Hallands landskap

Erik Zsiga om Hallands Joyride:

Hallands klassresa visar hur Sverige blev rikt

Krönika

Erik Zsiga

Bild av Erik Zsiga

Hallands klassresa visar hur Sverige blev rikt

Halland gjorde en resa från fattig jordbruksbygd till industriområde. I dag är storindustrin borta – och har ersatts av företag som gjorde både landskapet och Sverige bättre. Det skriver Erik Zsiga, aktuell med boken Hallands Joyride.

I början av 1800-talet var Halland Sveriges fattigaste landsdel. Under flera århundraden hade landskapet härjats av krig. Men för i år 350 år sedan, den 17 augusti 1676, stod Slaget vid Halmstad. Danskarna förlorade och lade så småningom ner planerna på att återerövra Halland. Det var senaste gången – förhoppningsvis också sista – som krigshandlingar utspelades i Halland.

Men eländet bestod. Landskapet stod nämligen bara på sand. 

”Nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott flintskalliga berg, och saltvatten och skrifsand”, skrev Esaias Tegnér när han var på besök 1826.

Det enda som växte var ljung, och de enda som gillar ljung är får. Så får fanns det gott om, och därmed också ull. De halländska landshövdingarnas berättelser under 1700-talet handlar därför om främst två saker: missväxt och handslöjd. Det är ingen vidare grund för en ekonomi.

Men så hände något. Det finns olika syn på exakt vad och i vilken ordning. Men för att sammanfatta: Hallänningarna lärde sig att tämja sandhedarna, med ny teknik och nya metoder. Det fanns ju hamnar, så spannmålet kunde tidigt exporteras. Institutionella reformer skjutsade på utvecklingen. Införandet av folkskola 1842 gav till exempel ett instrument för att sprida kunskaperna och ge länet ett allmänt kompetenslyft. Näringsfriheten 1864 möjliggjorde entreprenörskap.

Från fattigast i ett fattigt kungadöme, till snabbt växande i ett snabbt växande välfärdssamhälle.

Halland blev en utpräglad jordbruksbygd, och senare också industrialiserat. Från fattigast i ett fattigt kungadöme, till snabbt växande i ett snabbt växande välfärdssamhälle. Till de halländska stränderna kom den nya arbetar- och medelklassen på semesterledighet. Om denna bekymmersfria sommar sjöng snart Gyllene Tider.

Men bondetraditionen fortsatte att sätta prägel på länet, och gör det ännu i dag. Det märks i politiken. En länge mycket stark centerbygd har gjort Region Halland – och det som förr hette Hallands läns landsting – till enda landstinget/regionen i Sverige som har styrts borgerligt ända sedan demokratins införande. Det har talats om en Hallandsanda som byggt på samarbete över partigränser, finansiell försiktighet och pragmatism. Den som ville överleva i bondesamhället måste samarbeta med granngårdarna, ha ordning och reda i ladorna och göra det bästa av de givna förutsättningarna.

Detta märks också i det lokala näringslivet. Halland blev så småningom en industri- snarare än jordbruksbygd. Under min uppväxt på Öster i 1980-talets Halmstad cyklade föräldrarna till tunga fabriker som Halmstad Järnverk, Duni eller Nordiskafilt för att jobba.

Därför drabbades Halland hårt när svensk tillverkningsindustri behövde ställa om, och stora delar av tillverkningsindustrin flyttades till låglöneländer.

Hallands Joyride av Erik Zsiga. Smedjans läsare kan köpa boken med 20 procents rabatt. Använd koden SMEDJAN20 i kassan.

”Jag har inget konkret paket i fickan”, förklarade en uppgiven arbetsmarknadsminister Mona Sahlin när hon i januari 1991 besökte det nedläggningshotade Scanslakteriet i Halmstad. 

”Vi kommer aldrig att acceptera att ett jordbrukslän som Halland, landets djurtätaste område, skall tvingas se sin livsmedelsindustri utarmas”, sa Livsmedelsarbetareförbundets Stig Jönsson under besöket. Oron var befogad. I både lokal- och nationell press från 90-talskrisen pekas länet ut som ett av de mest hotade.

Men Sverige och Halland tog sig ur detta. Det svenska näringslivet var välskött med innovativa produkter och starka marknadspositioner. Här hemma tog verksamheterna ofta ett steg upp i förädlingskedjan. I krisen tog politikerna ansvar och blickade framåt. Den offentliga ekonomin städades upp.

Jag förnekar inte att omställningen fick konsekvenser. Jag såg det själv i min närhet. Men i stort gjorde den Halland och Sverige bättre.

Storindustrierna har ersatts med dynamiska och ofta familjeägda företag i mindre skala.

Länet har bara under 2000-talet vuxit med motsvarande en Varbergs kommun. Öresundsbron, Hallandsåstunneln och både dubbelspår och motorväg genom hela länet har öppnat nya marknader. En växande högskola i Halmstad ger innovationskraft till företagen och höjer arbetskraftens kompetens.

De tunga storindustrierna finns med några undantag knappt kvar. De har ersatts med dynamiska och ofta familjeägda företag i mindre skala. Omvärldens utveckling och naturens förutsättningar har varit drivande för denna näringslivets modernisering.

Sia Glass är ett talande exempel. Slakteriet i Slöinge lades ned 1961. Ägarna till den näraliggande Berte Qvarn kände ett ansvar för de tidigare medarbetarna. Glasstillverkning inleddes i det gamla slakteriet. Efter att först ha använt vegetabiliskt fett, började man efter några år använda grädde från de omgivande gårdarna. Så småningom kunde nästan alla råvaror utom vanilj hämtas från närområdet. När den ändå var det kunde den börja marknadsföras som ”gräddglass från Halland”. Så småningom öppnades en stor glassbutik vid fabriken precis intill E6. Ett besöksmål hade skapats. Och under hela tiden har Sverige blivit rikare och svenskarnas glasspreferenser mer avancerade.

Denna förändrade livsmedelsindustri har tvinnats ihop med en förändrad turistindustri. Förr var halländsk turism bara camping vid stränder. I dag är det finkrogar, vingårdar och gårdsförsäljning som lika ofta ligger i inlandet. Besökarna blir fler, kommer allt längre ifrån och under längre tid på året. Det är ett sätt att ännu mer effektivt använda tillgängliga resurser som skönhet och upplevelser. Och det sker genom mänsklig kreativitet.

Utarmningen av Hallands lokala livsmedelsindustri uteblev. Men en omställning blev det, av denna och flera andra halländska industrier. Det har varit bra.

Och tänk att gästerna på de halländska Michelinkrogarna säkert någon gång som en delikatess har serverats något från den strandväxtlighet som en gång höll på̊ att svälta ihjäl hela landskapet.

Erik Zsiga är aktuell med boken Hallands Joyride: reportage om en resa till globalisering, liberalisering och urbanisering. Smedjans läsare kan köpa boken med 20 procents rabatt. Använd koden SMEDJAN20 i kassan.

Omslagsfoto från Halland: Hanna Brunlöf Windell/TT

Bild av Erik Zsiga

Mer om Erik Zsiga

Erik Zsiga

Erik Zsiga är verksam som kommunikationsrådgivare och skribent.

Relaterade artiklar

  • Marx åkte aldrig till Gislaved
  • S är förblindade av bruksromantik
  • Vi måste sluta drömma om stora fabriker
  • Så högt blir priset för miljardärsskatten
  • Det finns inget företagarvänligt sätt att slopa karensavdraget