Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Smedjans sommarredaktion

Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer

Samhälle Ledare

Adam Furustam: Fler miljardärer borde äga dinosaurier

Flera museichefer vill begränsa det privata ägandet av fossiler. Men det skulle skada både kulturen och forskningen. Tvärtom borde flera naturhistoriska klenoder ägas av miljardärer, skriver Adam Furustam.

Fler borde få äga dinosauriefossiler. Foto: J. Scott Applewhite via TT.

Titeln på nästa Jurassic Park film, med förväntad premiär i juni 2028, blir sannolikt ”Jurassic World Liberation”. Detta enligt hängivna anhängares detektivarbete. Men samtidigt som filmerna öppnat upp en ny värld för miljontals människor, hörs inför morgondagens auktion av ett unikt dinosauriefossil krav om att ägandet bör reserveras till offentliga institutioner. Därmed riskerar den nyfikenhetens dörr som filmerna gläntat på snabbt att stängas.

Genom att låta privatpersoner lägga bud på den 67 miljoner år gamla T-rex som grävts fram i South Dakota kommer priset sannolikt att trissas upp. Vissa offentliga museer kommer givetvis inte att kunna hänga med i budgivningen. Men lönsamheten, liksom sannolikheten att fortsätta arbetet, ökar för de paleontologer som under månader som en del av forskningsarbetet campat i ödemarken tillsammans med ensamheten och farliga kräldjur.

Att sprida ägandet av klenoder sprider även makten över dem, liksom dess geografiska belägenhet.

Mer privat ägande av historiska artefakter skulle dessutom stärka beredskapen. När slottet Tre Kronor 1697 härjades av en brand slukades betydande delar av bibliotekets samlingar och när Putin inledde anfallskriget mot Ukraina fanns en önskan att utradera det ukrainska kulturarvet. Att sprida ägandet av klenoder sprider även makten över dem, liksom dess geografiska belägenhet. Det stärker motståndskraften mot naturfenomen och krigsherrars nycker.

Samtidigt är det ett problem om fossiler ensamma i sitt slag betraktas som konstverk snarare än forskningsobjekt. För att förstå vår samtid och framtid behövs forskning som skapar insikt om tidigare epoker. En möjlig väg framåt är att inspireras av den rättsliga utveckling som i takt med streamingtjänsternas etablerande gjort en distinktion mellan ägande och upplåtelse. På samma sätt som Spotify tillåter strömning av musik utan att upphovsrätten övergår till lyssnaren – borde miljardärer tillåtas äga sällsynta fossiler men, mot en avgift, erbjuda möjlighet till forskning utan att ägandet övergår.

Att dogmatiskt avvisa möjligheten till privat ägande av kritaperiodens unika reliker skadar däremot både kulturen och forskningen.