Valfriheten bör vara en röd linje för Centerpartiet

Centerpartiet gick till val på att värna valfriheten. Nu söker partiet regeringsmakt tillsammans med partier som vill begränsa den. Viljan att få inflytande är begriplig. Mindre begripligt är att partiet inte har förklarat hur den egna politiken ska överleva förhandlingen.

I SVT:s partiledarutfrågning gav Elisabeth Thand Ringqvist ett tydligt besked om friskolorna: ”För oss är det viktigt att valfriheten finns kvar”. Efter valet har hon också varit tydlig om Vänsterpartiet: ”Vi kan inte se att vi ska sitta i regering med Vänsterpartiet”. Den regering C vill släppa fram behöver samtidigt stöd av V.

Ett parti kan få stort inflytande utan att ha en enda minister. Om regeringsunderlaget behöver dess röster för att få igenom sin budget har partiet något att förhandla med. Därför säger ett nej till vänsterpartistiska statsråd ganska lite om vilken välfärdspolitik som faktiskt kommer att föras. Patienten som vill byta vårdcentral bryr sig emellertid mer om vad som står i den sakpolitiska uppgörelsen än om vilka som sitter runt regeringsbordet.

Frågan om valfrihet rör människor som sällan hörs i debatten om privat driven välfärd. Av närmare 15 000 vård- och omsorgsföretag har drygt nio av tio färre än 20 anställda, enligt Vårdföretagarna. Vänsterpartiets krav på vinstförbud drabbar alltså framförallt mindre vård- och omsorgsföretag samt små fristående skolor.

Valfriheten förutsätter höga krav på kvalitet och att medborgarna har reella möjligheter att välja. Det innebär också att skolor och vårdgivare som missköter sig ska kunna förlora sitt uppdrag. Ett generellt vinstförbud straffar däremot alla, oavsett kvalitet och bidrag till vårdens tillgänglighet eller mångfalden av pedagogiska inriktningar i skolan. 

Den relevanta frågan är inte vem som driver en verksamhet, utan hur väl den fungerar. För elever, patienter och anhöriga spelar kvalitet givetvis större roll än driftsform.

Utan företag i välfärden finns inte heller den valfrihet som Centerpartiet säger sig försvara. De idéburna aktörerna gör ett viktigt arbete, men de kommer inte att fylla hålet efter företagen. Den som vill kunna välja äldreboende åt sin mamma måste också låta någon driva alternativen.

Centerpartiets tänkta samarbetspartier har varit tydliga med vad de vill. Socialdemokraterna gick till val på att förbjuda vinstuttag i skolan och förskolan under den kommande mandatperioden. Även Miljöpartiet kräver vinstförbud i skolan. Inom sjukvården vill Socialdemokraterna se en stopplag för privatiseringar av det partiet kallar systemviktig sjukvård. Vänsterpartiet vill förbjuda vinster i hela välfärden, tillsätta en avprivatiseringskommission och avskaffa valfriheten och vårdvalet i primärvården.

C vet bättre än de flesta hur snabbt krav från Vänsterpartiet kan bli konkret regeringspolitik.

Historien visar att frågan inte är teoretisk. Centerpartiet var med och stoppade försöken att avskaffa möjligheten att välja vårdcentral i hela landet 2014 och förslaget om ett vinsttak i välfärden 2018. Partiet vet därför bättre än de flesta hur snabbt krav från Vänsterpartiet kan bli konkret regeringspolitik.

Nu vill Centerpartiet förhandla fram ett regeringsunderlag med Socialdemokraterna och Miljöpartiet som behöver Vänsterpartiets röster. Det kan ge partiet möjlighet att stoppa liknande förslag redan innan de når riksdagen. Men då måste Centerpartiet dra upp en röd linje för att behålla valfriheten i välfärden redan i regeringsförhandlingarna. Om valfriheten lämnas olöst för att regering och budget först ska komma på plats får företag, patienter, brukare i äldreomsorgen samt elever och föräldrar leva med osäkerheten.

Oron avfärdas gärna som branschintressen. Men den som vill starta en vårdcentral eller bygga ett äldreboende måste kunna bedöma vilka spelregler som gäller flera år framåt. När enskilda verksamheters framtid görs till en öppen förhandlingsfråga skjuts investeringar upp långt innan några lagar ändrats. Det drabbar välfärden som helhet.

Samtidigt vore det för enkelt att döma ut varje lokalt samarbete mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet. I Västra Götalandsregionen går Centerpartiet in i ett majoritetsstyre med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Där ska vårdvalet inom barn- och ungdomspsykiatrin genomföras trots Vänsterpartiets motstånd. Där har Centerpartiet faktiskt fått något, och Vänsterpartiet har fått acceptera utökad valfrihet och förhoppningsvis kortare köer med hjälp av företagandets kraft.

På nationell nivå behöver motsvarande besked vara lika tydliga. Ska rätten att välja vårdcentral bestå i hela landet? Ska företag även framöver få etablera och driva skattefinansierad skola, vård och omsorg på rimliga villkor?

Ingen kan begära att ett parti ska få igenom hela sitt program i en koalition. Men väljarna har rätt att veta vilka frågor som inte är förhandlingsbara. För Centerpartiet borde valfriheten vara en sådan fråga.