Kriminella älskar när staten förbjuder

Danmark höjde skatten på socker 2009. Syftet var att förbättra folkhälsan genom att göra godis och läsk dyrare. Men danskarnas sötsug försvann inte med skattehöjningen. I stället blev det mer attraktivt att handla på andra sidan gränsen, eller vända sig till den illegala marknaden. Några år senare avskaffades skatten, den hade inte gett någon större effekt utöver de förlorade intäkterna som gick den danska staten förbi.

Det är ett exempel på svårigheten att styra människors beteenden med lagar och skatter. Politiker kan göra en vara dyrare eller förbjuda den helt, men människor hittar andra vägar för att få tag på det de vill ha.

I Sverige beräknas den kriminella ekonomin omsätta minst 352 miljarder kronor årligen. Merparten kommer från verksamheter som i grunden är lagliga, men där inkomsterna undanhålls myndigheterna. Omkring 79 miljarder uppskattas komma från illegala marknader som narkotikahandel och vapensmuggling. Det är stora summor som omsätts utanför den lagliga ekonomin. För så länge människor är beredda att betala finns det pengar att tjäna på att tillgodose deras efterfrågan. Förbud kan minska handeln, men det ändrar främst vilka som bedriver den. När lagliga aktörer tvingas lämna en marknad får de som är beredda att bryta mot lagen större utrymme.

Förbud kan minska handeln, men det ändrar främst vilka som bedriver den.

Även höga skatter och omfattande regleringar kan skapa incitament att kringgå regelverket. Den som följer reglerna får bära kostnader som den som struntar i dem slipper. På så sätt ger staten oseriösa aktörer en konkurrensfördel.

När handeln väl sker i det dolda försvinner mer än skatteintäkter. En företagare kan ställas inför rätta om den bryter mot ett avtal. En konsument kan reklamera en vara och en anställd kan kräva rimliga arbetsvillkor. På illegala marknader saknas samma möjligheter. Där ersätts domstolar och avtal med hot och våld.

Den illegala narkotikahandeln är ett tydligt exempel på hur konsekvenserna sträcker sig långt utanför själva marknaden. Intäkterna finansierar annan brottslighet och konflikter om försäljningen bidrar till våld mellan kriminella nätverk. Kostnaden för handeln bärs därmed inte bara av dem som deltar i den, utan också av människor som aldrig haft något med den att göra.

Det är en risk som politiker måste ta hänsyn till när de vill begränsa en marknad. Ändå får lagstiftningens goda intentioner ofta större uppmärksamhet än dess konsekvenser. Det är handlingskraftigt att förbjuda något skadligt. Att förbudet gynnar dem som är villiga att bryta mot lagen ser vi gärna förbi.

Staten bestämmer vad som är tillåtet, men inte vad människor ska efterfråga. Politiker borde därför ägna mindre kraft åt vad deras beslut signalerar och mer åt vad de faktiskt åstadkommer. En lag som ser bra ut på papperet kan vara en utmärkt affärsidé för den som inte tänker följa den.