Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ledare Ledare
Magdalena Andersson vill vara alla till lags
Socialdemokraterna har lagt sig nära högern i Tidöfrågorna och lyfter samtidigt nya frågor för att lämna de gamla konflikterna bakom sig. Men med sina samarbetspartners riskerar Magdalena Andersson snabbt att tvingas överge högerlinjen. Det skriver Markus Linder.
Under torsdagskvällens Almedalstal klev Magdalena Andersson upp på scenen med en mörkröd bakgrund och en svensk flaggpin på slaget. Budskapet var att Socialdemokraterna har förändrats som parti, i ett nytt politiskt läge. Hon hävdade att Tidöpartiernas politik under de senaste fyra åren hotar Sveriges samhällsgemenskap.
Därför vill hon ta Sverige i en ny riktning med tre mål: att skapa starkare samhällsgemenskap, stärka ekonomin och sätta det svenska folkets bästa först. Som exempel lyfte hon det svenska fotbollslandslaget och hur spelarnas talang kunde växa fram i en välfärdsstat med stark föreningskultur. På det viset ville hon ge intrycket att stöd för landslaget också är stöd för socialdemokratin.
Nu när Tidöpartierna kan peka på konkreta resultat som färre skjutningar och ökad försvarsbudget, upplevs dessa frågor inte som lika akuta av väljarna.
Under Tidöåren har Socialdemokraterna justerat sin politik, eftersom de insett att Tidöpartiernas stramare linje i migrations- och rättspolitiken legat närmare väljarnas. Detta framgår exempelvis i en SVT/Verian-undersökning från tidigare i år, där högerkoalitionen leder i förtroende inom många politiska sakfrågor. Sverigedemokraterna leder i invandrings- och integrationsfrågor, medan Moderaterna toppade inom lag och ordning, skattepolitik samt försvarsfrågor.
I en tid då dessa frågor dominerat politiken är det logiskt att Socialdemokraterna anpassar sin politik för att kunna vinna väljarnas förtroende.
Alla tre partier som vill ha Magdalena Andersson som statsminister vill på olika sätt göra det lättare för människor att invandra till Sverige.
Nu när Tidöpartierna kan peka på konkreta resultat som färre skjutningar och ökad försvarsbudget, upplevs dessa frågor inte som lika akuta av väljarna. Detta är något som Socialdemokraterna fått vittring på och de har därmed utvecklat en strategi som till stor del går ut på att sänka tröskeln, för de som tyckt om högerns tag, att rösta på Socialdemokraterna. Detta sker genom att lägga sig nära Tidö i den politik som fått genomslag under de senaste fyra åren, samtidigt som man utlovar nya tag i traditionella socialdemokratiska frågor. I talet lovade Andersson bland annat att höja pensioner och slopa karensavdraget.
Denna strategi märks också i vårens reklamkampanj. I den ligger personer och ältar Socialdemokraternas profilfrågor på en soffa och blir diagnostiserade som socialdemokrater. Poängen är tydlig: vill du ha mycket av Tidös politik men med socialdemokratiska svar i vissa frågor ska du rösta på Magdalena Andersson.
Frågan är dock om Socialdemokraterna verkligen kommer att kunna genomföra lättmjölkvarianten av Tidöpolitiken tillsammans med sina rödgröna vänner. En undersökning beställd av SVT och utförd av Indikator Opinion visar till exempel att 48 procent av de tillfrågade tror att invandringen kommer att öka om oppositionen vinner valet. Detta till skillnad från de 39 procent som tror att det inte kommer att bli någon större skillnad och 8 procent som tror att invandringen kommer att minska.
Denna uppfattning bland väljarna är begriplig. Alla tre partier som vill ha Magdalena Andersson som statsminister vill på olika sätt göra det lättare för människor att invandra till Sverige. Centerpartiet vill till exempel femdubbla antalet kvotflyktingar och Nooshi Dadgostar har, i likhet med ledande miljöpartister, sagt att hon tror att S invandringspolitik är omformbar.
Motsvarande problem finns även i andra frågor där Socialdemokraterna försökt ta en position för att få stöd från högerlutande väljare. Kärnkraften är ett tydligt exempel på detta, där Miljöpartiet tungt profilerar sig som motståndare. Med kärnkraft som en profilfråga, tror vi då att Miljöpartiet kommer att ge sig? Eller kommer Socialdemokraterna att göra ytterligare en vänstersväng i denna frågan för att komma åt makten efter valet?
Det leder till frågan: kommer Socialdemokraterna kunna hålla emot när alla deras samarbetspartners vill det motsatta? Eller är deras politik enbart ett trick för att konvertera småsossiga högerväljare och på så sätt vinna regeringsmakten?
Väljare som tänker att de kommer få en lugnare version av Tidöpolitiken om de röstar på Socialdemokraterna, borde därför tänka om. Magdalena Anderssons balansgång på linjen mellan vänster och höger, kan redan nu förutspås leda till ett fall åt vänster.