Sociala ingenjörer räds krångliga regeringsbildningar som den Sverige står inför. Men mindre politik behöver inte vara skadligt. Tvärtom. Om folk lämnas i fred blir det mesta bättre, skriver Erik Bengtzboe.
Vad vore väl en höst utan en ny regering? Jo, kanske alldeles, alldeles underbar.
Många lever nog med missuppfattningen att valarbetet tar slut på valdagen. Medan de flesta går vidare i livet och funderar på vad som ska göras till middag, hur helgens planering ska gå ihop och vem som egentligen vill vara med i Gift vid första ögonkastet, så sitter fortfarande många och knarkar uppdateringar av rösträkningen. Men för några få är det nu som det riktiga arbetet börjar. Att först bena ut de politiska skiljelinjerna mellan partierna för att sedan sätta sig med torra bullar (eller mandelkubb), surt kaffe och försöka förhandla fram nya koalitioner och nya program.
Många är stressade och vill att det ska gå fort att mejsla fram en ny regering. Ingen vill visa sig handfallen, eller ge tvivlarna vatten på sin kvarn. Och efter en valrörelse är tempot redan uppskruvat. Få känner att man hinner andas och tänka ordentligt, för hur skulle det se ut om det tog lite tid i ett komplicerat läge? Bättre än de flesta tror. Det finns all anledning att ha lite is i magen. En vinter utan en ny regering är inte det värsta som kan hända. Tvärtom, det kan komma med vissa fördelar.
Efter valet 2018 hade vi den längsta regeringsbildningen i Sveriges historia. Och det gick sannerligen ganska bra. Trots osäkerhet, som efter många turer och hot om extraval mynnade ut i Januariöverenskommelsen, men först efter att en övergångsregering förlorat en budgetomröstning till förmån för en budget från Moderaterna och Kristdemokraterna, mådde Sverige bra. Många trodde att osäkerheten skulle leda till minskad riskaptit hos både hushåll och företag att göra investeringar. Ingen regering kom på plats och det var oklart fram till julveckan vilken budget skulle gälla. Men likväl ökade tillväxten. Sverige hade högre BNP-tillväxt de kommande kvartalen än de föregående.
Belgien var utan regering i hela 541 dagar, en period präglad av stabilitet och utveckling snarare än kaos och stagnation.
Det svenska exemplet är dessutom långt ifrån unikt. Spaniens långsamma regeringsbildning för 10 år sedan tog 10 månader. Ekonomiskt facit? Den spanska ekonomin växte hälsosamt. Och det starkaste exemplet är kanske Belgien som var utan regering i hela 541 dagar, en period präglad av stabilitet och utveckling snarare än kaos och stagnation.
Hur kan det komma sig att politiskt oreda kan skapa stabila förutsättningar för tillväxt? Politiker vill av naturliga skäl visa sig handlingskraftiga. Men det är inte alltid av godo. En period utan någon ny regering innebär att få nya propositioner läggs på riksdagens bord. Men också att politiken måste fokusera på sina gena demokratiska processer istället för att lägga sig i ekonomin. Det betyder att det knappt blir några nya initiativ alls. Inga nya reformförslag. Inga nya välmenta men felutformade satsningar. Istället får ett välfungerande, byråkratiskt land som Sverige tråkiga indexuppräkningar och stabila förutsättningar. Och det är inte helt dumt. Det blir ingen nedstängd statsapparat, stoppade processer eller budgethål som i andra länder. Här får välfärden sitt och löntagarnas löner skadas inte tack vare indexering. Det mesta rullar på, utan pill från politiker.
På måndag den 28 september samlas riksdagen för att välja en talman. Sedan har talmannen sex och en halv veckor på sig att få en statsminister vald, om den nya regeringen ska hinna lägga fram en budget. Annars blir det upp till övergångsregeringen att lägga fram en budget senast den 12 november varefter det är fritt för alla partier i riksdagen att lägga fram sina egna budgetförslag. Så precis som tidigare kan det bli en annan budget som vinner. Kanske till och med en riktigt bra budget, men som begränsas, eftersom de som lägger fram den inte kan räkna med att få regeringsmakten, och därmed tvingas göra det som är möjligt med bara budgetens medel utan de andra verktygen likt regleringsbreven.
Det är kanske inget drömscenario för den sociala ingenjören som tror att svaret på alla problem är mer politik. Men ofta är svaret snarare tvärtom. Lämna folk i fred, så blir det mesta bättre.
Foto: Anders Wiklund /TT.