att producera varor vi använder i Sverige.
Lika viktigt som hållbar import till Sverige är hållbar produktion i Sverige som kan tränga undan smutsigare produktion i andra länder. Svenskt Näringsliv har beräknat klimatnyttan av svensk export till motsvarande 26 miljoner ton koldioxid per år (2021), motsvarande hälften av Sveriges samlade utsläpp av växthusgaser på 52 miljoner ton (2018). Framför allt beror klimatnyttan på att det svenska elsystemet redan är nära fossilfritt; konstanta investeringar i processförbättringar och användning av klimateffektiva råvaror; samt användning av hållbar bioenergi som trycker undan fossila bränslen.
***
Att lägga fokus på individens ansvar för att minska sin konsumtion eller att konsumera mer hållbart är ineffektiv miljö- och klimatpolitik. När varuhus gör kundundersökningar innan kunden går in i butiken svarar nästan alla att det är viktigt för dem att leva hållbart. Men när kunden kommer ut från butiken och valt mellan två likvärdiga produkter varav en är gjord av miljöcertifierad råvara, så har kunden nästan alltid valt den miljösämre produkten på grund av att den var billigare. Hur ska man få individer att konsumera hållbart när det är plånboken som styr? Företagen ska inte ge individerna möjligheten, eller orimligheten snarare, att göra det valet – individen ska veta att alla produkter de köper av varuhuset är hållbart producerade.
Det är först när konsumtionsansvaret flyttas från individen till företagen som inköpare av olika typer av råvaror och komponenter som konsumtionsperspektivet blir relevant och gör skillnad på riktigt. När jag köper en stol kan jag göra väldigt lite åt vilket lim som använts och hur hållbart det är, eller var trädet vuxit och hur hållbart skogsbruket där är. Ett globalt möbelföretag däremot kan identifiera den mest hållbara limproducenten som finns och använda som leverantör. Om det inte finns något lim som är hållbart nog kan möbelföretaget starta egen tillverkning eller investera i limleverantörens innovation för ett än mer hållbart lim och så småningom köpa det för ett bra pris. Möbelföretaget kan också ställa krav på sina leverantörer att träet ska komma från hållbart skogsbruk.
Stora delar av näringslivet har med andra ord gjort mer verkstad än många av länderna klarat av hittills.
Det kanske för många låter som en utopi, men faktum är att många stora företag jobbar såhär redan idag. Kemiföretaget Perstorp behövde grön metanol och hade svårt att få tag på det på världsmarknaden, så de jobbar på att få igång egen produktion. Gruvutrustningstillverkaren Epiroc har tecknat leveransavtal med SSAB för ett återvunnet stål producerat med fossilfri energi. IKEA:s skogsagenda har resulterat i att mer än 98 procent av det trä företaget använder i sina produkter antingen är hållbarhetscertifierat enligt FSC eller återvunnet.
Vad är det som driver denna utveckling? Utöver de flesta av världens länder har även ett stort antal företag förbundit sig till att nå klimatmålen i Parisavtalet. I skrivande stund har 7 705 företag världen över tillsammans med FN- och WWF-initiativet Science based targets satt både mål och väg för att minska sina utsläpp i linje med Parisavtalet. Stora delar av näringslivet har med andra ord gjort mer verkstad än många av länderna klarat av hittills.
Det är inte framförallt individer, utan konkurrenskraftiga företag som har musklerna att investera i den gröna omställningen, både direkt genom sin produktion och indirekt som konsument till sina leverantörer. Dåligt samvete-politik på individnivå gör föga för att fortsätta och accelerera utvecklingen med ökat välstånd kombinerat med minskad miljö- och klimatpåverkan. Det gör däremot näringslivsbejakande politik med tydliga marknadsbaserade instrument utformade för att uppnå de globala miljö- och klimatmål vi har genom Parisavtalet, konventionen om biologisk mångfald och Agenda 2030 för hållbar utveckling.
Viktigast på kort sikt är att effektivisera de ofta Kafka-liknande miljötillståndprocesserna, skapa goda förutsättningar för investeringar och utbyggd fossilfri energiproduktion samt riva andra byråkratiska hinder som står i vägen för en hållbar utveckling. Det är genom att visa att konkurrenskraft och den gröna omställningen går hand i hand som vi kan vara det hållbarhetsföredöme vår självbild kräver av oss och som andra länder följer efter. Inte genom att späka oss själva och inbilla oss att mer fattigdom ger en grönare värld.