Samhälle Ledare
I V:s värld kan ”förtryckta” inte göra fel
Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar påstår att ”bristfälliga kontroller” förklarar partiets senaste skandal. Men oviljan att se islamism är djupt ideologisk, skriver Sakine Madon.
I Ekots partiledarutfrågning på måndagsmorgonen upprepade Nooshi Dadgostar att högt uppsatta V-politikers stöttande brev till terrordömda var ett resultat av bristande kontroller i partiet. Initialt anklagade hon Expressen för ”kampanjjournalistik” mot partiet, men nu heter det alltså att den interna kontrollen har brustit.
Det var i förra veckan som Sofie Löwenmark, fristående kolumnist på Expressens ledarsida, avslöjade att partiets riksdagsledamot Ilona Szatmári Waldau i ett öppet brev hade hyllat Ahmad al-Moghrabi som sitter i israeliskt fängelse. Han är dömd för inblandning i självmordsattentat mot israeliska civila, men Szatmári Waldau berömde honom trots det för ”mod och uthållighet”. Sedan avslöjade Kvartal att partiets gruppledare i riksdagen, Samuel Gonzales Westling, har skrivit brev till en fånge som dömts för att ha kidnappat och mördat en israelisk värnpliktig.
Häromdagen fick partiet dra tillbaka hela kandidatlistan till kommunvalet i Sävsjö.
Tidigare i år visade Expressen-journalisten Inas Hamdan att 25 V-kandidater på olika vallistor har ifrågasatt Förintelsen, uttryckt stöd för terrorism, deltagit i LVU-kampanjen mot socialtjänsten och firat 7 oktober-attacken på civila israeler. Häromdagen fick partiet dra tillbaka hela kandidatlistan till kommunvalet i Sävsjö.
På frågan om varför partiet hamnat där det hamnat svarade Dadgostar i Ekots utfrågning att det förekommer skandaler i andra partier. Med andra ord: Här finns inget att bråka om, den här gången var det V som råkade ha otur, i morgon ett annat parti. Lika överslätande var socialistiska Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis nyligen i TV4:s nyhetspanel. Han sade då att det som avslöjats inte speglar ”några idéer som genomsyrar partiet högt upp”. Det vi ser skulle alltså bara vara en slump. Låt oss vända blad! Här finns inget att se.
I själva verket har Vänsterpartiets återkommande svårigheter att hantera islamism en ideologisk grund: en identitetspolitik som utgår från en strikt uppdelning i ”förtryckta” och ”förtryckare”. När det inom en påstått förtryckt grupp begås hemskheter som terrordåd blir det därför svårt, för att inte säga omöjligt, för märkbart många vänsterpartister att medge det utan stickspår eller nedtoning.
För drygt tio år sedan märktes samma tendens när kvinnor vittnade om fundamentalistiska moralpoliser i förortsområden.
För drygt tio år sedan märktes samma tendens när kvinnor vittnade om fundamentalistiska moralpoliser i förortsområden. Partiledningen anklagade i ett debattinlägg dessa kvinnor, däribland den egna riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, för ”ryktesspridning”. Lika svårt som det då var att se hur islamister tog sig friheter i svenska förorter, lika svårt är det för dagens Vänsterparti att se fel inom Palestinarörelsen.
De ideologiska skygglapparna har länge funnits i V. Den gamla oviljan att se och erkänna kommunistiskt förtryck har övergått i en ovilja att se hoten från islamismen. När verkligheten visar sig störa partiets ideologi får verkligheten snällt sopas under mattan. Tills nästa, och därefter nästa, och nästa efter det, liknande skandal.