Frihetens eviga förbannelse

Jag läste i dessa spalter min vän Johan Norbergs recension av Kraften i kreativ förstörelse (Volante, 2026), en bok som samlar en rad ytterst läsvärda texter av mottagarna av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Som boktiteln antyder handlar det om den omvälvande process som, med Joseph Schumpeters ord i Capitalism, Socialism, and Democracy (1942), ”incessantly revolutionizes the economic structure from within, incessantly destroying the old one, incessantly creating a new one”. Enligt honom: ”This process of Creative Destruction is the essential fact about capitalism.”

Det fenomen som Schumpeter beskriver på detta sätt är en central beståndsdel av en mycket bredare process: den individuella frihetens genombrott i den värld som växte fram i Västeuropa efter feodalismens tillbakagång. Dess kärna är, för att låna Lev Trotskijs uttryck, en permanent revolution av våra livsvillkor, av allt det vi är, producerar och tror på. Denna process är drivkraften bakom den moderna tidens enorma framsteg, men också en förklaring till dess mest uppmärksammade och plågsamma olyckor.

Det är den andra sidan av framstegets mynt: friheten och den kreativa förstörelsens pris. Denna frihetens paradox eller förbannelse analyserades i en banbrytande bok av en annan österrikare, skriven under samma dramatiska period som Schumpeters ovan citerade verk: Det öppna samhället och dess fiender (1945). Författaren var Karl Popper, berömd för sina framstående bidrag till vetenskapsteorin, men också till det politiska och filosofiska tänkandet. Det är en bok värd att återvända till, eftersom den ger oss avgörande nycklar till förståelsen av vår värld och dess konflikter.

Som Karl Popper själv påminner om i förordet till en reviderad upplaga av boken fattade han det slutgiltiga beslutet att skriva Det öppna samhället och dess fiender som en reaktion på en tragisk händelse: Adolf Hitlers triumfartade intåg i Österrike i mars 1938, då landet tog emot honom med öppna armar. Sällan har man bevittnat ett sådant vanvettigt rus kring en så vanvettig sak. Åsynen av sina landsmän i ett sådant tillstånd av kollektiv alienation kunde inte annat än bestörta en så tolerant och civiliserad själ som Popper. Inför detta ställde han sig den fråga som skulle vägleda hans långa undersökning av den västerländska tankens irrgångar: Varifrån kom den fruktansvärda våg av totalitarism som höll på att dränka Europa i ett hav av förtryck och våld?

Totalitarismen är ett politiskt system som syftar till att systematiskt förinta all individualitet och allt självständigt samhällsliv utanför den järnhårda kontroll som staten utövar. Dess uttryck kan variera – nazism, kommunism, fascism eller, i vår tid, islamism – men dess kärna är densamma: viljan att krossa den individuella friheten i namn av en kollektivistisk utopi som utlovar ett paradisliknande samhälle.

Poppers försök att besvara frågan om totalitarismens ursprung och enorma kraft utvecklades under andra världskrigets mest osäkra år och blev, som han själv framhöll, hans bidrag till kampen mot denna farsot. Hans svar utgår från en grundläggande tes: människans naturliga tillstånd är tribalismen, stamtillvaron, det vill säga kollektivismen eller det ”slutna samhället”, som varken känner till eller erkänner individen, än mindre den individuella friheten. Mot detta ursprungliga tillstånd ställer Popper det han kallar ”det öppna samhället”: ett samhälle av fria individer, personligt ansvar och kritiskt tänkande.

Enligt Popper är den individuella friheten en mycket sen skapelse i mänsklighetens historia, ett ännu bräckligt och traumatiskt uppbrott från det ursprungliga kollektivistiska tillstånd som människan levde i under den överväldigande merparten av sin historia. Det första uppbrottet från tribalismen skulle ha ägt rum i Perikles Aten, om än i trevande former. Men det verkliga genombrottet för friheten inträffade enligt Popper först när det moderna Europa tog form. Vår civilisation har ännu inte helt återhämtat sig från den chock som, enligt honom, orsakades av ”övergången från det tribala eller slutna samhället, med dess underkastelse under magiska krafter, till det öppna samhället, som frigör människans kritiska förmågor”.

Dess framsteg kan utlösa en våg av förtryck utan motstycke i mänsklighetens historia.

Det är mot bakgrund av den omvälvning som den individuella frihetens genombrott innebar som Popper placerar den moderna totalitarismens födelse. Totalitarismen skulle då vara en våldsam reaktion på detta genombrott, ett brutalt försök att återupprätta den tribala eller kollektivistiska ordning som den individuella friheten med nödvändighet hotar. Detta är vad vi kan kalla frihetens förbannelse: att dess framsteg kan utlösa en våg av förtryck utan motstycke i mänsklighetens historia.

Enligt Popper ligger förklaringen i frihetens djupt omstörtande kraft. Individuell frihet är i grunden rätten att omvälva det rådande, ifrågasätta allt vi har trott på och göra både våra idéer och våra sätt att producera och organisera oss föråldrade. Friheten hotar de existerande gemenskaperna, de nedärvda solidaritetsbanden och gårdagens visshet. Den skapar en permanent oordning: kreativitetens, experimenterandets och förändringens oordning. 

Allt detta föds ur vår rätt att bli den vi själva vill vara, i stället för den vi enligt traditionen och en påtvingad samhällsordning förväntas vara. Med andra ord innebär friheten att människan lämnar det kontrollerbara och förutsägbara och träder in i en tid av ständig förändring. Men friheten lägger också en börda på den frigjorda individen. Den ställer krav och kan rentav vara utmattande. Människans ”utträde ur sin självförvållade omyndighet”, för att låna Kants berömda formulering, är ingen dans på rosor.

***

Ur ekonomisk synvinkel tar friheten sig uttryck i den moderna kapitalistiska marknadsekonomin, som bygger på fri konkurrens. Det innebär att var och en har rätt att konkurrera med sitt arbete, sin uppfinningsrikedom och sina investeringar – och med resultaten av dessa – om konsumenternas fria val. En fri ekonomi accepterar inte tvång, vare sig från producenternas eller konsumenternas sida, utan bygger på frivilliga överenskommelser. Just därför utsätter den oss för ett ständigt tryck: vi måste anstränga oss och bli bättre för att vinna konsumenternas gunst och inte trängas undan från marknaden.

Aldrig har så många haft så mycket att tacka ett system för som så få har uppskattat.

Det är därför den moderna kapitalismen har en så enastående förmåga att skapa välstånd. Men den gör det på ett krävande och hårt sätt, under ständigt hot om att vi kan förlora våra investeringar, vårt företag eller vårt arbete om vi inte är på vår vakt. Det är också därför det är så svårt att tycka om kapitalismen och själva ordet väcker ett visst obehag, för att inte säga olust eller motstånd. Sanningen, för att parafrasera Winston Churchill, är att aldrig har så många haft så mycket att tacka ett system för som så få har uppskattat.

Kapitalismens förbannelse är inget annat än det tydligaste uttrycket för den frihetens förbannelse som nämndes ovan. Därav uppkomsten av känslor och krafter som vill göra slut på denna så omstörtande och kreativa, men också hotfulla, frihet. Här finner vi urkällan till de olika totalitära lärorna: en naturlig längtan efter trygghet som under vissa kritiska omständigheter kan utlösa en våldsam reaktion, inriktad på att återupprätta en tribal ordning som sätter stopp för den oupphörliga stormvinden av kreativ förstörelse – ”the perennial gale of creative destruction”, med Schumpeters ord – som utgör frihetens själva väsen.

Allt detta är viktigt för att förstå det öppna samhällets utmaningar i vår tid. Globaliseringen och informationsrevolutionen är i grunden inget annat än en frihetsexpansion utan historiskt motstycke, som omfattar livets alla områden. Till detta hör den snabba ekonomiska tillväxt som på kort tid har gjort det möjligt för enorma befolkningsgrupper att lämna fattigdomen bakom sig. Fattigdomen har aldrig varit så begränsad som i dag, och vi har aldrig levt så långa, friska, välinformerade och fria liv som nu. Världen krymper, och informationsålderns enorma kommunikationsflöden förmedlar de mest skiftande idéer och influenser till praktiskt taget varje hörn av planeten.

Så som Marx en gång skrev: ”Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras.” Alla traditioner, lojaliteter och makthierarkier i de slutna eller halvslutna världar som fram till för inte så länge sedan utgjorde människans normala livshorisont ifrågasätts och tvingas rättfärdiga sin existens.

Om Popper har rätt i sin tes om frihetens paradox eller förbannelse bör det därför inte förvåna oss att vi i dag ser en kraftfull kollektivistisk eller tribal motreaktion, med tydliga totalitära drag, resa sig mot den accelererande virvel av frihet och förändring som präglar vår samtid. Dess tydligaste uttryck är den jihadistiska islamismen, med sitt gränslösa våld och sin arkaiska utopi: att upprätta ett globalt islamiskt kalifat, utformat efter den gemenskap, eller umma, som Muhammed grundade i Medina år 622. Men den tribala motreaktionen har många andra ansikten, från ekofascism och olika antiglobaliseringsrörelser till främlingsfientlig populism och etnonationalism.

Detta var vad många naiva liberaler inte insåg när Berlinmuren föll och det sovjetiska imperiet kollapsade. Många trodde att vi var på väg mot historiens lyckliga slut och den eviga fredens tid. I dag vet vi tyvärr bättre. Det öppna samhället och dess fiender ger oss nycklar till att förstå vad som har hänt i en epok som samtidigt bevittnar det mest extraordinära genombrottet för kunskap, frihet och välstånd som mänsklighetens historia någonsin har skådat.