Vänsterns magplask borde straffa sig

I dagarna har vi kunnat läsa nyheter som att en Mohamed Abdukardir Ali har kryssats in som riksdagsledamot för Vänsterpartiet trots att han är okänd i partiet. Enligt Expressen pekar ”personer i hans närhet” på ett starkt nätverk inom den somaliska gruppen i Dalarna. Det blir inte bättre av att Polisen har återupptagit en förundersökning om ”otillbörligt verkande vid röstning”. Av allt att tyda förekommer nämnda V-kandidat och ytterligare en partikamrat från Dalarna i polisens spaningsmaterial. 

SVT:s Valu visade att 70 procent av väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstade på oppositionspartierna. I Rosengård centrum lyckades Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans få hela 95,2 procent av rösterna.

”Det här kan bli det första valet i Sverige där den muslimska invandringen som vi har haft fäller avgörandet i ett riksdagsval”, sade Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i SVT:s slutdebatt före valet. När valresultatet väl stod klart fyllde hans partikollegan Tobias Andersson i att det inte hjälpte att Tidö skulle ha delat ut ”över 200 000 medborgarskap till grupper som överlag röstar vänsterut”. 

Det är alltid surt att förlora val. Men som SD-toppen Martin Kinnunen påpekar borde hans partikamrater snarare fundera över ”varför vi inte kunde attrahera åtminstone 40–50K röster ytterligare och mobilisera bättre i andra distrikt”. Han upprepade det något mer självkritiska budskapet i söndagens Agenda. Dessutom är SD sedan länge tredje största parti bland utlandsfödda. Är det några partier som har svårt att nå invandrargrupper är det snarare de som hör till den traditionella borgerligheten.

Helt klart är att partiet Nyans ”försvann” i det här valet medan V gick framåt i invandrartäta förorter – vilket i sin tur förstås gynnar vänsterblocket i svensk politik. Innebär det därmed att ”klanledare” – från en större släkt, förening eller församling – beordrar folk att rösta på ett särskilt sätt? Det finns dessvärre exempel på märkligheter från tidigare valrörelser. Som när Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka, Ali Khalil, 2018 ”erbjöd” Moderaterna 3 000 röster för att få en moskétomt. Moskébesökarna lyssnar på imamen och röstar efter det, påstod miljöpartisten. 

Partiet Nyans ”försvann” i det här valet medan V gick framåt i invandrartäta förorter – vilket i sin tur förstås gynnar vänsterblocket i svensk politik.

Det är viktigt att sådant avslöjas och kommer upp i ljuset. Expressens reporter Inas Hamdans granskningar av Vänsterpartiets omfattande problem med antisemiter och Hamassympatisörer på partiets kandidatlistor har varit mycket viktiga. Däremot ska man inte tro att suspekt klanrösnting är någon huvudförklaring för svenska valresultat. Att stödet för V har vuxit i förortsområden beror i hög grad på partiets tydliga ställningstagande för Gaza efter 7 oktober 2023. 

Vad kan då den svenska högern göra? Enligt undersökningen ”Röster inför valet 2026”, genomförd av Indikator opinion och på uppdrag av Järvaveckan research, vill en stor majoritet utlandsfödda i utsatta förorter ha sänkt skatt på arbete och drivmedel. Förortsbor med invandrarbakgrund sympatiserar även i hög grad med Tidöblockets linje i kriminalpolitiken. 

Det är just i politiken – i åsikter, ideologi och vad man står för – svaren måste finnas. När svenska partier, i jakt på röster och ”mångfald”, försöker ta genvägar slutar det alltid med magplask. Det var så ett progressivt parti som Miljöpartiet var nära att välja in en man som inte tar kvinnor i hand i partistyrelsen, så Socialdemokraterna strök formuleringar om homosexuella i valmaterial riktat till muslimska väljare och så Centerpartiet släppte fram en nämndeman som hade varit öppen med att förespråka särlagstiftning utifrån ”islamska principen”. 

Listan kan göras lång. Och i år är det Vänsterpartiet som har betydande problem. ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är”, säger Vänsterpartiets gruppledare i Borlänge om partiets inkyssade Mohamed Abdukardir Ali. Polisens pågående utredning om valfusk kommer ”helt som en blixt från klar himmel” för gruppledaren. Partier med så usel koll på sina kandidater förtjänar inte väljarnas stöd.