Ett slopat karensavdrag blir riktigt dyrt

Under valrörelsen har Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna drivit frågan att karensavdraget i sjukförsäkringen ska slopas. De har motiverat detta med att tjänstemän efter pandemin har större möjligheter att jobba hemifrån, men att många arbetare förlorar inkomster när de är sjuka och måste vara hemma. 

Inget annat förslag har under valrörelsen väckt mer känslor hos företagarna. Skälet är att de tar ett väldigt stort ansvar för kostnaderna för sjukfrånvaro i Sverige. Arbetsgivarna betalar redan för 13 av de första 14 dagarna som en anställd är sjukfrånvarande. Totalt uppskattas dessa kostnader uppgå till cirka 38 miljarder kronor. Många företagare upplever detta som mycket betungande – inte minst de som driver små företag. 

Det som glöms bort i sammanhanget är att företagarna dessutom betalar en sjukförsäkringsavgift som en del av arbetsgivaravgifterna. Arbetsgivaravgiften uppgår till 31,42 procent av avgiftsunderlaget, varav 3,55 procentenheter utgörs av sjukförsäkringsavgiften. Arbetsgivarnas sammanlagda kostnader för denna del uppgår till cirka 85 miljarder kronor och täcker hela kostnaden för bland annat sjukpenning, graviditets- och närståendepenning samt inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning.

Detta innebär att arbetsgivarna betalar in cirka 123 miljarder kronor för att täcka kostnaderna för sjukfrånvaro i Sverige.   

Om karensavdraget i sjukförsäkringen avskaffas kommer arbetsgivarna att behöva stå för hela kostnaden för den korta sjukfrånvaron. Den extra dagen som de kommer att behöva betala leder till en ökad kostnad på totalt 14,9 miljarder kronor. Detta är den direkta effekten på företagens sjuklönekostnader. 

Om arbetsgivarna inte ersätter den personal som är sjukfrånvarande kommer ett produktionsbortfall att uppstå.

Men både tidigare erfarenheter och den nationalekonomiska forskningen visar att ett slopat karensavdrag också leder till en ökad sjukfrånvaro när den privatekonomiska förlusten av att stanna hemma minskar. Denna beteendeeffekt utgör den indirekta effekten på företagens sjuklönekostnader. 

När karensavdraget slopades 1987 ökade den genomsnittliga årliga sjukfrånvaron per anställd till 25 dagar, vilket motsvarade mer än 10 procent av den avtalade arbetstiden. Som en jämförelse uppgår sjukfrånvaron per anställd numera till cirka 12 dagar per år, det vill säga mindre än hälften av det som noterades när sjukförsäkringen var som mest generös i Sverige.

Forskningen om effekterna av ett slopat karensavdrag, som finns sammanfattad i departementspromemorian DS 2023:33, visar också att sjukfrånvaron ökar när sjukförsäkringen blir mer generös. Enligt DS 2023:33 skulle ett slopat karensavdrag öka sjuklönekostnaderna för arbetsgivarna med mellan 11 och 25 procent. Detta motsvarar ökade kostnader med mellan 3,6 och 10 miljarder kronor. 

Om vi summerar den direkta och indirekta effekten av ett slopat karensavdrag kommer de totala sjuklönekostnaderna för arbetsgivarna att öka med mellan 18,5 och 24,9 miljarder kronor. 

Förespråkarna för ett slopat karensavdrag argumenterar att detta är kostnader som redan ligger hos arbetstagarna. De vill sätta bilden av att det endast rör sig om en ren omfördelning av kostnader från löntagare till arbetsgivare. Detta är dock en felaktig tolkning – sjukförsäkringssystemet är inget nollsummespel. 

Den direkta effekten utgör visserligen en ren omfördelning av kostnader, men den indirekta effekten är inte det. De senare kostnaderna tillkommer eftersom sjukfrånvaron ökar när villkoren i sjukförsäkringen blir mer generösa. Arbetstagarna har i alternativfallet en löneinkomst, vilket innebär att det inte handlar om en ren omfördelning av kostnader. 

En ytterligare kostnad för arbetsgivarna, som de flesta beräkningar inte beaktar, är att de behöver hitta ersättningspersonal när sjukfrånvaron ökar. Om det inte finns lediga resurser behöver befintlig personal jobba övertid, alternativt måste personal från bemanningsföretag anlitas. Detta skapar ytterligare kostnader för arbetsgivarna på mellan 2,3 och 17,6 miljarder kronor. 

Om vi summerar dessa kostnader uppgår den ökade notan för arbetsgivarna av ett slopat karensavdrag till mellan 20,8 och 42,5 miljarder kronor. Dessa ska adderas till de cirka 123 miljarder som arbetsgivarna redan betalar i dag, vilket innebär att de totala kostnaderna för sjuklön och sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivarna kan öka till uppemot 165 miljarder kronor om karensavdraget slopas.   

Om arbetsgivarna inte ersätter den personal som är sjukfrånvarande kommer ett produktionsbortfall att uppstå. Detta produktionsbortfall drabbar små företag i högre utsträckning eftersom de är mer beroende av enskilda anställda. Kostnaderna för detta produktionsbortfall är svåra att uppskatta någorlunda precist, vilket innebär att tidigare studier inte har beaktat denna effekt – trots att vi vet att den existerar.  

Förespråkarna för ett slopat karensavdrag påpekar ofta att vi inte ska jobba när vi är sjuka – och att arbetstagare därför inte ska behöva ta den kostnaden. Detta låter som en rimlig utgångspunkt, men den baseras på antagandet att alla som är sjukfrånvarande är så sjuka att de inte bör jobba. Tidigare studier indikerar att detta villkor inte är uppfyllt, utan att fler kommer att vara sjukfrånvarande trots att de kan arbeta. 

Vi förväntar oss att ökningarna av sjukfrånvaron fördelas relativt jämnt över veckodagarna om slopandet av karensdagen enbart leder till att fler är hemma för att de faktiskt är sjuka. Forskningen visar dock att sjukfrånvaron är betydligt högre på måndagar när ersättningen blir mer generös – den så kallade måndagssjukan.

Behöver det inte åtminstone, som för andra försäkringar, finnas en självrisk som säkerställer att kostnaderna inte skenar i väg ytterligare?

Sjukfrånvaron ökar dessutom vid stora sportevenemang. Den korta sjukfrånvaron ökade exempelvis med över 40 procent bland män när fotbolls-VM spelades i Japan och Sydkorea. Tidsskillnaden innebar då att matcherna sändes på morgon- och förmiddagen i Sverige. Andra studier har visat att den korta sjukfrånvaron ökade signifikant både vid vinter-OS i Calgary och under de senaste 20 årens internationella mästerskap för herrar i fotboll.

I dag uppgår notan för sjukfrånvaron till cirka 123 miljarder för arbetsgivarna – ett slopat karensavdrag skulle innebära att notan ökar till uppemot 165 miljarder kronor. Allt fler företagare ställer sig nu frågan om de inte redan tar ett orimligt stort ansvar? Behöver det inte åtminstone, som för andra försäkringar, finnas en självrisk som säkerställer att kostnaderna inte skenar i väg ytterligare?

För att säkra Sveriges framtida välstånd måste förutsättningarna för att företagare ska våga anställa och investera förbättras. Ett slopat karensavdrag – med en nota på uppemot 165 miljarder kronor – innebär det rakt motsatta. Det stryper den tillväxtmotor som bygger vårt land och leder oss mot en ekonomi som premierar frånvaro framför arbete. Det är fel väg framåt för Sverige.