Vem vågar köpa av USA?

I mars 2025, några veckor efter vicepresident JD Vance aggressiva tal på säkerhetskonferensen i München, började ett rykte cirkulera om en ”kill switch” på det amerikanska stridsplanet F35, som används av ett tjugotal länder förutom USA.

Någon enskild röd knapp som amerikanerna kan trycka på för att stänga av ett plan finns det sannolikt inte. Men som en företrädare för ett tyskt företag i vapenindustrin konstaterade är ett beroende av mjukvaruuppdateringar något som liknar en sådan röd knapp. De flesta moderna vapen anpassas kontinuerligt i en slags digital kapprustning. Om uppdateringar plötsligt slutar komma blir vapnet kraftigt försämrat eller obrukbart.

I samband med ryktet om F35 gjorde företrädare för Lockheed Martin, bolaget som tillverkar planen, sitt bästa för att lugna marknaden och partnerländer. Men som den senaste tiden illustrerat är sådana försäkringar inte värda mycket så länge Donald Trump är president. Trump, pressad av mycket svaga opinionssiffror inför mellanårsvalet, har de senaste veckorna försökt få Ukraina att upphöra med attacker mot rysk energiinfrastruktur. Presidenten tycks så orolig över drivmedelprisernas politiska konsekvenser att han upprättat ett direkt avtal med Ryssland om att köpa diesel. Att USA riktar sanktioner mot andra aktörer som handlar med Putin tycks inte spela någon roll.

Det är hycklande och farligt även med de mycket lågt ställda förväntningar man numera har på USA och Trump.

Det är hycklande och farligt även med de mycket lågt ställda förväntningar man numera har på USA och Trump. I veckan har dessutom rapporter kommit om att USA:s försvarsdepartement infört begränsningar i Starshield, en militär version av Elon Musks satellitbaserade internettjänt Starlink. Musk, möjligen oroad över sin framtida försäljning, meddelade häromåret att företaget aldrig, oavsett hur oenig man är med Ukraina, kommer att stänga av tillgången till Starlink. Men Starshield kontrolleras av ”krigsminister” Pete Hegseths försvarsdepartement, och där gör man bokstavligen allt man kan för att dämpa de stigande energipriser som följt i spåren av Ukrainas framgångsrika bombningar såväl som av USA:s misslyckade kampanj i Iran.

Det är i skrivande stund inte bekräftat att begränsningen i Starshield skett medvetet. Men mer tyder på det än på motsatsen, och tills motsatsen bevisas har därmed amerikansk utrustning, militär som civil, kommit att bli en säkerhetsrisk. Det är kanske den tydligaste praktiska konsekvensen av Donald Trumps America First-strategi i utrikespolitiken. 

På torsdagsmorgonen kom nya rapporter om att begränsningarna i Starlink hade börjat lyftas, eller åtminstone minskas. Man kan bara hoppas att det stämmer. Starlink och Starshield är essentiella både i att stoppa ryska framryckningar vid fronten och att begränsa skadorna av terrorbombningarna mot civila mål och energiinfrastruktur.

Skadan för det amerikanska förtroendet är förstås redan skedd. Trump har illustrerat att han inte skyr några medel för att få det han vill ha, om det så bara är bättre chanser i Ohios senatsval. Det budskapet klingar med all önskvärd tydlighet till allierade i Europa. Rusta upp, gör det snabbt, och gör det med så lite beroende av USA som överhuvudtaget är möjligt.