Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Politiken kväver ungdomarnas framtidstro
Politiken har satt upp hinder som kväver ungdomars optimism. En minskad tro på framtiden kan kosta oss dyrt, skriver My Pohl.
Ungdomar beter sig inte som ungdomar längre. Aktiesparande, hemmakvällar och karriär går före alkohol och festande. Det kan tyckas vara rimliga prioriteringar, men det väcker en oro för hur det står till med deras framtidsutsikter.
I en rapport framtagen av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) uppger bara 36 procent att de ser ljust på Sveriges framtid, och ynka 17 procent på världens. Men när de får frågan om sin egen framtid är statistiken muntrare: där är 68 procent positiva.
Coronapandemin, krig i närområdet och en generellt orolig omvärld anses vara bidragande orsaker till denna uppgivna attityd. Arbetslöshet och bostadspriser som stiger i högre takt än reallönerna spelar också en roll och driver på önskan om ekonomisk stabilitet.
Ur ett ekonomiskt perspektiv är tron på morgondagen av stor betydelse.
En stelbent arbets- och bostadsmarknad utgör inte bara i sig ett problem för ekonomin. Den minskade optimism som följer är ytterligare ett hot mot samhällsutvecklingen. Ur ett ekonomiskt perspektiv är tron på morgondagen av stor betydelse. Det är en förutsättning för att människor ska våga investera, både i sig själva och i affärsidéer. Det är ur den optimismen som bättre och billigare varor och tjänster växer fram – just det som höjer vår levnadsstandard. Rädsla och oro passiviserar oss och gör att nya idéer och företag aldrig ser dagens ljus.
Politiken måste helt enkelt riva de hinder den själv har satt upp.
Pandemier och det geopolitiska läget är svårt att påverka direkt på politisk väg, arbets- och bostadsmarknaden är desto enklare. Slopade arbetsgivaravgifter och ett mer flexibelt anställningsskydd kan sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. De decennielånga bostadsköerna kan kortas drastiskt genom införandet av marknadshyror och en avreglering av byggregler och planmonopol. Politiken måste helt enkelt riva de hinder den själv har satt upp.
En ljus framtid skapas först när man vågar tro på och tillåts att skapa den. Här har politiker en viktig uppgift i att skingra de orosmoln som tynger ungdomarna, så att de känner förtroende för politiken, och inte bara för den egna förmågan.