Biståndsimperiet slår tillbaka

Representanter för biståndsindustrin blir ofta upprörda när någon närmar sig deras verksamhet kritiskt. Biståndets olika projekt granskas visserligen ibland, men mycket sällan ifrågasätts företeelsen som sådan i grunden – och på djupet. Få personer i Sverige har tittat på om utgångspunkter och ställningstaganden håller intellektuellt, om tvärsäkra påståenden om tillståndet i världen och forskningsläget faktiskt stämmer och om verksamheten över huvud taget bidrar till att de uppställda målen nås.

Ovana som de är vid att ifrågasättas i grunden har såväl Sida som de enskilda organisationerna och andra försvarat sig med näbbar och klor. Inställningen har varit att biståndsetablissemanget är för gott för att bli attackerat politiskt.

Senast ut i raden är journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius, som på uppdrag av de tre frivilligorganisationerna Kvinna till Kvinna, Röda Korset och Diakonia skrivit en rapport, Bistånd ifrågasatt – en kartläggning av biståndsdebatten, till försvar för de enskilda organisationernas roll i det svenska biståndet. Lodenius text handlar främst om frivilligorganisationernas roll i biståndet generellt, om regeringens biståndspolitik och om den kritik som riktats mot biståndet från Riksrevisionen. Men också Timbros olika rapporter och böcker i denna fråga diskuteras. Det är endast de sistnämna som tas upp här.

Lodenius rapport innehåller inte så mycket nytt utan är mest en sammanställning av de argument som redan förts fram av frivilligorganisationerna. Den har således heller inte fått någon stor uppmärksamhet i medierna. Man skulle därför kunna låta den vara. Men eftersom texten är beställd och publicerad av organisationer som varje år hanterar hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar måste den bemötas.