Erfarenheterna från det havererade vårdexperimentet i Region Stockholm hindrar inte de rödgröna partierna från att på andra håll fortsätta kriget mot människors möjligheter att själva bestämma över sin välfärd. Det skriver Smedjans chefredaktör Svend Dahl apropå att vänstermajoriteterna i Göteborgs stad och Stockholms stad nu vill avskaffa valfriheten i äldreomsorgen.
Man skulle kunna tro att erfarenheterna från förra mandatperiodens rödgröna vårdexperiment i Region Stockholm skulle minska aptiten bland vänsterpolitiker på att stänga väl fungerande privata verksamheter i välfärden. Men, nej.
Berättelserna om överfulla akutmottagningar, ambulansbrist, sönderslagna vårdkedjor och förtvivlade ätstörningspatienter hindrar inte vänstermajoriteterna i landets två största städer från att inleda sina egna experiment för att ta tillbaka kontrollen från kommuninvånarna som tidigare fått välja. ”Den här gången blir det annorlunda”, är som bekant en vanlig föreställning bland socialistiskt sinnade politiker.
I veckan fattade kommunfullmäktige i Göteborg – där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans bildar ett majoritetsstyre – beslut om att avskaffa möjligheten för de äldre i kommunen att själva välja vem som ska utföra hemtjänst, något som varit möjligt i Göteborg sedan 2018. All hemtjänst ska i fortsättningen utföras i kommunens egen regi.
Att äldre ska förlora möjligheten att avgöra vem som ska släppas in i hemmet och utföra sysslor som i högsta grad hör privatlivet till beskrivs av styrets företrädare som en viktig politisk seger, något att vara stolt över. I Göteborgs-Posten talar Vänsterpartiets Marie Brynolfsson, som är vice ordförande i kommunstyrelsen, om att ”styret kommer sätta välfärd före vinst”.
På motsvarande sätt planerar vänsterstyret i Stockholms stad – även här har S, V och MP majoritet – att rulla tillbaka egenmakten i äldreomsorgen. I veckan har styret gett förvaltningen i uppdrag att utreda hur valfriheten kan avskaffas. “Vi ska ta tillbaka kontrollen över hemtjänsten”, förklarade äldreborgarrådet Robert Mjörnberg (V) i Dagens Nyheter.
Bakom besluten finns en djup ideologisk övertygelse om att politiken ska ha makten över utvecklingen.
Lika lite som det rödgröna vårdexperimentet handlade om omtanke om patienterna, handlar dessa beslut om omtanke om de äldre.
Bakom besluten finns en djup ideologisk övertygelse om att politiken ska ha makten, kontrollen, över utvecklingen i de viktigaste delarna av samhället.
Det beskrivs ibland som idén om politikens primat, eller företrädesrätt, att avgöra hur samhället ska organiseras och utvecklas. Någon kanske tänker sig att det är idéer som framförallt tar sig uttryck i klassiska vänsterkrav på höga skatter och omfattande regleringar av näringslivet. Men politikens primat omfattar i landets två största städer även hur äldre ska sköta sina matinköp, sin städning och sin personliga hygien. Efter ett långt liv som skattebetalare har man bara att tacka och ta emot. Inte undra på att ordföranden för Sveriges största pensionärsorganisation, Maria Larsson i SPF Seniorerna, ryter ifrån.
Med storstadsvänsterns syn på politikens uppgift blir människor som inte nöjer sig med det politiken beslutar och erbjuder, eller företagare som tänker att de kan erbjuda något bättre än det offentliga, problem – besvärliga människor.
I Tidningen Näringslivet vittnar Linnea Berggren, som driver Trygghetscentrum, ett av de företag som Göteborgspolitikerna nu vill stänga ner, om den djupa misstro gentemot företag och företagare som hon möter i kontakterna med de rödgröna kommunpolitikerna: “Det känns som när man går igenom tullen på Landvetters flygplats, du vet att du inte har något knark i fickan men du börjar ändå stoppa ner händerna för att vara säker. Lite så känns det, som att man har pekpinnar mot sig hela tiden.”
När de rödgröna partierna fortsätter sitt ideologiska krig mot egenmakten i olika delar av välfärden är det värt att dra sig till minnes varför reformerna som gör det möjligt att välja exempelvis vårdcentral och hemtjänstföretag tillkom från 1990-talet och framåt.
De standardiserade enhetslösningarnas ideal – det Göteborgs kommunpolitiker vill återvända till när de säger att all hemtjänst ska utföras i kommunens regi – förde i takt med människors ökade förväntningar till ett betydande missnöje. Allt färre var beredda att stå med mössan i hand och tacka för det kommunens politiker erbjöd. Man ville ha makten över sin egen vardag. Sättet att lösa detta, och samtidigt bevara den gemensamma finansieringen via skattsedeln, blev att öppna för en mångfald av utförare.
Våra förväntningar på att kunna påverka välfärden lär knappast ha minskat under de gångna 30 åren – tvärtom. Och framförallt finns det inget som talar för att förväntningarna skulle bli lägre i framtiden.
För några år sedan intervjuades en av pionjärerna när det gäller valfrihetsreformer, det tidigare kommunalrådet i Nacka, Erik Langby (M) här i Smedjan. I intervjun berättade han att beslutet att öppna för valfrihet, och mångfalden av utförare som gör den möjlig, ytterst handlar om synen på människan. “Vi tror i grunden gott om folk och deras förmåga att ta eget ansvar”, konstaterade Langby. Vänstermajoriteterna i Göteborgs och Stockholms stadshus intar den motsatta positionen. Vad politiken gör är alltid det bästa.
Foto: Maskot/TT