Det har gått 50 år sedan de borgerliga partierna vid valet 1976 bröt 44 år av socialdemokratiskt maktinnehav. Men relationen mellan de borgerliga partierna var allt annat än god. Janerik Larsson minns försöken att fånga de tre borgerliga partiledarna på bild tillsammans.
När jag började min journalistbana på Kvällsposten i mitten av 1960-talet var Sydsvenskans chefredaktör Olof Wahlgren den pådrivande kraften bakom Medborgerlig samling, vars mål var en borgerlig regering.
Det var inte en tanke som var populär i de borgerliga partierna.
Wikipedias version:
Medborgerlig samling, MbS, var ett svenskt borgerligt parti, som bildades 1964 och avvecklades efter valet 1968. Det syftade till att öka samarbetet mellan de borgerliga riksdagspartierna, som då utgjordes av Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet. Under 1950-talets val hade de borgerliga partierna befunnit sig i opposition trots att de hade större stöd i väljarkåren än Socialdemokraterna. En av orsakerna var att Centerpartiet (dåvarande Bondeförbundet) samarbetade och ingick i en koalitionsregering med Socialdemokraterna. Men det berodde också på att de borgerliga rösterna fördelades mellan olika partier, och tanken var att ett samarbete eller samgående mellan dem skulle öka chanserna att besegra Socialdemokraterna.
I efterdyningarna av valet 1968 avvecklades MbS och huvuddelen av de verksamma återgick till sina respektive partiorganisationer. MbS hade alltså avvecklats när jag efter några år som reporter på Kvällspostens centralredaktion klev över till ledarredaktionen.
1970 gick jag över till Sydsvenska Dagbladets ledarredaktion och efter att ha varit Journalism fellow på Stanforduniversitetet 1973/74 och återkommit till Sverige kom jag att stationeras på Stockholmsredaktionen.
Det var där jag 1976 fick uppleva hur otroligt motvilligt väljarnas besked 1976 togs emot: de tre borgerliga partierna fick majoritet i riksdagen. Tre partier som inte var överens om något skulle nu ta ansvar för landet.
Före valet hade jag ordnat en fotografering av de tre partiledarna (Fälldin, Bohman och Ahlmark) och det är fortsatt starkt i mitt minne hur illa de tyckte om varandra. Att ordna fotograferingen hade krävt en diplomatisk förmåga som jag sannolikt aldrig tidigare eller senare uppvisat.
Inför 50-årsminnet av denna historiska fotografering där de tre för första gången samlades på Djurgården för att förevigas av fotografen Urban Brådhe har jag försökt hitta fotot.
Gösta Bohman var den som var lättast att övertyga medan Fälldin och Ahlmark var högst motvilliga.
Gösta Bohman var den som var lättast att övertyga medan Fälldin och Ahlmark var högst motvilliga, men inför perspektivet av en valseger om Sydsvenskan slog på stort med denna unika bild så accepterade de. Tidigare hade de tre aldrig förevigats tillsammans.
Jag kommer väl ihåg hur Per Ahlmark, som jag haft en hel del kontakt med, i ett samtal med mig förklarade att om det nu skulle bli en borgerlig regering så var det hans bestämda uppfattning att regeringspolitiken skulle bli ”precis som Socialdemokraternas men lite bättre”.
Nu till 50-årsminnet har jag ägnat en hel del efterforskningar åt denna bild som jag minns väckte stor uppmärksamhet inte bara i Skåne. Men den är försvunnen!
Fotografen Urban Brådhe minns väl fotograferingen på Djurgården. Min vän Gunnar Andrén som då var ledarskribent på tidningen minns väl bilden. Precis som givetvis jag.
Jag tillbringade tid på Kungliga bibliotekets tidningsarkiv där jag med hjälp av mikrofilmade tidningssidor kunde ta mig genom Sydsvenska Dagbladet i september 1976. Men där finns inte bilden. Min minnesbild är att det trycktes upp särskilda löpsedlar med bilden som spreds över Skåne.
Hos företaget Bilder i Syd, som vårdar negativen från Sydsvenskans fotografer, hittade jag den bild Urban Brådhe tog av de tre borgerliga partiledarna före slutdebatten i tv och den bilden pryder också tidningens förstasida dagen före valdagen. Där ler de så snällt trots det politiska bråddjupet dem emellan men främst till Bohman.
Det blev först en Fälldin-regering 1 som sedan blev det en Fälldin-regering 2 och det dröjde till efter valet i september 1982 innan Socialdemokraterna återkom till makten och den borgerliga alliansen äntligen slapp ta det ansvar man plågats med.
Sedan kom det en ny borgerlig regering 1991 och både den och den första Reinfeldt-regeringen ger många exempel på borgerlig reformpolitik som faktiskt fått betydelse för framtiden.
Men minnet av den historiska fotograferingen och relationen mellan de tre kvarstår som en påminnelse om hur svår borgerlig politisk enighet kan vara att skapa.
Sydsvenska Dagbladets förstasida den 18 september 1976.