Facken riskerar att förhandla bort framtidens jobb

Det går bra för delar av den svenska industrin. Trots år av inflation, höga räntor och skenande elpriser har företagen lyckats leverera goda resultat. För facken är slutsatsen given: det finns mer pengar att hämta.

Industrifacken kräver 3,9 procents löneökningar under ett år, inklusive avsättningar till arbetstidsförkortning. IF Metalls ordförande Marie Nilsson menar att industrins läge är bättre än arbetsgivarna vill låtsas om.

Men företagens vinster är knappast pengar som bara ligger och väntar på att delas ut. De behövs för investeringar, utveckling och nyanställningar. Att företag har lyckats prestera under svåra år är dessutom ingen garanti för att de kommer att fortsätta göra det.

Under 2027 ska över 500 löneavtal omförhandlas. Mer än 3,4 miljoner anställda berörs och industrins avtal sätter märket för stora delar av arbetsmarknaden. Fackens krav får därmed betydelse långt utanför industrin.

Företagens vinster är knappast pengar som bara ligger och väntar på att delas ut. De behövs för investeringar, utveckling och nyanställningar.

I september var 466 000 personer arbetslösa. För dem är problemet knappast att löneökningarna är för små. De har ingen lön alls.

Varje nyanställning innebär en risk. Den som saknar erfarenhet behöver läras upp innan arbetsinsatsen motsvarar kostnaden. När lönekostnaderna stiger blir det svårare att ta den risken. Sverige har dessutom höga kollektivavtalade ingångslöner i flera branscher. Det är förstås trevligt för den som får jobbet. För den som står längre från arbetsmarknaden kan det innebära att arbetsgivaren väljer någon annan eller avstår från att anställa helt.

Facken vill dessutom avsätta pengar till arbetstidsförkortning. Men svenska industriföretag konkurrerar på en internationell marknad där produktionskostnaderna spelar stor roll. Om arbetstiden minskar utan motsvarande produktivitetsökning blir det dyrare att producera i Sverige. Det kan påverka var företag väljer att förlägga framtida investeringar och arbetstillfällen.

Självklart finns det goda skäl att belöna skickliga medarbetare. Men företagen behöver också pengar till nästa investering, nästa lågkonjunktur och nästa anställning. De som vill att fler ska komma i arbete borde vara minst lika intresserade av att företagen har råd att anställa som av hur mycket lönerna höjs.

När avtalsrörelsen är över kan facken redovisa sina framgångar i procent och kronor. Ingen kommer däremot att kunna visa upp fabriken som aldrig byggdes, expansionen som uteblev eller den arbetslösa som aldrig fick chansen.