För att Sverige ska vara ett tryggt och frihetligt land under lång tid framöver behöver vägarna till ekonomisk tillväxt värnas. Det skriver Martin Boldt-Christmas.
På Folk och Försvars rikskonferens förra året framhöll statsminister Ulf Kristersson att vi lever i proyxkrigens tid. Omvärldsläget har försämrats drastiskt sedan dess. Rysslands hybridkrigföringen mot Europa har intensifierats markant de senaste månaderna.
Givet den växande hotbilden är det beklagligt att det ryska hotet fått begränsat utrymme i den svenska valdebatten. Plånboksfrågor dominerar, med löften om gratis förskola, slopat bidragstak och mycket annat. Men den avgörande frågan inför valet är hur Sveriges frihet och självständighet ska tryggas på lång sikt. Företagande och den ekonomiska tillväxt det skapar är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor.
Oppositionen förespråkar inte bara höjda skatter, försämrade villkor för ISK-sparande och kortare arbetstid, utan även en miljardärsskatt. Förenklat innebär den en årlig skatt på större förmögenheter, även när värdeökningen är orealiserad. Det påverkar framförallt aktieinnehav då många svenska entreprenörer under en längre tid byggt upp världsledande företag där de fortfarande är huvudägare. Som Spotifys medgrundare Martin Lorentzon uttrycker det i en debattartikel: ”Man beskattar ägandet varje år därför att någon annan är beredd att betala mycket för aktierna.”
Det som blir kvar kan sparas och investeras, förhoppningsvis på börsen där det bidrar till ökad tillväxt.
En väl fungerande kapitalmarknad är en förutsättning för framgångsrikt företagande. Den svenska aktiemarknaden avundas av de flesta europeiska länder. Aktiesparande är brett förankrat i Sverige, både direkt och genom fonder. Det påminner mer om än folkrörelse än något förbehållet ett fåtal privilegierade. Men nyligen publicerade ETC:s chefredaktör en ledare med rubriken ”Vill du förlora pengar? Kasta in dem på börsen”. Det är oklart om texten är menad som en provokation eller är representativt för hur opinionsbildare på vänsterkanten ser på aktiemarknaden.
Om man accepterar de siffror som används i texten och bortser från ett antal tankevurpor kan resonemanget, något förenklat, sammanfattas så här: Trots att börsen stigit de senaste fem åren har 78 procent av de svenska börsbolagen fallit i värde. Det hade därför varit bättre att ha pengarna på ett sparkonto, resonerar ETC-skribenten.
Det finns många bolag listade på börsen, och de är av varierande kvalitet. Vissa kommer gå under, medan andra kommer bli marknadsledare. Faktum är att bara ett fåtal bolag står för merparten av börsens värdeskapande. Mellan 1990-2022 stod 5 procent av bolagen på den svenska börsen för 85 procent av den samlade värdeökningen. I USA är motsvarande andel omkring 90 procent. Den som vill vara på säkra sidan bör därför köpa billiga och breda indexfonder. Den svenska börsen stigit med över 5 procent per år i genomsnitt om man återinvesterar utdelningar och justerar för inflation.
Pengar på sparkonto ger däremot negativ real avkastning då bankräntan understiger inflationen. De bidrar endast marginellt till företagande. Mer än hälften av de svenska bankernas utlåning går till bolån, även om bankerna givetvis fyller en viktig funktion i vår ekonomi. Enda anledningen till att ha pengar på banken är för löpande och oförutsedda utgifter.
Ledartexten avslutas med att den “som tror att börsen är en mätare på företagens verkliga värde, den får tänka om”. Det stämmer. Vad marknaden är villig att betala för något och dess värde är inte detsamma. Marknadspriset speglar investerarnas samlade bedömning av nuvärdet av företagets framtida vinster.
Ytterst handlar det inte bara om att upprätthålla välfärden, utan om frihet och Sveriges strategiska oberoende.
Robert Schiller, som tilldelades Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2013, har visat hur psykologi, flockbeteende och narrativ kan leda till irrationella investeringsbeslut. Men över längre tidshorisonter tenderar marknaden att bättre spegla ett bolags underliggande värde. Över månader, eller några år, kan pris och värde däremot skilja sig kraftigt åt.
Men om aktiepriset endast är ett mediokert mått för ett bolags värde, varför skulle Martin Lorentzon beskattas utifrån det? Många bolag bidrar till de offentliga finanserna i flera led genom det värde som skapas. Först genom bolagsskatt och arbetsgivaravgifter. Därefter betalar de anställda inkomstskatt och, när inkomsten konsumeras, moms. Det som blir kvar kan sparas och investeras, förhoppningsvis på börsen där det bidrar till ökad tillväxt.
Jämfört med många andra europeiska länder är Sverige företagarvänligt när det gäller beskattningen av både företag och deras grundare. I en tid av geopolitisk oro är det en dålig idé att försämra villkoren för det som utgör kärnan i svensk tillväxt. Ytterst handlar det inte bara om att upprätthålla välfärden, utan om frihet och Sveriges strategiska oberoende.
Foto: Pontus Lundahl/TT
