Låt C-ledaren testa mitten

Ulf Kristersson säger i en intervju att alla lösningar i nuläget ser ut att vara osannolika. Men lägger snabbt till: “Det enda som jag tror är ännu mer osannolikt i Sverige är att vi aldrig mer får en regering. Så någonting osannolikt kommer till slut att inträffa.”

Eftersom partierna som har gått till val på Magdalena Andersson som statsminister har fler mandat än Tidösidan kommer Ulf Kristersson inte att tolereras som regeringsbildare i en andra statsministeromröstning. Därför borde förutsättningarna för det alternativ som Centerpartiet håller fast vid, en mittenregering, få prövas.

Vänsterpartister hävdar att Centerpartiet behöver ”komma tillbaka till verkligheten”, som den tidigare V-toppen Ulla Andersson uttrycker det. Ge upp drömmen om mittenregering, är budskapet. Ulla Anderssons partikamrat Ida Gabrielsson argumenterar för att Elisabeth Thand Ringqvist borde få sonderingsuppdraget ”så att hon kan komma vidare när hon har kört den frågan i botten”.

Många C-kritiker upprepar efter valet att partiet måste bekänna färg och på allvar välja sida.

Från ett C-perspektiv är det inte fullt så enkelt att singla slant. En ny mätning från Novus visar att två tredjedelar av C-väljarna vill att partiet förhandlar med både Socialdemokraterna och Moderaterna. Mätningen, som är statistiskt säkerställd, visar dessutom att en majoritet av partiets väljare skulle vara för en ”alliansregering” som tar stöd av Sverigedemokraterna. 

Även om det inte är så troligt att SD skulle ge stöd åt en sådan, utan tydliga sakpolitiska vinster, är det ändå intressant att så många av C:s väljare har en mildare hållning till SD än vad C-ledningen har. Novus vd Torbjörn Sjöström understryker att ”tillväxt och företagsklimat är viktigt för Centerns väljare”. Bilden av C-väljarna som vänsterlutande antipragmatiker behöver alltså modifieras en smula. 

Novus vd Torbjörn Sjöström understryker att tillväxt och företagsklimat är viktigt för Centerns väljare.

Inför dagens omröstning underströk Elisabeth Thand Ringqvist att man kommer att rösta nej till Andersson då något ”konkret politiskt program förankrat i mitten” inte finns på plats. Problemet är att något sådant program aldrig kommer kunna få stöd av vänsterpartierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet, även om S skulle vara redo att kompromissa bort slopandet av karensavdraget och mycket annat. Anderssons tilltänkta regeringsunderlag är helt enkelt för oense om den ekonomiska inriktningen för Sverige.

Snart drar höstens budgetprocess igång, och arbetsmarknadsminister Johan Britz från Liberalerna säger till Smedjan att ett gemensamt budgetalternativ skulle kunna få stöd av C. Varför skulle C rösta emot en borgerlig budget med ”sänkta skatter, regelförenklingar för företag, utbildningar som leder till jobb”, frågar sig ministern. Svaret är att vi inte vet vad C väljer för väg. Men för att få veta det är det bra att låta Elisabeth Thand Ringqvist testa C-drömmen. Det enda vi vet är att någonting osannolikt, till slut, kommer att inträffa.