Sammanfattning

Mediers granskning av makthavare

En av mediernas viktigaste uppgifter är att granska makten. I sin ursprungliga betydelse avsågs med ”tredje statsmakten” en makt som skulle granska den första och andra makten: riksdagen och regeringen. Tanken bakom tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen med rötter från 1766 var att staten skulle skötas på ett effektivare sätt om många ögon granskade och att det som grävdes fram blev offentligt. Det handlade inte minst om att komma åt osunda relationer mellan staten och näringslivet.[1]

Men dagens medier definierar makten bredare än så, och lyfter ofta fram sin maktgranskande roll i demokratin. De som har exempelvis ekonomisk, kulturell eller politisk makt utöver de folkvalda granskas också, i vissa fall. Att makten granskas har en stor betydelse för tilltron till det öppna samhället och till marknadsekonomin.

Sveriges Radio skriver i sin Public Service­handbok: Nyhetsverksamheten och samhällsbevakningen ”granskar myndigheter, organisationer och företag”.[2]

Men vem är egentligen makthavare? Pressombudsmannen Ola Sigvardsson får ofta ta ställning till den frågan. I medieetiken är det en bärande princip att den som har makt också måste tåla hårdare granskning än den som inte har det. När någon tycker att medier varit för närgångna i sin granskning gör pressombudsmannen en bedömning av om personen i fråga tillhör gruppen som ska tåla den hårda granskningen, och om den mediala granskningen varit relevant i förhållande till maktpositionen.

Pressombudsmannen använder oftast inte begreppet makthavare, utan i stället ”ansvarsställning” eller ”samhällsbärare”. När han utvecklat begreppet samhällsbärare har han tryckt på att de som gör anspråk på att bygga upp eller riva ner samhället också får tåla en mera närgången granskning. Med ”riva ner” avser han exempelvis brottslingar. Makt, eller anspråk på makt, handlar det om hur som helst.

Det finns många aspekter på granskning, som exempelvis kan inrikta sig på makthavaren som person, som organisation eller på de argument och ambitioner som makthavaren håller sig med. När det gäller personer som makthavare är det vanligt med granskning inte bara av hur vederbörande sköter sitt jobb, utan även hur denna lever sitt liv i övrigt. När det gäller argumenten och ambitionerna siktar granskningen ofta in sig på vilka konsekvenser den förespråkade samhällsförändringen kan tänkas få.

Vem är makthavare?

En form av makt är opinionsmakt. Genom att påverka opinionen påverkas också samhället och politiska prioriteringar och beslut kan frammanas genom starkt opinionstryck. Ett känt exempel är när Stockholms stad sa upp avtalet med Carema för äldreboendet Koppargården efter en månads mediedrev, utan att grundligt ha utrett frågan om eventuell vanvård.

Som en direkt följd av den senaste tidens skriverier säger vi upp avtalet med Carema Care AB. Driften övergår nu i kommunal regi, sa finansborgarrådet Sten Nordin (M).[3]

Politiskt inflytande får man genom medborgarnas förtroende men också genom att påverka människors tankar och åsikter, skriver medieforskarna Kent Asp och Johannes Bjerling.[4]

I boken Makt utan mandat[5] som bygger på insamlade uppgifter om 1 500 personer, myntar Bo Rothstein med flera begreppet policyprofessionella – där även Timbros medarbetare inkluderas – för att beteckna personer som inte är folkvalda men som är anställda för att bedriva politik. De finns exempelvis nära politiken i Regeringskansliet och i partierna, men också i organisationer och företag som vill påverka politiken.

Under rubriken ”Makten framför allt” skriver författarna:

Om vi bara får använda ett enda ord för att tala om de policyprofessionellas drivkrafter, måste det bli makt. De policyprofessionella är inte främst verksamma på grund av kylig sanningslidelse, inte heller eftersträvar de i första hand höga inkomster eller berömmelse. Nej, de befinner sig där de är i första hand för att de vill påverka – samhället i stort eller kanske bara den fråga den egna organisationen ägnar sig åt. De vill förändra Sverige i den riktning deras värderingar och verklighetsuppfattningar leder. De attraheras av makten, de söker den, de känner att den finns i deras händer – eller åtminstone i deras närhet.

De fortsätter under rubriken ”Att arbeta med massmedierna”:

Om makt är den främsta drivkraften finns det på motsvarande vis en arena som helt överskuggar de andra i de policyprofessionellas arbetsvardag: massmedierna. Medan makten är ganska entydigt attraktiv råder en mer ambivalent – ja, närmast schizofren – inställning till massmedier och journalister. Mediearenan är både hotfull och attraktiv. Uppmärksamheten där är både helt outhärdlig och det främsta kriteriet på framgång.

Medieforskaren Jesper Strömbäck delar upp makten i tre dimensioner: Makten över beslutsfattandet, makten över dagordningen och makten över tanken. Han menar att i demokratier kan den informella makten vara viktigare än den formella, ”där opinionsbildningen är fri och där makt att påverka i många avseenden är lika viktig som eller till och med viktigare än makt som rätt att bestämma och bestraffa”.[6] Genom samspel med många intressenter påverkar de frågor som medier väljer att lyfta fram den politiska agendan och beslutsfattandet.

I boken Makt, medier och samhälle beskriver Strömbäck teoribildningen kring hur medier utövar makt över medborgarna ”genom att gestalta verkligheten på vissa sätt men inte andra, reproducerar och sprider olika maktcentras och ideologiers sätt att betrakta verkligheten”. Han fortsätter:

Genom att journalister väljer ut vissa aspekter när de utformar sina artiklar och inslag gestaltar de verkligheten på ett särskilt sätt, vilket samtidigt innebär att de framhäver vissa specifika problembeskrivningar, orsaksförklaringar, värderingar och/eller sätt att lösa problem.

Strömbäck citerar forskaren Vincent Price:

Gestaltningsforskning hävdar att nyheterna, genom att framhäva vissa aspekter av ett problem snarare än andra, kan få människor att tänka på väldigt olika sätt när de funderar över frågor och bildar sig åsikter om dem.

Sampel mellan politik, medier och den informella makten

Vid ett seminarium av Timbro Medieinstitut den 29 oktober 2014[7] gav Ulrica Schenström, tidigare bland annat statssekreterare åt dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt och presschef för tidigare partiledaren Bo Lundgren, exempel på hur mediers makt över den politiska agendan fungerar. Hon menade att partierna i hög grad anpassade sina dagliga agendor efter vad medier valt att lyfta fram som viktiga frågor.

Redaktionerna ringde runt till partierna för att höra vilka frågor som skulle ställas till statsministern under riksdagens frågestund. Men journalisterna var bara intresserade av att rapportera om frågor som berörde sådant som redan var på den mediala agendan. Därför tog Ulrica Schenström i förväg reda på vad redaktionerna hade på sin nyhetsagenda och frågestundens inriktning anpassades till den.

I en intervju med Mattias Johansson[8], tidigare stabschef för miljöminister Lena Ek (C), ges ett konkret exempel på hur organisationer påverkar hur medier beskriver sammanhangen. Inför ett miljöministermöte med Helsingforskommissionen (HELCOM) – som är ett samarbete mellan östersjönationerna för att värna havsmiljön – i oktober 2013, gav miljöorganisationer bilden av att mötet hade en avgörande betydelse för att få minskade utsläpp av fosfor och kväve runt hela Östersjön. Flera redaktioner uppmärksammade mötet och förmedlade att mycket stod på spel när det gäller utsläppen i Östersjön.

Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson i TV4: ”Jag tycker att det är ett stort svek att regeringen inte längre vill binda sig för åtgärder för att motverka övergödningen.” [9]

Men det här en bild som Mattias Johansson ifrågasätter:

Formellt sett regleras frågan om östersjöländernas utsläppsnivåer genom EU:s havsmiljödirektiv, det är där man främst påverkar det regionala havsmiljöarbetet och kan ställa tydligare krav på medlemsländerna. I HELCOM diskuteras viktiga frågor, men det är en mellanstatlig organisation som inte fattar några legalt bindande beslut, inte heller om utsläppsnivåer. Där var det dock tydligt att Naturskyddsföreningen och andra organisationer lyckades övertyga flera svenska medier om att oerhört mycket stod på spel på mötet i Köpenhamn och i det här fallet drogs medierna med, säger Mattias Johansson.

Men han menar samtidigt att medial uppmärksamhet som är genererad av organisationer i syfte att påverka inte har så stor betydelse för det politiska beslutsfattandet.

Medieutrymme för olika organisationer

Vilka av de organisationer som försöker påverka politiskt har stort utrymme i medier? En undersökning av elva olika organisationers publicitet i opinionsbildande sammanhang i sex ledande medier under tre månader visar stora skillnader.

Skillnaderna kan givetvis bero på tillfälligheter som till exempel att en viss fråga varit aktuell under perioden och gjort en viss organisation relevant för nyhetsflödet, medan andra hamnat i medieskugga. Men det ger en fingervisning om opinionsmakten.

Vi har valt att specialstudera hur medier behandlar Naturskyddsföreningen.

Naturskyddsföreningen som makthavare

Tidningen Miljöaktuellt rankar varje år Sveriges 100 ”miljömäktigaste” personer. 2013[11] kom generalsekreteraren Mikael Karlsson på andra plats och ordföranden Svante Axelsson på sjunde plats. 2014[12] hamnade de på femte respektive sjätte plats, just före Isabella Lövin (MP) och Anders Wijkman. 2015[13], när Mikael Karlsson hade avgått som generalsekreterare, hamnade han på 32:a plats. Svante Axelsson föll till 38:e plats.

Naturskyddsföreningen är tydlig med att föreningen har ambitioner att påverka politiken på olika sätt.

Vi vill se att politikerna tar sitt ansvar för natur och miljö

Politiska besluten sätter spelreglerna för både privatpersoner och företag. Vi har tack vare våra över hundra år byggt upp en stor trovärdighet i komplexa miljöfrågor. När vi talar, då lyssnar politikerna. Men det finns fortfarande många frågor som återstår att lösas.[14]

Vi kan se till att lagarna skrivs om för naturens bästa[15]

Men det är inte alltid lätt att få gehör från beslutsfattarna, inte ens när skrivningarna i miljöbalken och andra lagar är tydliga. Då driver vi saken vidare i domstolarna – i de fall vi har talerätt eller kan agera som ombud för berörda sakägare. På det viset har Naturskyddsföreningen vunnit viktiga strider som påverkat efterlevnaden av lagarna och ibland inneburit att lagarna skrivits om.

Ett tydligt exempel på ambitioner att påverka politiken är den rankning av partierna som genomfördes inför valet i fjol.[16]

Inför valet 2014 har vi satt ihop 18 skarpa förslag för en bättre miljö. Alla riksdagspartier har fått ta ställning för eller emot förslagen i en enkät. Ja-svar innebär att partierna lovar oss att jobba i enlighet med förslagen i riksdagen. Diagrammet nedan visar andelen ja, nej och vet ej-svar för respektive parti. Frågorna tillsammans med partiernas egna kommentarer hittar du i rapporten Miljölöften för framtiden, här till höger.

Partier som exempelvis inte vill avveckla kärnkraften får minus av Naturskyddsföreningen, även om partierna argumenterar för att kärnkraften bör bevaras eller byggas ut av miljöskäl.

När Naturskyddsföreningen i EU­valen pekat ut de politiker som föreningen anser är sämst är det ett angeläget ämne bland annat för DN Debatt.

Naturskyddsföreningens centrala organisation omsätter runt 186 miljoner kronor per år (2013).[17] Den största intäktskällan är bidrag från biståndsmyndigheten SIDA som årligen bidrar med 55–60 miljoner kronor. Övriga statsbidrag från exempelvis Energimyndigheten och Naturvårdsverket ger 12 miljoner kronor.

Näst största källan är insamlade medel, 47 miljoner kronor, varav 10 kommer från Postkodlotteriet. Medlemsavgifterna från drygt 200 000 medlemmar ger 33 miljoner kronor. På kansliet i Stockholm arbetar runt 140 personer, varav 20 på kommunikationsavdelningen.

Naturskyddsföreningen finns även i varje län och på många orter. Det finns anställda på vissa länsförbund. Nyligen rapporterades om att Naturskyddsföreningen öppnar upp till tio nya lokalkontor runt om i landet.

Som jämförelse kan nämnas den sammanställning som Transparency International Sverige genomförde av de svenska partiernas intäkter (2011).[18] Naturskyddsföreningens intäkter på central nivå motsvarar gott och väl intäkterna på den centrala nivån för Miljöpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet sammanlagt.

Skräms Naturskyddsföreningen?

Giftigt damm

Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, pekade i Vinter i P1 på att en faktor bakom hälsolarm bland annat är att miljöorganisationer vill skapa uppmärksamhet för att därigenom nå ekonomiska fördelar.[19]

Nuförtiden agerar de (universitet och miljöorganisationer) på en marknad. Det råder konkurrens om uppmärksamhet och pengar. Den som kan skrämmas mest kan få båda delarna. Våra myndigheter och organisationer har därför drabbats av Krösamaja-syndromet. En skicklig Krösamaja vet vem som är bäst att skrämma för att få maximal effekt. Gravida kvinnor och småbarnsföräldrar är hyperkänsliga för verkliga och inbillade hot mot barnen.

Hon exemplifierar med damm som hälsofara, vilket är en fråga som Naturskyddsföreningen drivit hårt. Naturskyddsföreningen skriver[20]: ”I hemmets förmodade trygga vrå döljer sig giftiga överraskningar. Vanligt hushållsdamm fungerar som en reservoar för många miljögifter.” Agnes Wold är kritisk: ”Just i dammet i de svenska hemmen, det är väl det sista stället man skulle leta efter farliga kemikalier.” Hon lyfter i stället fram andra mer relevanta problem med farliga kemikalier.

Om dammet intervjuade Aftonbladet Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson:

Nu menar Mikael Karlsson att det är hög tid att politikerna tar frågan om de farliga kemikalierna i våra hem på allvar.

– De måste ta krafttag nu. Utgångspunkten ska vara att kemikaliepolitiken ska göras om från grunden. Utgångspunkten ska vara barnens situation. De utsätts för mer kemikalier och är känsligare än vuxna.

Så här skriver Agnes Wold på bloggen barnakuten.nu[21]:

Jag tycker att Naturskyddsföreningen på ett cyniskt sätt exploaterar den naturliga ångest som småbarnsföräldrar har. Jag är övertygad om att naturen har sett till att man skall vara extra orolig när man just fått barn, för att man skall vara på sin vakt. Därför är det extra viktigt att all information till just småbarnsföräldrar är extra saklig och inte skräms i onödan. Jag kan inte för mitt liv begripa varför Naturskyddsföreningen har valt att just skrämmas med att det skulle vara farligt med damm under sängen i sovrummet! Kan vi inte ägna oss åt någonting mer väsentligt?

Farlig frukt

Våren 2014 larmade Naturskyddsföreningen om bekämpningsmedel i frukt. Svenska Dagbladet, SvD, slog upp saken stort och andra medier, tidningar och etermedier, följde efter.

SvD valde att låta Livsmedelsverket kommentera först senare samma dag, och Livsmedelsverket menade att halterna var låga och att det är säkert att äta frukt. Men då var den ursprungliga nyheten redan spridd, utan nyanserande eller till och med kritiska kommentarer.

För denna publicering fick SvD senare kritik inte minst i Medierna i P1[22]. 400 kilo vindruvor per dag resten av ditt liv skulle vara en farlig nivå, menade Livsmedelsverket.

Plastskor med tungmetaller

Ett annat utspel från Naturskyddsföreningen handlade om plastskor[23]:

Sandaler, flip-flop och andra skor gjorda av plast innehåller ofta hälsofarliga och miljöfarliga kemikalier, t.ex. ftalater och tungmetaller. Det visar en undersökning av plastskor, tillverkade och sålda i hela världen, som vi presenterar idag.

En rad medier valde att publicera Naturskyddsföreningens uppgifter utan att några kritiska röster hördes.

Även om nyhetsmedierna inte granskade Naturskyddsföreningens tes saknades det inte kritiska röster på andra håll. ”Jag är förundrad över Naturskyddsföreningens genomslag i media”, sa professor Marie Vahter, enhetschef vid Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet, till mediesajten Second Opinion.[24] ”Tungmetallerna i skorna löses inte ut.”

Hur granskar medier Naturskyddsföreningen?

Det är sällsynt med exempel på att nyhetsmedier granskar Naturskyddsföreningen. Det gäller såväl föreningens argument som dess roll som makthavare. Efter sökningar hit och dit har vi inte kunnat finna mer än en handfull exempel, till exempel när det gäller vargjakten, samtidigt som det publiceras hundratals nyheter varje år där Naturskyddsföreningen medverkar som kravställare på politiken. Nerikes Allehanda, NA, skriver (2014):

Centerpartiet i Nora anklagar Naturskyddsföreningen för att inte ta ”vargproblematiken” på allvar och till NA säger Peter Johansson att Naturskyddsföreningen delvis är ansvariga vid en vargattack gentemot människan.[25]

Sveriges Radio Norrbotten rapporterar (2011):

Markägaren Kurt Lennart Stenman i Vuollerim är upprörd över att Naturskyddsföreningen i Norrbotten säger nej till avverkning på hans marker vid Ädakdeltat.[26]

Det handlar här om att personer i det lokala samhället känner sig drabbade av den påverkan som Naturskyddsföreningen utövar på beslutsfattarna.

Vi har även hittat ett kritiskt inslag i Sveriges Radio Ekot om den valenkät som Naturskyddsföreningen skickade ut till partierna 2010:

Centern går till angrepp mot Svenska Naturskyddsföreningen. Partiet tycker att Naturskyddsföreningen blivit alltmer politisk på senare år och tagit för vana att kritisera regeringens politik och därmed ta indirekt ställning för oppositionen.[27]

Men det här är som sagt unika undantag.

Ta exempelvis frågan om kärnkraften. Naturskyddsföreningen är en av de viktigaste rösterna för en nedläggning av kärnkraften.[28] Det är en fråga som medierna bevakar noga, och exempelvis de politiska partiernas argument och kärnkraftsbranschen granskas ofta. Det är naturligt. Argument för och emot granskas och ifrågasätts av journalister.

Men Naturskyddsföreningen behandlas inte som en makthavare vars argument synas i sömmarna. Förespråkarna för kärnkraft hävdar att en nedläggning kommer att leda till ökade utsläpp av klimatgaser. Hur försvarar Naturskyddsföreningen det? Det är en fråga som inte finns på journalisternas agendor.

Det finns särskilt ett tillfälle då en tung källa kritiserar Naturskyddsföreningens ställningstaganden. Det handlar om att forskare menar att det vore katastrof om all mat odlades ekologiskt (se nedan). Flera medier rapporterar om forskarnas kritik mot den ekologiska maten, men flera medier väljer att göra Naturskyddsföreningens kritik mot rapporten till huvudvinkel.

”Forskarnas slutsatser avfärdas som kortsiktiga av Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl”, rapporterar SVT, och ”Svante Axelsson, generalsekreterare vid Naturskyddsföreningen, är också starkt kritisk till påståendet att ekologisk odling skulle leda till svält”, skriver Svenska Dagbladet.

Timbro Medieinstitut har valt att studera tre medier närmare – P1 Morgon i Sveriges Radio och Dagens Nyheter och Uppdrag Granskning – för att utvärdera hur Naturskyddsföreningen framställs och i vilka mån det sker en granskning av organisationen och dess argument. Det handlar om ett nyhetsperspektiv (DN), ett debattformat (P1 Morgon) och ett granskningsperspektiv (Uppdrag Granskning).

Sveriges Radio är det nyhetsmedium som rapporterar mest om Naturskyddsföreningen. Föreningen nämns eller medverkar i Sveriges Radio flera gånger varje vecka.

Ett vanligt perspektiv det senaste året i Sveriges Radio är att Naturskyddsföreningen pekar på olika miljörisker, och är ofta kritisk mot politik, myndigheter och företag. Normalt får de kritiserade bemöta kritiken. Ibland agerar Naturskyddsföreningen expert för att kommentera nyheter. Det finns också en hel del lokal rapportering i P4 om det som händer i organisationen Naturskyddsföreningen. När generalsekreteraren Svante Axelsson ger ut en ny bok tas det upp av Studio Ett och av Klotet (på julafton).

Men inslag som utgår från kritik, ifrågasättande eller granskning av Naturskyddsföreningen är mycket sällsynta. Vi har funnit ett det senaste året (se nedan).[29]

Ett funnet kritiskt inslag som ligger utanför utsökningen är värt att nämna: när Studio Ett tar upp Naturskyddsföreningens fruktlarm i april 2014 och där det ställs konkreta kritiska frågor till ordföranden Johanna Sandahl. Kritiken tas även upp av Ring P1. Men, larmet som presenterades ursprungligen i Svenska Dagbladet har dessförinnan vidareförmedlats okritiskt både i P1, P3 och vissa P4­-kanaler.

Det förekommer inte någon kritisk granskning av Naturskyddsföreningens grundläggande ideologiska resonemang. Exempelvis ifrågasätter Naturskyddsföreningen ekonomisk tillväxt, vilket skulle kunna vara intressant att debattera:

Vi kan redan idag börja argumentera för att samhället på sikt måste bli mindre beroende av tillväxt, och diskutera reformer som skulle leda i den riktningen, t.ex. kortare arbetstid, cirkulär ekonomi, reglering av bankernas kreditgivning och nya former för företagande.[30]

P1 Morgon

P1 sänds varje vardagsmorgon fram till 9.20 och är ett av Sveriges Radios mest populära program som når upp till 750 000 lyssnare.

Timbro Medieinstitut har på <www.sverigesradio.se> sökt efter debatter i P1 Morgon där Naturskyddsföreningen medverkat. Vi har funnit 20 debatter under perioden 2010­01­01 till 2014­12­31, det vill säga under fyra år. De ämnen som har behandlats är:

Hur klimatsmart är den ekologiska maten? Ämnesmässigt fördelar sig inslagen på följande vis:

Jakt och fiske 5
Kemikalier, gifter 3
Elpriser 1
Turism/flyg 2
Klimatet 1
Sopor 3
Strandskydd 3
Ekologisk mat 2

Oftast handlar det om att en representant för Naturskyddsföreningen debatterar frågan med någon som representerar ett näringslivsintresse, politiken eller forskningen (17 av 20). Ibland föregås debatten av ett nyhetsinslag som belyser frågan.

De flesta debatter utgår från en problemformulering som ligger nära de frågor som Naturskyddsföreningen driver. Det är Naturskyddsföreningens perspektiv på en mer eller mindre kontroversiell fråga som dominerar helt, exempelvis att det är problematiskt med sopimport, uppluckrat strandskydd, resande och turism eller kemikalier i samhället.

I två–tre fall har debatten en problemformulering som i grunden är kritisk till Naturskyddsföreningens agenda, och det handlar i två fall om ekologisk mat. I samtliga övriga fall är det dock Naturskyddsföreningens perspektiv som är den goda normen, och som pekar på ett viktigt och relevant problem.

Kritiska frågor från P1 Morgons reporter om att Naturskyddsföreningen exempelvis skulle ha för avsikt att skrämmas, eller att deras förslag skulle vara ineffektiva eller kontraproduktiva, att de lyfter fram problem, saknas.

Studioreportern ställer ofta kritiska frågor till båda parter, men det händer att reportern tar ställning till förmån för Naturskyddsföreningen och ensidigt ställer kritiska frågor till motdebattören. Reportern övergår då från att opartiskt leda en debatt till att agera kritisk utfrågare, med Naturskyddsföreningen som ett slags bisittare. Det sker till exempel i debatt om vargjakten med tidigare miljöministern: ”Men Andreas Carlgren, nu har jägarna fått gå ut och skjuta på första bästa varg de sett, varför har ni inte på förhand bestämt vilka sjuka individer som ska skjutas av?”

Ett annat exempel är en ”debatt” om kemikalier där reportern snarare behandlar Mikel Karlsson som en expert för att öka trycket i frågorna till miljöminister Lena Ek. Detta handlar knappast om en debatt, utan om en utfrågning, men då är frågan vilken Naturskyddsföreningens roll är?

Den svenska importen av sopor

Tre av debatterna handlar om import av sopor. Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är emot importen och debatterar två gånger mot forskaren Johan Sundberg och en gång mot vd:n för Avfall Sverige, Weine Wiqvist.

Debatterna tar sin utgångspunkt i nyhetsinslag som sänts just före. I två av fallen är nyhetsinslagen inriktade på att det är dåligt med import och att den är ett problem för miljön. I ett av fallen är nyhetsinslagets vinkel att importen sänker kostnader för energi för kommuner och hushåll.

I samtliga tre fall startar debatten med att studioreporten ställer en öppen fråga till Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson om varför han tycker att det är dåligt med sopimport: ”Du ser flera problem med att Sverige importerar sopor från andra länder, vilka är de?”

Och i samtliga tre fall utgår första frågan till motdebattören från Naturskyddsföreningens ifrågasättande:

Debatt 1: ”Vad säger du om de här invändningarna mot sopimport, att vi faktiskt är med och permanentar ett system som är miljöfarligt?”

Debatt 2: ”Ja, vad säger du, håller du med om att det bara är nackdelar med handeln med sopor?”

Debatt 3: ”Varför importerar man sopor från andra länder?”

De tre debatterna är mycket lika i sin uppläggning och i två av dem ställs frågan till Naturskyddsföreningens motdebattör om det inte är 24 dags för avgift eller skatt på förbränning av sopor.

Vilka perspektiv saknas i debatterna? En alternativ gestaltning hade varit att starta i problembeskrivningen att sopor läggs på soptipp i de flesta länder, att det är ett mycket stort miljöproblem, och Sveriges roll i det europeiska miljöarbetet. Svante Axelsson pressas inte av någon på den viktiga frågan: varför ska 2 miljoner ton sopor hamna på soptipp i stället för brännas och bli el och värme, är inte det ren miljöförstöring?

Inte någon gång blir det ekonomiska perspektivet en huvudfråga i debatten, men alltid miljöaspekterna. Inte heller i den debatt som föregås av ett nyhetsinslag vars vinkel är just att sopimporten ger billig energi. Genom att inte diskutera ekonomi blir bilden att den aspekten är irrelevant, och att det inte finns någon avvägning mellan olika miljöåtgärders effektivitet.

Kritik mot ekomaten

Det mot Naturskyddsföreningen mest kritiska inslaget handlar om ekologisk mat, och forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet menar att ekologisk odling är ett hot mot matförsörjningen och miljön.

Men några direkt kritiska frågor ställer inte reportern till Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl, annat än i inledningen. Reportern väljer att inte ställa Naturskyddsföreningen inför några följdfrågor baserat på de fakta som läggs fram i studien. I stället får hon mest öppna frågor som inte närmare berör vad den aktuella forskningen har visat.

Forskarens teser granskas hårdare.

Här presenteras alltså forskning som skulle kunna ha föranlett många kritiska frågor till Naturskyddsföreningen, men i stället är intrycket att den som ifrågasätts är forskaren.

Reporterns frågor till Johanna Sandahl:

Forskaren får däremot mer specifika frågor som ifrågasätter faktauppgifter och själva forskningens trovärdighet:

Dagens Nyheter

Från Mediearkivet har alla nyhetsartiklar som publicerats i pappersutgåvan av Dagens Nyheter under ett år sökts fram (maj 2014 t o m april 2015). Sammanlagt 19 artiklar har hittats.

Dessutom har Naturskyddsföreningens ordförande skrivit på DN Debatt tre gånger under detta år, repliker ej inräknade, men de ingår inte i analysen.

Nyhetsartiklarna, rubrik och ämne:

Ämnesmässigt fördelar sig antalet inslag på följande vis:

Byggande 5
Energipolitik 5
Livsmedel 2
Miljöprojekt 2
Jakt 1
Gruvnäring 1
Naturreservat 1
Övrigt 2

Huvuddelen av artiklarna har en politisk inramning och det rör sig från det mycket lokala till det globala. Från byggprojekt till klimatpolitik.

I ett fall används Naturskyddsföreningen som miljöexpert, när det gäller att renovera hus på ett miljösäkert sätt. Två artiklar handlar om projekt för att värna falkar respektive ekar.

När det handlar om politik är det vid några tillfällen som Naturskyddsföreningen intervjuas och får kommentera miljöpolitiska nyheter. Det handlar om EU­-regler för biobränslen, koldioxidskatten, naturreservat i Stockholm, stöd till solceller, höjda miljökrav på vattenkraftverk och ett kalkbrott på Gotland. Naturskyddsföreningen är kritisk och vill se ändrade förslag eller beslut, att subventioner ska öka eller att miljöskatter ska höjas. För Dagens Nyheter är Naturskyddsföreningen en relevant kommentator av miljöpolitik.

Dagens Nyheter ställer i den här typen av artiklar inga kritiska frå­gor, utan låter neutralt Naturskyddsföreningen och andra presentera sina kommentarer och ståndpunkter. Även om vi söker längre tillbaka kan vi inte finna något exempel på att Dagens Nyheter granskat Naturskyddsföreningens argumentation.

I en artikel i juni 2015 förmedlas en mot gruvnäringen starkt kritisk slutsats från Naturskyddsföreningen, ”Usel kontroll av bolag som letar mineraler”. Här finns ett antal mycket kritiska påståenden som gruvbranschen gärna hade velat bemöta, men det intresserar inte Dagens Nyheter som menar att Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur är en trovärdig källa.[31] Det rimmar illa med Dagens Nyheters publicistiska ambition:

Vi berättar inte bara vad som hänt utan går ett steg längre och beskriver varför. Vi försöker komma så nära sanningen som möjlighet, prövar teorier, ger utrymme för motargument. Vi granskar makthavare och låter de bästa skribenternas analyser, åsikter och reportage fylla spalterna.

När det gäller det lokala perspektivet handlar det då och då om att Dagens Nyheter berättar att Naturskyddsföreningen protesterar mot olika byggprojekt, exempelvis bostadsfastigheter. Dagens Nyheter lyfter i andra sammanhang ofta fram olika aspekter av bostadsbristen, som drabbar både enskilda och samhället i stort.

Dagens Nyheter har nyligen publicerat en granskning av vad olika chefer inom ”biståndsbranschen” tjänar, och på listan över månadslöner finns Svante Axelssons med.

Uppdrag Granskning

Det händer att Uppdrag Granskning vänder blicken mot informella makthavare och ideella organisationer. Under de senaste åren har Uppdrag Granskning bland annat granskat Bris (Barnens rätt i samhället), Majblomman, Rädda Barnen, extremvänstern och extremhögern, Hem och skola, moskéer i Sverige, Svenska Kyrkan, idrottsrörelsen och hjälporganisationen Julie Rescue.

Någon granskning som innefattat Naturskyddsföreningen har vi inte funnit. Däremot har Naturskyddsföreningen medverkat exempelvis är det gällde kritik mot IKEA för avverkning av skog.[32] Uppdrag Granskning handlar ofta om miljöfrågor, men problemformuleringen ligger då väldigt nära Naturskyddsföreningens perspektiv.

Analys

Medier behandlar inte Naturskyddsföreningen som en makthavare. Trots att föreningen har uttalade ambitioner att påverka politiken och lagstiftningen, och dessutom har betydande makt att utöva påverkan är det bara i undantagsfall som redaktioner väljer att kritiskt granska. Det rimmar illa med mediernas uppgift att granska makten.

Medier ger stor plats åt Naturskyddsföreningen, och det handlar oftast om att föreningen har åsikter om och kommenterar miljöpolitiska nyheter. Dessutom får Naturskyddsföreningens egna utspel ofta stor medial spridning. Medieutrymmet är en väsentlig del av Naturskyddsföreningens maktposition.

Naturskyddsföreningen är en kravmaskin när det gäller miljöåtgärder. Det finns en oförmåga eller ett ointresse bland medier att problematisera dessa krav, ställa dem mot andra prioriteringar och utvärdera om de är effektiva eller rent av kontraproduktiva. Alla krav förtjänar att uppmärksammas, verkar det som, och förslag på miljöförbättringar beskrivs som självklara och oproblematiska. Motröster som problematiserar beskrivs ibland som själva problemet. Någon kritisk granskning av vilka miljöåtgärder som verkligen är relevanta och effektiva förekommer inte. Något resonemang om hur förutsättningarna för tillväxt och värnandet av miljön hänger ihop har vi inte hittat.

Inte en enda gång har det förts ett resonemang om kostnaden för olika förslag och om det är en rimligt avvägt åtgärd i förhållande till andra viktiga ändamål. Inte heller har det en enda gång förts ett resonemang om hur effektiva åtgärdsförslagen är för att nå de mål som önskas. Det blir omöjligt för publiken att värdera de olika förslagen.

För det mesta ger medier utrymme för alternativa perspektiv i enskilda publiceringar när Naturskyddsföreningen kritiserar den rådande ordningen, men långt ifrån alltid. Men det är framförallt i ensidiga urvalet av perspektiv och problemformuleringar som är problematiskt. Genom att ständigt återkomma till problemformuleringar som ligger nära Naturskyddsföreningens egna, och bara i undantagsfall vända på perspektiven, blir rapporteringen ensidig.

Möjliga förklaringar

I det enskilda fallet kan bristande resurser förklara brist på källgranskning. Politiska partier, stora företag och andra makthavare granskas inte heller i varje publicering, men de granskas i alla fall då och då. Men denna genomgång visar att Naturskyddsföreningen med något undantag inte utsätts för närmare granskning.

Det saknas systematisk utvärdering av mediers allsidighet i samhällsfrågor, inklusive hur man skildrar miljöfrågor och informella makthavare som Naturskyddsföreningen. Den granskning som sker genom pressombudsmannen och Granskningsnämnden tar sin utgångpunkt i enskilda publiceringar, men tittar inte på hur allsidigheten och opartiskheten sköts över tid.

Medierna själva saknar metoder för att utvärdera sin publicitet ur ett allsidighetsperspektiv. Genomgångar liknande denna rapport görs sällan eller aldrig.

Brittiska BBC utvärderas på ett annat sätt, där oberoende forskare ges i uppdrag att gå igenom hur företaget skildrat olika samhällsfrågor över tid.

Att många journalister sympatiserar med Miljöpartiet – som i det mesta står Naturskyddsföreningen nära – har visats av medieforskaren Kent Asp:

Det största partiet bland svenska journalister är miljöpartiet. Hela 41 procent svarade att miljöpartiet var det bästa partiet. Inte något parti har sedan undersökningarnas start 1989 kunnat uppvisa en så stor andel sympatisörer. Det är nästan tre gånger så stor andel som anser att socialdemokraterna eller moderaterna är bästa parti. Journalistkåren kan därför betraktas mer som grön än röd.[33]

Att detta skulle påverka journalistiken har flera medierepresentanter protesterat emot. Man menar att resultatet inte är representativt för de politiska journalisterna och man menar att journalisternas partisympatier inte spelar någon roll eftersom den journalistiska metoden gör att rapporteringen inte riskerar att färgas. Den här genomgången motsäger en sådan slutsats. Det går inte att komma ifrån att miljöintresset hos svenska journalister sannolikt är en bidragande faktor till Naturskyddsföreningens mediebild.

Bilagor

Bilaga 1: Metod

För att få en bild av Naturskyddsföreningens genomslag i tryckt media användes söktjänsten Retriever. Avgränsningen i tid sattes mellan 01/03/2015 till och med 31/05/2015. Sökordet var ”Naturskyddsföreningen”. Fyra av Sveriges största dagstidningar valdes ut: Göteborgs­Posten, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenskan. För att undersöka genomslaget i Sveriges Radio och Sveriges Television användes Googles avancerade sökmotor. Tidsperioden var densamma som sökningen i Retriever och söksträngen var: ”naturskyddsföreningen site:sverigesradio.se” respektive ”naturskyddsföreningen site:svt. se”. Varje artikel eller nyhet där Naturskyddsföreningen förekom i ett opinionsbildande sammanhang räknades in. Exempel på detta är när organisationen uttalade sig i en viss fråga, politisk relevans, när man var tillfrågade som experter eller på annat sätt bildade opinion för deras frågor.

Exakt samma metod, avgränsning i tid och urval av källor användes sedan när mediegenomslaget för de övriga intresseorganisationerna undersöktes.

Bilaga 2: Intervju Mattias Johansson

Mattias Johansson var stabschef för miljöminister Lena Ek i tre år och arbetade även som pressekreterare för tidigare miljöministern Andreas Carlgren mellan 2008 och 2009. I dag arbetar han på konsultföretaget Rud Pedersen med Public Affairs med fokus på hållbarhet och miljö.

Det finns en mängd organisationer som försöker påverka miljöpolitiken och det sker på många olika sätt, berättar Mattias Johansson. Ibland agerar organisationerna genom medieutspel, ibland som remissinstanser och ibland genom representation av experter i utredningar.

Naturskyddsföreningen var en av de miljöorganisationer som försökte påverka på olika sätt och skilde sig lite mot Världsnaturfonden, WWF, och Greenpeace.

Han ger exempel på när medier förmedlat Naturskyddsföreningens och andra miljöorganisationers beskrivning av läget. Inför ett miljöministermöte med Helsingforskommissionen (HELCOM) – som är ett samarbete mellan östersjönationerna för att värna havsmiljön – i oktober 2013, gav bland annat Naturskyddsföreningen bilden av att mötet hade en avgörande betydelse för att få minskade utsläpp av fosfor och kväve runt hela Östersjön. Flera redaktioner uppmärksammade mötet och förmedlade bilden av att mycket stod på spel när det gäller utsläppen i Östersjön. Men det här en bild som Mattias Johansson ifrågasätter:

Köpenhamn och i det här fallet drogs medierna med.

Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson i TV4: ”Jag tycker att det är ett stort svek att regeringen inte längre vill binda sig för åtgärder för att motverka övergödningen.”[34]

Mattias Johanson upplever att det var svårt att få svenska mediers gehör för en nyanserad bild av Helsingsforskommissionens betydelse.

Enligt Mattias Johansson har den här typen av medial uppmärksamhet begränsad betydelse, utöver att ta upp en del tid att hantera.

Mattias Johansson är tveksam till om organisationer som Naturskyddsföreningen är reella makthavare. Visserligen kan de påverka medier och opinion, men det är politikerna som har den verkliga makten, menar han.

Bilaga 3: Naturskyddsföreningen i DN

DN sprider Naturskyddsföreningens bild av okontrollerad gruvbransch

Usel kontroll av gruvbolagen öppnar för miljöbrott

Gruvboomen i Sverige kantas av konkurser, miljöskandaler och misstänkta ekobrott. De anklagelser om miljöbrott som riktas mot konkursade Northland Resources avslöjar bara toppen av ett isberg. I två bolag pågick även brottsutredningar, visar en granskning som presenteras i Naturskyddsföreningens tidning.

DN rapporterade om Naturskyddsföreningens tidning Svensk Naturs gransking av gruvbranschen i en artikel för cirka två veckor sedan. Texten är en rewrite på Svensk Naturs originalnyhet, inklusive alla faktauppgifter. – Artikeln du hänvisar till bygger på en artikel som DN klippte ur tidningen Sveriges natur, det är således inte mina egna beräkningar eller uppgifter, skriver Thorbjörn Spängs, journalist på DN i ett mail till TMI.

I DN:s text återrapporterar man rakt av om de slutsatser som Naturskyddsföreningens granskning kommit fram till. Huvudbudskapet var att kontrollen av de bolag som tillåts leta efter och bryta malm och liknande mineraler fungerade dåligt. Så här beskrev DN det:

När redan ekonomiskt svaga bolag tillåts dra i gång en dyr och många gånger vansklig gruvdrift riskerar också notan att till sist att hamna i skattebetalarnas knä. Det är vad som skett vid Ersmarksberget och Svärtträsk i Lappland. Saneringskostnaderna beräknas enbart där uppgå till över 200 miljoner kronor sedan de två gruvornas ägare, Lappland Goldminers, försatts i konkurs

Jämför detta med originaltexten från Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur:

När redan svaga bolag påbörjar en riskfylld gruvdrift kan det sluta med att det blir skattebetalarna som måste städa upp i naturen. Det är vad som just nu pågår vid Ersmarksberget och Svärtträsk i Lappland. Notan för saneringen kan sluta på över 200 miljoner sedan gruvornas ägare, Lappland Goldminers, gått i konkurs.

Hur väl stämmer då uppgifterna som Naturskyddsföreningen uppger och som sedan återges av DN?

För det första är det inget märkligt med att en del bolag har en förhållandevis låg soliditet när man letar efter mineraler, förklarar hon.

Dessutom är de exempel med de nedlagda gruvorna i Svartträsk och Ersmarksberget som DN valt att lyfta fram extremfall. Sedan konkursen som orsakade stängningen har lagstiftningen ändrats och ett liknande scenario, där skattebetalare tvingas betala för saneringskostnaderna, skulle inte kunna hända igen, förklarar Härdmark.

TMI kontaktade reportern Thorbjörn Spängs på DN som skrivit artikeln för att få en kommentar.

”Artikeln du hänvisar till bygger på en artikel som DN klippte/hämtade ur tidningen Sveriges natur, det är såldes inte mina egna beräkningar eller uppgifter. Källan till uppgifterna framgår på flera ställen. Du får alltså vända dig till ursprungsförfattarna vilka namnges i min artikel för att få svar på dina frågor”, svarar han i ett mail.

På DN:s hemsida beskriver man sin publicistiska vision på följande sätt:

Vi berättar inte bara vad som hänt utan går ett steg längre och beskriver varför. Vi försöker komma så nära sanningen som möjligt, prövar teorier, ger utrymme för motargument. Vi granskar makthavare och låter de bästa skribenternas analyser, åsikter och reportage fylla spalterna.

Frågan är hur väl DN:s gruvartikel lever upp till den ambitionen.

Under Almedalsveckan presenterar Timbro Medieinstitut rapporten ”Mediers gullegrisar”, som handlar om mediers brist på granskning av informella makthavare och då särskilt Naturskyddsföreningen.

Noter

  1. <http://timbro.se/bokhandeln/bocker/ingens­herre­ingens­tral­0>. ↑
  2. <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3113&artikel=1971435>. ↑
  3. <http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/carema­sags­upp­fran­koppargarden>. ↑
  4. <http://jmg.gu.se/aktuellt/Nyheter/fulltext//ny­bok­­mediekratin­­­mediernas­makt­isvenska­val.cid1231324>. ↑
  5. <http://www.dialogosforlag.se/bocker/samhallsfragor/makt­utan­mandat.html>. ↑
  6. <http://www.sns.se/forlag/makt­medier­och­samhalle­en­introduktion­till­politisk­kommunikation>. ↑
  7. <http://timbro.se/timbro­medieinstitut/evenemang/avgor­journalisterna­valen>. ↑
  8. Se bilaga 2. ↑
  9. <http://www.tv4.se/utvalda­nyhetsklipp/klipp/regeringen­kritiseras­f%C3%B6r­bristande­%C3%B6stersj%C3%B6­arbete­2446978>. ↑
  10. Metodbeskrivning i bilaga 1. ↑
  11. <http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.488522/har­ar­alla­sveriges­miljomaktigaste­2013?queryText=Sveriges%20milj%F6m%E4ktigaste>. ↑
  12. <http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.553168/sveriges­100­miljomaktigaste­­­hela­listan>. ↑
  13. <http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.620545>. ↑
  14. <http://www.naturskyddsforeningen.se/vad­vi­gor/strategier>. ↑
  15. <http://www.naturskyddsforeningen.se/vad­vi­gor/miljoratt>. ↑
  16. <http://www.naturskyddsforeningen.se/partiernasmiljopolitik>. ↑
  17. <http://www.naturskyddsforeningen.se/om­oss/foreningen/sa­har­anvands­vara­pengar>. ↑
  18. <http://oppnabidrag.se/>. ↑
  19. <http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/479149?programid=2071> (31:30 minuter in). ↑
  20. <http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument­media/2011_miljogifter_gift_under_sangen.pdf>. ↑
  21. <http://www.barnakuten.nu/farligt­eller­inte/cyniskt­av­naturskyddsforeningen­mer­om­gifter­i­damm/>. ↑
  22. <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=5853721>. ↑
  23. <http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/hoga­halter­av­miljogifter­i­plastskor>. ↑
  24. <http://www.second­opinion.se/energi/view/740>. ↑
  25. <http://na.se/nyheter/nora/1.2350485­stoppad­vargjakt­fick­lokala­reaktioner>. ↑
  26. <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=4313075>. ↑
  27. <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3760840>. ↑
  28. <http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument­media/rapporter/rapport_karnkraft_%20fem_fel.pdf>. ↑
  29. <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5849104>. ↑
  30. <http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument­media/rapporter/ ↑
  31. Se bilaga 3 ↑
  32. <http://www.svt.se/ug/ikea­avverkar­unik­urskog­i­skydd­av­miljoflagg>. ↑
  33. <http://www.jmg.gu.se/digitalAssets/1369/1369226_journalist­2011­journalistboken­kap­13.pdf>. ↑
  34. <http://www.tv4.se/utvalda­nyhetsklipp/klipp/regeringen­kritiseras­f%C3%B6r­bristande­%C3%B6stersj%C3%B6­arbete­2446978>. ↑