Det bästa sättet att förlora på

I skuggan av fredagens gruppterapiträff ute på Högberga gård på Lidingö, även benämnd som det rödgröna seminariet och rödgrönt ödesmöte, finns ett moderat parti som mår bättre än på länge. Dagens förtroendemätning från Novus, där Ulf Kristersson ökar till förstaplats och Socialdemokraternas Magdalena Andersson trillar ner till trea, är ytterligare ett tecken på den blå medvinden.

”Det här var det absolut bästa sättet man kunde förlora på”, som Moderata ungdomsförbundets avgående ordförande Douglas Thor nyligen sade om Tidöförlusten i en poddintervju hos Kvartal. Moderaterna är största parti till höger, trots att Liberalerna höll sig kvar i riksdagen, och Tidösidan gick fram i slutet av valrörelsen. Valet blev förvånansvärt jämnt. 

Douglas Thor gläds även åt ökningen för Moderaterna ute i kommun-Sverige. “Vi har äntligen slutat med vår identitetskris”, säger han. Tre skolval i rad har Moderaterna varit största parti. Man är även, för andra valet i rad, det största partiet bland förstagångsväljarna.

Men partiets styrka är inte bara att det går bra i en viktig väljargrupp eller att man ökar på flera håll i landet. Det är också att väljarna upplever Moderaternas politik som bäst på fler politikområden, något som Smedjans Joakim Broman uppmärksammade efter valet. Vid valet för fyra år sedan ansåg väljarna att partiet hade bäst politik på tre områden (kategorierna skatter, din ekonomi samt energi och kärnkraft). Vid årets val hade partiet kammat hem ytterligare sex topplaceringar (sysselsättning, svensk ekonomi, företagens villkor, utrikes- och säkerhetspolitik, försvar samt lag och ordning). 

Är det något som politiska partier vet är mer bestående än opinionsmätningar och tillfälliga skandaler, som ibland träffar motståndarsidan, är det just politiskt sakägarskap.

Socialdemokraterna gjorde i år sitt sämsta val någonsin och nu ska Magdalena Andersson försöka sy ihop ett regeringsunderlag med Vänsterpartiet och Centerpartiet. Från försöket att nita till Vänsterpartiet för att välja en moderat talman, och hävda att V plötsligt skulle utgöra en koalition med högern, sitter Andersson åter med sonderingsuppdraget i knät. 

Är det något som partier vet är mer bestående än opinionsmätningar och tillfälliga skandaler är det just politiskt sakägarskap.

I ännu ett frispråkigt inlägg kallar Vänsterpartiets vice ordförande centerpartister för “präktiga” typer som ”oavsett om mandaten räcker eller inte, oavsett om andra partier/väljare vill eller inte, bara tänker att det går att domdera fram ‘anständigheten’”. Ida Gabrielsson refererar även till sin pappa i Åmotsbruk som frågat henne vilka de där centerpartisterna egentligen tror att de är. ”Enligt mig är det det sämsta partiet idag, tacka vet jag när dom åtminstone var bönder”, ska pappan ha sagt.

Frostigt var det även när Gabrielsson härom kvällen mötte Centerpartiets Martin Ådahl i Aktuellt. Då tog Ådahl upp antisemitismen som ett skäl till att hålla regeringsdörren till vänsterpartisterna stängd. 

Kanske sker ett mirakel på Högberga gård på Lidingö. Socialdemokraterna har allt att förlora på ett extraval. Det är också fint att Anderssons ”lag” kan samlas i ett gemensamt rum. Men finns det tecken på att någon kommer att ge sig? Hur ska den centerpartistiska marknadsliberalismen kunna gå ihop med Vänsterpartiets och Miljöpartiets ekonomiska politik? 

Ulf Kristersson kan luta sig tillbaka.