Det är rätt att bromsa EU-budgeten

EU är på många sätt fantastiskt. Förutom att unionen kan mobilisera när det väl gäller, som för säkerheten i vår del av världen, ska den inre marknadens effekter för vårt ekonomiska välstånd inte underskattas. Med det sagt har Sverige haft en tendens att vara bäst i klassen i EU-sammanhang, ibland till den grad att det går till överdrift. 

Härom året påpekade till exempel Stockholms moderate oppositionsborgarråd Christofer Fjellner, med erfarenhet av 15 år som EU-parlamentariker, att Sverige kan vara ”för nitiskt” i att följa EU-lagstiftning. Han nämnde då att det hade uppstått en diskussion om att vi skulle bli tvungna att byta ut all sand på alla lekplatser mot mjukare sand, ”för att det var i enlighet med EU:s direktiv”. Då ska man först fråga sig hur man gör i andra länder, sade Fjellner: ”Byter man ut all sand i alla sandlådor i Italien?”

Troligtvis inte. 

Därför är det bra att Sverige och regeringen, tillsammans med ytterligare fem nettobetalare till unionen – Finland, Danmark, Tyskland, Nederländerna och Österrike – har satt hårt mot hårt om EU-kommissionens föreslagna långtidsbudget för åren 2028–2034. Sänk beloppen med flera hundra miljarder om vi inte ska lägga in vårt veto, är budskapet. Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz säger sig vara beredd att ”skapa dålig stämning på väldigt många möten framöver”.

Efter protesterna har ministerrådets ordförandeland Irland nu låtit meddela att det kommer ett nytt förslag, ett kompromissförslag, till helgen. Med ursprungsförslaget riskerade den svenska EU-avgiften att höjas med 40 miljarder om året. Därutöver har kommissionen föreslagit nya skatter som ska gå direkt in i EU-budgeten. Även om kommissionens förslag av allt att döma inte blir så omfattande som ordförande Ursula von der Leyen hade önskat, ska man vid varje budgethöjning och förslag till nya skatter ställa motfrågor: Varför? Är detta något som EU ska göra? Varför ska EU ens ha en bolagsskatt?

Att EU, världens största marknad, har gynnat svenska företag och gett oss avsevärt högre BNP ska självklart inte glömmas bort. ”För en genomsnittlig svensk familj betyder det att den årliga disponibla inkomsten har ökat med ungefär 100 000 kronor”, nämner Företagarnas vd Magnus Demervall i ett inlägg på Dagens Industris debattsida. Men Demervall vädjar även klokt till våra tre större partier att gemensamt ta strid mot och stoppa EU:s långtidsbudget, då det skulle vara en ”välgärning” för svenska skattebetalare, småföretagare och för unionen som sådan. 

Sverige ska vara och har varit en pålitlig EU-medlem. Men vi behöver inte lägga oss platt inför precis allting som föreslås i Bryssel eller Strasbourg.