Skogen är svårast i den rödgröna röran

”Det bästa för Sverige hade varit om Vänsterpartiet inser att varken S eller C vill ha dem i regeringen”, sade tidigare CUF-ordföranden Réka Tolnai i gårdagens Aktuellt. Hon pekade sedan på möjligheterna för V att ändå få inflytande, med SD:s roll i Tidökoalitonen som jämförelse.

Uttalandet är representativt för hur de senaste dagarnas diskussion om regeringsbildningen har gått: det är kravet på ministerposter som blockerar framsteg. Om bara Vänsterpartiet släpper det skulle de rödgröna kunna tillträda utan större problem.

Det finns dock goda anledningar att tvivla på det. Vad är det Vänstern ska få egentligen? frågar sig Expressens politiske kommentator Viktor Barth-Kron. Ska man verkligen tro att Centerpartiet kommer att gå med på förbud mot aktiebolag i välfärden, frysta hyror och miljardärsskatt så länge V står utanför regeringskansliet?

Barth-Kron har naturligtvis rätt, och det är ändå bara början på den rödgröna röran. I skymundan av regeringsbildningen skrev Patrik Olsson, riksdagsersättare för Centerpartiet i Värmland, häromdagen en debattartikel i lantbrukets affärstidning ATL. Hans kravlista på en statsministerkandidat – för övrigt riktad åt båda håll – innehöll en lång rad förslag som kommer att utgöra röda skynken för Miljöpartiet. Reformerat strandskydd, mindre kontrollerande myndigheter, och så stöd till Tidöregeringens förslag om naturrestaurering.

Det väcker naturligtvis frågan om hur en rödgrön regeringsbildning ska vara möjlig ens om Vänsterpartiet mot all förmodan släpper sitt ministerkrav.

Olsson är bara riksdagsersättare, men det finns ingen anledning att tro något annat än att partiet står bakom hans uppfattningar. Merparten är kända centeråsikter sedan länge.

Poängen är både rimlig i sak och förbisedd i regeringsbildningen. Den svenska skogen mår bra. Omfattande arealer är redan skyddade från skogsbruk, och skogsägare bidrar varje år med ännu mer genom frivilliga avsättningar och hänsynsytor. Mängden gammal skog på produktiv skogsmark har fördubblats de senaste 30 åren. Antalet grova lövträd har ökat rejält under lång tid. Hur många fåglar som häckar i skogen varierar ganska mycket från år till år, men trenden är positiv. Volymen död ved har ökat rejält under de senaste decennierna. Allt detta samtidigt som skogsbruket är lönsamt och en mycket viktig näring för Sverige.

Men från Miljöpartiet hörs ord som ”naturkris” och ”skogsskövling”. MP vill riva upp regeringens naturrestaureringsplan och ersätta den med en betydligt mer omfattande skrivelse. Mellan C och MP finns inte ens en gemensam verklighetsbeskrivning. Miljöpartister menar att Sverige har långt kvar till att nå upp till EU:s krav på andelen skyddad natur. Förklaringen är, som också Patrik Olsson är inne på, att man bara räknar de arealer som har formellt skydd. ”Med tyskt sätt att mäta skydd av natur är Sverige redan bäst i EU. Med de metoder Naturvårdsverket använder är vi sämst”, skriver Olsson.

Han och Centerpartiet har rätt. Men det väcker naturligtvis frågan om hur en rödgrön regeringsbildning ska vara möjlig ens om Vänsterpartiet mot all förmodan släpper sitt ministerkrav. Det är inte bara Nooshi Dadgostar som ska blidkas utan även Amanda Lind och Daniel Helldén. Kommer man förbi frågan om vilka partier som ska sitta i regering väntar en långt svårare debatt för centerpartisterna.