Från Alexander Park har man perfekt utsikt över Detroits imposanta skyline. Det är en strandpromenad som svämmar över av höstsol och kanadagäss, vilket passar bra eftersom man befinner sig just i Kanada. På en bänk sitter Mark, en man i 70-årsåldern som har levt hela sitt liv i Windsor, Detroits grannstad på andra sidan floden som också utgör landsgränsen. Fram till nyligen betydde det att han i praktiken också levde delar av sitt liv i Detroit. Före pensionen jobbade han som föreståndare för ett flertal Kentucky Fried Chicken-restauranger, varav ett par låg på den amerikanska sidan. 

– Man åker över gränsen för att shoppa, för att roa sig, på semester. Många åker till USA över lunchen. 

Detroit och Windsor är tvillingstäder, fast kanske mer tvåäggstvillingar än identiska. Windsor är en ganska liten stad med Nordamerikanska mått mätt – bara med en handfull riktigt höga hus, och runt en halv miljon invånare om man räknar in det omgivande Essex county. Men ändå, tätt sammanbunden med sitt syskon på andra sidan floden.

Ja, fram till nyligen då.

– Jag åker inte till USA längre, säger Mark. Det känns inte bra att göra det.

Den 1 februari 2025, någon vecka efter att han tillträtt som president, införde Donald Trump svepande tullar mot Kanada och Mexiko. Det startade ett handelskrig där tullar införts och dragits tillbaka i olika omgångar. Bilaterala förhandlingar om ett handelsavtal fördes mellan länderna men kollapsade under sommaren 2026. I augusti infördes därför 50-procentiga tullar på ett brett spektrum av kanadensiska produkter, inklusive sådana som tidigare varit undantagna. Numera tullbeläggs såväl bilar som alkohol, mejeriprodukter, cement och hockeyklubbor.

En fjärdedel av handeln mellan USA och Kanada går via Ambassador Bridge, den största bron över Detroitfloden. 

Det är ett stort avbräck, både för Kanada i stort och särskilt för Windsor. En fjärdedel av handeln mellan USA och Kanada – före tullkriget med ett totalt värde på nästan 900 miljarder dollar – går via Ambassador Bridge, den största bron över Detroitfloden. 

Ett stenkast från Alexander Park ligger Hiram Walker and Sons, ett bolag som producerar och säljer ett antal populära kanadensiska whiskeysorter och som numera ägs av den globala vin-och spritkoncernen Pernod Ricard. Vid mitt besök hos Windsor-Essex handelskammare frågar jag därför om Absolut Vodka, som den svenska staten en gång sålde till samma koncern, är bekant. Ryan Donally nickar och svarar:

– Javisst, jag tror att den buteljeras här.

Ryan, ordförande i handelskammaren, rödlätt med boxarkropp i lätt tungviktsklassen och tredagarsstubb, får något tröttkört i blicken när tullarna kommer på tal. Alkoholen är en viktig näring i området, men ännu viktigare är förstås bilarna, berättar han. Så blir det när man är syskon med Henry Fords ”Motown”. Fabriker för både komponenter och slutmontering finns på båda sidor om gränsen. I Windsor tillverkar Ford motorer till sin manliga ”Super Duty Truck” F-150, en modell som sedan monteras i en annan Ontariofabrik i Oakville. 

Stellantis, biljätten som samlat såväl franska Citroën och Peugeot, italienska Maserati, Fiat och Alfa Romeo som amerikanska Chrysler, Dodge, RAM och Jeep under samma fabrikstak, har också en jätteanläggning i staden. 

Bara fabrikerna i Windsor sysselsätter ungefär 5 000–6 000 personer, och varje jobb skapar därtill enligt uppskattningar sju till nio indirekta jobb. Som tur är gäller inte tullarna fullt ut för bildelar, förklarar Ryan Donally.

– Vissa komponenter kan passera gränsen sju eller åtta gånger innan de slutmonteras i ett fordon. Om de delarna skulle ha tullbelagts varje gång hade USA:s bilindustri fått stänga ner. Det förstår kanske till och med den amerikanska regeringen.

Den ekonomiska skadan är förstås ändå stor.

– Stål- och aluminiumtullar och andra tullar på insatsvaror driver upp kostnaderna både här och på andra sidan floden. Dessa kostnader flyttas förstås över på konsumenterna i slutändan. Att inflationen nu stiger i USA beror i grunden på tullarna. Men det största problemet är osäkerheten. Investeringar ställs in eller pausas i väntan på att saker ska klarna.

Han sätter fingret på det vanliga problemet med tullar. Det eventuella skydd som det ger till inhemsk industri är obetydligt i jämförelse med de ökade kostnader som företagen – i många fall samma fabriker som man försökte skydda – får när insatsvaror eller produkter som man behöver för sin produktion blir dyrare. 

”Det finns ett sentiment i det amerikanska samhället om en återindustrialisering.”

Det stundande mellanårsvalet i USA kan kanske bli en vändning. Opinionsmätningar visar att Donald Trumps republikaner kommer att förlora majoriteten i representanthuset och möjligen även i senaten. Och Trump sitter trots allt bara i två år till. Men Ryan Donally är inte särskilt hoppfull.

– Det kan göra skillnad om Trump förlorar majoriteten. Kongressen kan motverka tullar eller begränsa skadorna av dem. Men det förändrar inte att det finns ett sentiment i det amerikanska samhället om en återindustrialisering, att mer produktion måste återvända dit. Så länge den tanken är stark måste man vänta sig att handeln kommer att drabbas av nya problem.

Det är en pessimistisk bedömning, som skär sig mot förhoppningarna – levande sedan 2016 då pressen skrev om ”peak populism” – om att Donald Trump ska visa sig vara en seglivad mardröm som vi alla snart vaknar upp från. 

I Windsor har man redan nypt sig i armen många gånger och märkt att det inte hjälpt. Bilhandlaren Jeff, som säljer Stellantismärkena Dodge, RAM och Jeep, märker visserligen inte av att det finns en ovilja att att köpa amerikanska märken. Men han erkänner också att ”99 procent” av hans affärer kommer från folk som ”antingen jobbar på fabrikerna eller har en farbror som gör det”. Och även han menar att banden till USA är allvarligt skadade, om inte permanent så för lång tid framåt. Jeff håller fortfarande på hockeylaget Detroit Red Wings, men både han själv och de flesta han känner tvekar numera inför att åka över gränsen eller att gynna amerikanska företag.

– Kanada har insett att vi inte kan förlita oss på USA. Vi måste hitta fler att handla med och som är intresserade av vad vi producerar här. Även om Trump försvinner, vad säger att det inte kommer en kopia – eller någon ännu värre – fyra år senare? 

***

När Michigans senatskandidater Mike Rogers (republikan) och Abdul El-Sayed (demokrat) frågas ut på Detroit Economic Club dagen efter mindagstur till Kanada bekräftas Ryan Donallys aningar. Rogers har visserligen delvis tagit avstånd från Trumps handelskrig mot Kanada och krävt att just dessa tullar rullas tillbaka. Men han lovordar samtidigt tullar i allmänhet (”så länge de är smarta”) och särskilt de som riktats mot Mexiko och Kina – sådana tullar, menar han, driver investeringar tillbaka till USA.

El-Sayed, en karismatisk radikal som i en mycket väloljad och skickligt utformad kampanj lyckats framstå som ganska mittenorienterad, säger ungefär samma sak. Tullar kan vara bra verktyg för att skydda de företag som är viktiga för ett område. Det är korkade tullar, som Donald Trumps, som vi måste undvika.

Ingen av dem besvarar moderatorns fråga om hur man ska hantera att tullarna driver upp inflationen.

För Rogers och andra republikanska kandidater runt om i landet är sådana frågor dödliga. Donald Trump och republikanerna vann ju valet 2024 just på de skenande levnadskostnaderna. Bensin- och matpriserna skulle fixas ”day one”, men har efter ”Liberation Day” och Irankriget stigit ytterligare.. Således spelar republikanerna i valrörelsen ut det enda kort de har kvar: kulturkriget. El-Sayed attackeras för att han är muslim, James Talarico i Texas för att han har en favorit-drag queen, Jon Ossoff i Georgia för att han är för bildskön (omanlig).

De hundratals miljoner dollar som republikanerna spenderat på attackinriktad tv-reklam de senaste veckorna biter inte.

Men de hundratals miljoner dollar som republikanerna spenderat på attackinriktad tv-reklam de senaste veckorna biter inte. De demokratiska kandidaterna har inget gemensamt budskap, ingen idé om hur de vill utnyttja en majoritet i representanthuset eller senaten, men i det här valet tycks det inte spela någon roll. ”Varje gång en republikan sitter i Vita huset händer samma sak”, säger Abdul El-Sayed till Detroit Economic Club. ”De sänker skatterna för de rika och startar ett nytt krig i Mellanöstern.” Över hela landet attackeras Republikanerna för de skyhöga bränslepriserna. Bensinen är nästan uppe i fem dollar per gallon (12 kr/litern) och dieseln i nästan sju dollar (17 kr/litern).

På vägen till hotellet passerar vi en billboard på motorvägen. Till vänster en bensinpump med priset innan Irankriget. Till höger en bensinpump med priset just nu. I mitten Donald Trump. Effektiv politisk kommunikation, utan tvekan. Men det finns ett lager till av ironi som inte framkommer: de amerikanska raffinaderier som producerar bensin och diesel är sedan decennier anpassade till just den sortens tunga råolja som USA importerat från Kanada. Den har i och med handelskriget rusat i pris.

***

Innan vi lämnar Windsor och Kanada stannar vi till vid Nextstar Energys gigantiska batterifabrik, till utseendet nästan en kopia av Northvolts anläggning i Skellefteå. Med den skillnaden att produktionen faktiskt fungerar här. Nextstar var ursprungligen ett samarbete mellan Stellantis och det sydkoreanska elektronikbolaget LG, där Stellantis skulle få batterier till sina bilar och LG lagring till sina solcellsanläggningar. Men i början av året drog sig biltillverkaren ur. Efterfrågan på elbilar var för låg, sade man. 

Några tullar nämndes inte, men att fabriken ligger på fel sida om Detroitfloden kanske spelade roll. Effekten blev i vilket fall att LG blev helägare och började ställa om produktionen. Nu ska fabriken bygga energilagringslösningar till de datacenter som behövs för AI-bolagens utbyggnad –just de datacenter som blivit en valfråga i många amerikanska lokalval. ”De förgiftar vattnet och driver upp folks VA-avgifter”, som El-Sayed formulerade det på utfrågningen hos Detroit Economic Club.

Det visar kanske hur Detroit och Windsor – och USA och Kanada – fortsätter att vara sammanbundna, vare sig man vill det eller inte. Handelskriget kommer inte att stoppa handeln, bara att försvåra, fördyra och försena den. Och riva upp onödiga sår, såna som inte läker så lätt. 

På bänken i Alexander Park sitter Mark i höstsolen och ser över mot ett land som han betraktat som ett andra hem. Det är osäkert om han någonsin kommer att åka tillbaka dit. Kanadagässen sprätter i gräset. Inte ens de verkar vilja flyga över gränsen igen.