I ett borgerligt land

Det finns i många internationella sammanhang en bild av Sverige som en socialdemokratisk utopi. Ett land som tyglat kapitalismen och ersatt den med välfärdsstat och politisk kontroll. Inte minst i den amerikanska vänstern, i den växande grupp inom Demokraterna som kallar sig för demokratiska socialister, finns föreställningen om Sverige som landet som hittat en väg mellan kapitalism och socialism. 

Men även många svenskar har sannolikt en idé om Sverige som ett i grunden vänsterlutande land. 

Det är dock, som den tyske sociologen och historikern Rainer Zitelmann beskriver i filmen ”What Sweden got right”, en bild som stämmer allt sämre överens med verkligheten. (Filmen finns på Youtube och är väl värd att se, även om den kanske primärt är gjord för en amerikansk publik.)

I filmen skildras hur Sverige sedan 1980-talet genomfört reformer som ökat den ekonomiska friheten och gjort oss väsentligt rikare. Det handlar inte minst om statliga monopol som avskaffats och om hur skatter som skadade investeringsviljan och fick entreprenörer att söka sig till andra länder rullats tillbaka.

Visst är det svenska skattetrycket fortfarande högt, men det har successivt sjunkit sedan toppen 1990. I själva verket är det bara några få andra länder, bland annat Polen och Vietnam, som genomfört lika omfattande liberaliseringar de senaste 40 åren.

Sverige är i dag världens elfte friaste ekonomi, enligt den senaste utgåvan av den amerikanska tankesmedjan Heritage Foundations Index of Economic Freedom – en lista som toppas av Singapore och Schweiz. USA ligger på plats 22. Storbritannien på plats 29.

Den som vill vara lite provokativ skulle kunna argumentera för att Sverige numera är ett mer kapitalistiskt land än USA. In Sweden we have a system – fria marknader. Finansministrarna Kjell-Olof Feldt (S), Anne Wibble (FP), Göran Persson (S) och Anders Borg (M) förtjänar kanske en plats bland världens stora liberala reformpolitiker. 

Svenskarna är ett folk som värdesätter marknadsekonomi på ett sätt som sticker ut i en internationell jämförelse.

Men än viktigare om man vill förstå Sverige av i dag är att svenskarna är ett folk som värdesätter marknadsekonomi på ett sätt som sticker ut i en internationell jämförelse.

Svenskt Näringsliv har sedan 2012 i opinionsundersökningar regelbundet ställt en fråga om vad svenskarna anser lägger grunden för hög levnadsstandard – företagsamma människor och företag eller politiker som byggt ett välfärdssamhälle. Mellan 55 och 60 procent av svenskarna svarar företag. Mellan 40 och 45 procent svarar politiken. 

Direkta internationella jämförelser saknas i det här fallet. Men det är värt att notera att när den danska tidningen Weekendavisen häromveckan ställde en liknande fråga, om än med  fler svarsalternativ, lutade danskarnas svar åt politiken. 

Andra internationella undersökningar visar emellertid att svenskarna har en mer positiv inställning till marknadsekonomi, men också till entreprenörer och rika, än befolkningarna i många andra länder i världen. Ekonomisk framgång kopplas i Sverige tydligt till positiva egenskaper som riskvilja och hårt arbete. Det är slutsatsen i en undersökning som Rainer Zitelmann och Anders Ydstedt låtit göra och som publicerats av den brittiska tankesmedjan IEA.

Även på ett övergripande plan har svenskarna en positiv syn på marknadsekonomin. Sverige sticker ut som ett av de sju länder i undersökningen (totalt 35 länder) där befolkningen har en överlag positiv syn på ekonomisk frihet. De andra är Polen, USA, Tjeckien, Sydkorea, Japan och Argentina. 

Detta avspeglas också i hur svenskarna röstar. Vid varje val sedan 2006 har riksdagen fått en ekonomisk-politisk högermajoritet. I årets val samlar denna C-KD-L-M-SD-majoritet 198 av riksdagens mandat. Det finns, som Centerpartiets partisekreterare Hannes Hervieu konstaterade i Dagens Industri häromveckan, inget utrymme för en ekonomisk vänstersväng: “Väljarna gav inte mandat för det.” Det säger något väsentligt om var balanspunkten i svensk politik ligger i dag.

Det är i detta borgerliga land som Socialdemokraternas Magdalena Andersson ska försöka bilda regering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, de två partier som står längst från den sakpolitiska mittpunkten. 

En förklaring är att vi i Sverige skapat en genuint folklig kapitalism.

En förklaring till den breda högerns position är förstås att 40 år av liberaliseringar, inte minst 1990-talsreformerna och Reinfeldtregeringarnas arbetslinje, höjt svenskarnas levnadsstandard väsentligt. En annan förklaring är att vi i Sverige skapat en genuint folklig kapitalism. Genom pensionssystemets utformning och ett utbrett aktiesparande har kopplingen mellan framgångsrikt företagande och den egna plånboken blivit tydlig för de allra flesta. Marknadsekonomin slutar därmed att vara en abstraktion, som går att beskylla för än det ena, än det andra, på det sätt som är vardag i många andra europeiska länder. 

Det är framgångar som den breda högern i svensk politik behöver värna. Vi såg under valrörelsen hur den internationella vänstervågen med krav på nya förmögenhetsskatter och politisk kontroll över betydande delar av ekonomin, gjorde väsentliga avtryck hos både Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är en utveckling som riskerar att fortsätta.

I denna vänstervåg – av The Economist beskriven som ”Gen Z-socialism” – tenderar bostadsfrågan att spela en central roll. Bakgrunden är begriplig. På många håll i världen har inträdesbarriärerna till bostadsmarknaden blivit allt högre. Att äga sin egen bostad har för många blivit en dröm som först kan förverkligas långt senare än vad många tänkt sig, och kanske än viktigare långt senare än den egna föräldragenerationen och det trots en generellt sett högre levnadsstandard. 

Så sent som häromveckan gick den tyska vänstern i Die Linke starkt fram i lokalvalet i Berlin med krav på socialisering av privata fastighetsbolag. Det är inte osannolikt att bostadsfrågan skulle kunna driva unga väljare vänsterut även i Sverige.

Som företagaren Sven Thorngren Sahle skrev i Svensk Tidskrift i somras är detta en av svensk borgerlighets stora utmaningar. Hur kan ägandet av den egna bostaden bli en dröm som återigen är inom räckhåll för de flesta? Ett brett folkligt ägande har gjort Sverige rikare och bättre. Det är en utveckling som måste fortsätta.

För ett borgerligt land.