Hur länge ska MUCF:s bidragskran tillåtas läcka?

Nyligen uppmärksammade Skattebetalarnas förening och Slöseriombudsmannen att en ungdomsförening i Karlstad – Carlstad Youth Association – har fått 2,9 miljoner kronor i bidrag för att ”främja integration och grönt entreprenörskap”. Resultatet blev bland annat en 55 sekunder lång ”musikvideo med under 15 visningar på Youtube”. När man ser klippet, där en handfull ungdomar gungar i takt vid en kille som ”rappar”, får man intrycket att det hela är ett skämt. Produktionen kan inte ha kostat ens ett öre.

Syrén riktar ljus på slöseriet med medel från MUCF även i en artikelserie i Kvartal, det första inlägget om en förening som lagt pengar på spa- och restaurangbesök, privata semestrar till allt från Las Vegas till Singapore för hundratusentals kronor, prylar som Airpods och en porrgala (!). Dessa bidragsentreprenörer vet vilka modeord som fungerar. I det här fallet heter de “Changing Attitudes” och säger sig vilja jobba för goda ändamål som att skydda barn från pornografi.

I den andra texten i artikelserien tar Syrén upp att en somalisk ungdomsförening i Spånga fick miljonbelopp för ungdomsutbyten – men 58 av 59 namn på deltagarlistorna existerade inte ens. Den enda som hittades i folkbokförningen var personen som hade sökt bidrag av MUCF. Och trots att myndigheten krävde tillbaka pengarna, och trots en polisanmälan till Ekobrottsmyndigheten, lades förundersökningen ner och stora skuldbelopp avskrevs för att det hade gått över tre år sedan projekten avslutades.

Låga redovisningskrav och svårigheten att ställa enskilda personligt ansvariga gör att det är lätt för fuskare att komma undan.

Först till det positiva: MUCF har reagerat på ovan nämnda och andra exempel på oegentligheter. Det är givetvis bra. Sedan: Det är svårt att få tillbaka bortslösade pengar från ideella föreningar. Kombinationen av låga redovisningskrav och svårigheten att ställa enskilda personligt ansvariga gör att det helt enkelt är för lätt för fuskare att komma undan.

Kammarkollegiet driver nu 51 inkassoärenden mot föreningar som är skyldiga MUCF pengar. Man anar att det hade kunnat vara ännu fler. Nyligen kunde man läsa att MUCF betalade ut över en miljon kronor till Eritreanska riksförbundet som inte visade sig leva upp till demokratikraven för bidrag. Men när pengarna skulle krävas in glömde (!) myndigheten att skicka fakturan. 

För snart tio år sedan presenterade journalisten Sofie Löwenmark en granskning, gjord på uppdrag av Smedjan, på ett seminarium i Timbros lokaler i Stockholm. Hennes genomgång visade att MUCF hade strösslat bidrag över flera olika tvivelaktiga föreningar. Där fanns extremister av olika slag, och i flera fall rena blufföreningarna. Trots den utmärkta granskningen hamnade myndighetens dåvarande generaldirektör i försvarsställning och menade att kritiken var orättvis. 

I en ledarkommentar om seminariet på Timbro påtalade jag att en nonchalant bidragshantering kan bli farlig för skattemoralen. ”Det är inte bara ett stötande slöseri med skattemedel, det stärker dessutom bluffare och antidemokrater – på bekostnad av bra föreningar”, skrev jag, och lade till att vi tyvärr kommer att ”få se mer av detta”.

Ett decennium senare läcker det fortfarande bidrag till skojare. Om det är helt omöjligt att dra åt MUCF:s bidragskran borde kranen en gång för alla monteras bort.