Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
En lagstiftare att vara tacksam för
Det finns politiker som vill bli ihågkomna för sina tal. Gunnar Strömmer verkar vilja bli ihågkommen för sina lagar. Det är förmodligen därför han också är en av de mest handlingskraftiga justitieministrar Sverige haft, det skriver Tilda Andersson.
En stats viktigaste uppgift är att skydda sina medborgare. När människor inte längre känner sig trygga, när vittnen tystnar och när kriminella nätverk styr bostadsområden har staten förlorat en del av sitt våldsmonopol.
Sådan var verkligheten i Sverige 2022. Sverige hade under flera år utvecklats till ett av de länder i Europa med högst dödligt skjutvapenvåld. Sprängningar blev ett återkommande inslag i bostadsområden och allt yngre barn rekryterades till de kriminella nätverken. Den organiserade brottsligheten utvecklades snabbare än lagstiftningen. Polisen hade svårt att utreda många grova brott och saknade flera av de verktyg som senare införts för att förebygga dem.
Den organiserade brottsligheten utvecklades snabbare än lagstiftningen.
De senaste fyra åren har därför handlat om något större än enskilda lagändringar. Det har handlat om att återupprätta statens förmåga att bekämpa organiserad brottslighet.
Ett av de tydligaste exemplen är de preventiva vistelseförbuden. De gör det möjligt att porta tongivande gängkriminella från områden där de rekryterar unga, säljer narkotika och använder sin närvaro för att visa makt. En granskning av Expressen visar hur personer som polisen pekar ut som ledargestalter förbjudits att vistas kring skolor, centrum och andra platser där vanliga människor lever sina liv. Syftet är inte bara att förhindra nästa skjutning, utan också nästa rekrytering.
Det illustrerar en större förändring i svensk rättspolitik. Staten nöjer sig inte längre med att utreda brott när de redan begåtts, utan försöker också förhindra att de begås över huvud taget.
Syftet är inte bara att förhindra nästa skjutning, utan också nästa rekrytering.
Den som haft det politiska ansvaret för detta omfattande lagstiftningsarbete är justitieminister Gunnar Strömmer. Lång, lockig och lugn – men med en arbetskapacitet som få ministrar kan mäta sig med. Det som utmärker hans arbete är inte bara tempot, utan ambitionen att stärka hela rättskedjan samtidigt.
Kritiker menar att flera av reformerna går för långt. Den diskussionen är viktig och kommer alltid att behöva föras. Men det är också viktigt att komma ihåg utgångsläget. När småföretagare undviker sina egna centrum, när barn rekryteras till gängen och när människor väljer andra vägar hem därför att kriminella dominerar torget har staten redan förlorat mark. Just den verkligheten beskriver polisen som bakgrund till användningen av preventiva vistelseförbud.
Det som utmärker Strömmers arbete är inte bara tempot, utan ambitionen att stärka hela rättskedjan samtidigt.
Om det blir ett regeringsskifte i höst riskerar rättspolitiken att byta riktning. Socialdemokraterna har under de senaste åren ställt sig bakom flera av de skärpningar som regeringen genomfört eller föreslagit, bland annat när det gäller hårdare tag mot organiserad brottslighet och utbyggnaden av rättsväsendet. Men ett regeringsskifte handlar inte bara om Socialdemokraterna, utan om Miljöpartiet och Vänsterpartiet – två partier som återkommande har motsatt sig flera av mandatperiodens mest omfattande reformer. Det betyder inte att allt som genomförts skulle rivas upp, men inriktningen på reformarbetet kommer sannolikt att förändras.
I en tid då politiken ofta reduceras till nästa opinionsmätning har Strömmer påmint om något nästan omodernt: att en fungerande rättsstat byggs av lagar, institutioner och tålamod.
Man kan invända mot enskilda reformer och diskutera den svåra balansen mellan brottsbekämpning och integritet. Men det förändrar inte det faktum att få justitieministrar har lett ett lika omfattande reformarbete. För det förtjänar han inte bara erkännande – utan också möjligheten att slutföra det arbete han påbörjat.