Adam Furustam: Pristak botar inte veterinärvårdens problem

Med en tvättbjörn i famnen klev det norska fotbollsundret Erling Haaland av planet på Gardermoens flygplats. Trots att tvättbjörnar knappast utgör ett konventionellt husdjur framstår det som mindre märkligt än vissa av de förslag som svenska politiker lagt fram för att lösa de skenande veterinärkostnaderna.

Enligt Konkurrensverkets siffror har priset för vård av hund och katt ökat med i snitt 40 procent under en femårsperiod. Samtidigt har prisökningarna varit betydande i jämförelse med våra nordiska grannländer liksom Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Framförallt är det hushåll med redan små marginaler som drabbas.

Politikens lösningar har däremot inte imponerat. Medan Socialdemokraterna föreslagit pristak och att Konkurrensverket ska kunna ingripa på veterinärmarknaden har Vänsterpartiet ropat efter nationella tariffer med enhetligt reglerade priser. Trots vänstersidans enträgna utfall om att politiken ska ”ta tillbaka kontrollen” – inom skolan, sjukvården, klimatarbetet, livsmedelsförsörjningen med mera – ligger lösningen snarare i att ta ett steg tillbaka. Marknaden utvecklas bäst när politiken inte lägger sig i.

Som Anna Skogh, en av cheferna på veterinärbolaget Anicura, påpekar kan en del av prisökningarna härledas till en mer avancerad vård med utrustning och mediciner som tidigare inte fanns tillgängliga. Att en bättre vård också utmynnar i ett högre pris är fullt naturligt. Med fler som betalar ett högre pris för ny teknik ökar också förutsättningarna att utveckla denna vidare. Detta genom specialisering som gör att tekniken effektiviseras. På sikt minskar det produktionskostnader liksom tidsåtgången vid användning, vilket gör att den vård som idag betecknas som avancerad så småningom blir tillgänglig för den breda massan.

Fokus bör därför, i stället för att begränsa möjligheterna till vinst, ligga på ökad konkurrens och bättre pristransparens.

Ett pristak eller enhetligt pris för veterinärbesök riskerar, givet den mer kostsamma vården, att minska klinikernas marginaler på bekostnad av exempelvis tillgänglighet eller utveckling av vården. Erfarenheter från Tyskland, som med reglerad taxa fick högre priser, visar dessutom att politiska ingrepp inte alltid skapar den effekt som önskas.

Med avancerad teknik och ökade investeringskostnader ökar samtidigt risken för oligopol. I Konkurrensverkets rapport, som presenterades i februari, konstateras bland annat att ett fåtal aktörer under de senaste åren köpt upp konkurrenter samt att kostnaderna ofta är oförutsägbara då veterinären först under besöket beslutar vilka åtgärder som bör vidtas. Fokus bör därför, i stället för att begränsa möjligheterna till vinst, ligga på ökad konkurrens och bättre pristransparens.

I stället för att reflexmässigt ställa krav på att politiken måste ”ta tillbaka kontrollen”, borde makthavare stundvis ta ett steg tillbaka. Marknaden behöver sällan ersättas av politik, utan snarare få tydligare spelregler för att stärka konkurrensen och konsumenternas ställning.