Ett slopande av karensavdraget innebär högre kostnader för arbetsgivaren, i såväl privat som offentlig sektor. Ifall förslaget släpps igenom riskerar Centerpartiets kärnfråga – arbetslösheten – att gå i fel riktning. Det skriver Hannah Stutzinsky.
Mot slutet av valrörelsen gick några av Sveriges främsta företagsägare samman i ett nödrop. De efterfrågade mer tillväxtfrämjande politiska reformer och varnade skarpt för några av de ingrepp som föreslagits av partierna till vänster. Ett ingrepp som riskerar att slå mot just landets tillväxt, och som har blivit en knäckfråga mellan Centerpartiet och de andra partierna i Magdalena Anderssons regeringsbildning, är slopandet av karensavdraget. Det är en fråga som som centerpartiledaren sagt först det ena och sedan det andra om. Men det finns ingen mittenväg för att slopa karensen, ett slopande kommer oavsett utformning att få oönskade effekter.
I en tidigare artikel i Smedjan framförde en restaurangägare inom McDonalds att sjukanmälningar med kort varsel får stor effekt på arbetsmiljön för dem som arbetar. För samtliga branscher som bygger på mellanmänsklig kontakt, och där arbetet inte går att skjuta upp, leder ett tapp i personal till en mer ansträngd arbetssituation för övriga kollegor. Det gäller såväl i restaurangbranschen som i välfärden. Att slopa en självrisk skapar incitament att utnyttja försäkringen i överkant. Det är väl belagt inom nationalekonomin. Oavsett om det är den svenska modellens parter, regeringsföreträdare eller branschorganisationer som sitter vid förhandlingsbordet, står teorin som belägger det mänskliga beteendet fast. Ett slopat karensavdrag kommer att öka sjukfrånvaron och kostnaderna för den.
En förhandling innebär även att man måste göra avkall på något annat, som exempelvis löneutveckling eller ökad personaltäthet.
Den mittenväg som centerpartiledaren fört fram, att karensavdraget skulle kunna slopas utan att kostnaden faller på företag eller skattebetalare, är med andra ord inte framkomlig. Det är inte en väg som leder till mer rättvisa arbetsvillkor för dagisfröknar och hemtjänstpersonal, utan en omväg till vänsterpartiernas kurs mot högre kostnader för både företag och offentliga arbetsgivare. Ett borttagande av karensavdraget skulle därmed innebära högre arbetslöshet, eftersom arbetsgivarna skulle få mindre pengar att avsätta till rekrytering och blir mer riskaverta när fallhöjden ökar. Det är tvärtemot vad Centerpartiets valkampanj i valet 2026 vilade på: att jobben ska bli fler.
Under ett dygn i mitten av augusti bytte C-ledaren fot i frågan. Den 12 augusti meddelade hon SVT Nyheter att Centerpartiet går i opposition om Socialdemokraterna genomför förslaget, ett dygn senare meddelade hon i Sveriges Radio att det är en förhandlingsbar fråga om kostnaden inte drabbar företagen. Nu, en dryg vecka efter valet, är partiets position i frågan ännu mer oklar. På partiets egen hemsida slås det fast att karensavdraget fyller en viktig funktion och att ett borttagande av den riskerar att slå hårt mot småföretagarna. Samtidigt talar partiets företrädare om att frågan, för en del av arbetskraften, gärna får lösas på någon annans bord.
Exempelvis föreslås att lärare ska förhandla med kommunens arbetsgivarorgan, SKR, om att slopa avdraget. Utöver att arbetsrättsliga förhandlingar mellan dessa parter redan sker i dag, skulle en sådan förändring innebära stora kostnadsökningar för kommunerna och en förändring som inte nödvändigtvis är önskvärd för hela lärarkåren. En förhandling innebär även att man måste göra avkall på något annat, som exempelvis löneutveckling eller ökad personaltäthet. Samma sak gäller förstås i vården och omsorgen.
Det finns helt enkelt inga gratisluncher i frågan om karensen.
Det skulle även innebära en orättvis differentiering mellan yrkesgrupper som arbetar med mellanmänskliga möten. Butikspersonal, restaurangarbetare och lokalvårdare skulle inte omfattas av den förhandling som offentliganställda uppmuntras till. Det mest sannolika skulle vara att företagarna känner sig nödgade att jämka sig med välfärdsarbetarnas villkor och slopa karensavdraget för sina anställda. Det är en förändring som gröper ur kassan företagarna byggt upp för att just kunna anställa en till student i kassan på helgen, eller ta in någon som inte gått klart SFI till kallskänken.
Även om idén om att slopa karensavdraget är sprungen ur en omtanke om alla de som inte kan jobba hemifrån när febern smyger sig på, skulle förslaget slå tillbaka mot hela arbetskraften. Det finns alltså inget företagarvänligt sätt att slopa karensavdraget. Utan alla vägar leder till just det som Centerpartier gått till val på att motarbeta – arbetslöshet. Om C inte bara vill undvika en svekdebatt gällande förslaget om karensen, utan faktiskt prioriterar arbetsmarknad och företagande, bör partiet tala klarspråk om vikten av att karensavdraget behålls.
Det finns helt enkelt inga gratisluncher i frågan om karensen.
Foto: Anna Hållams/TT