Björn Hasselgren är icke arvoderad vetenskaplig rådgivare till Timbro. Björn är teknologie doktor inom planering och finansiering (KTH) och är gästforskare vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet. Han har tidigare varit verksam på Sveriges riksbank och på KPMG. Han har varit redaktör för böckerna Myndig: Fredrika Bremer i urval samt Oberoende: Viktor Rydbergs klassiska liberalism
Pressbilder och senaste publiceringarna längre ner på sidan.
Viktor Rydberg var en av 1800-talets viktigaste liberala tänkare.
Fredrika Bremer var en av Sveriges viktigaste liberala röster under 1800-talet, och förtjänar uppmärksamhet även i vår tid.
Skattesystemets utformning handlar ytterst om vilka värderingar vi vill ska genomsyra samhället. Det är ett perspektiv som alltför ofta lyser med sin frånvaro i en skattedebatt dominerad av nationalekonomiska avvägningar. När politiker och ekonomer nu drar upp planerna för en stor skattereform måste klassiskt liberala frihetsargument återigen ta plats i debatten, skriver Björn Hasselgren.
Statsministern såg sin chans att framträda som landsfader under coronakrisen genom TV-sända tal till folket. Men det var en röst från det förflutna som talade till landet, och budskapet var ihåligt, menar Björn Hasselgren. Trots att många nu ser ”återkomsten” av det kollektiva, visar krisen mer än något annat på motsatsen.
Corona-pandemin har uppenbarat ett antal oroande tendenser och tankemönster i svensk politik och samhällssyn. Det finns en uppenbar risk att de åtgärder som tas till för att mildra krisen blir både bestående och skadliga för samhällets och ekonomins fortsatta utveckling.
Många kommuner klarar inte sina åtaganden. En statlig parlamentarisk utredning har därför arbetat de senaste åren med att se över kommunsektorns framtid. Utredningens slutbetänkande är dock en sorglig läsning där centralism och politik tycks kunna lösa det mesta. Konsumentens perspektiv lyser helt med sin frånvaro.
I dag lämnar Storbritannien EU. Det kommer att bli tomt. Men Storbritanniens utträde är också en signal om att väsentliga frihetliga värden kan stå på spel för Sverige. Är det dags att föra ett samtal om huruvida klassiskt frihetliga värden i Sverige främjas bäst i eller utanför EU?
Sveriges grundlagar fastslår inte vad som är meningen med Sverige som nation eller med vårt statsskick och vår offentliga sektor. Samtidigt har vi bland världens högsta skattetryck och en mycket stor offentlig sektor. En rätt utformad paragraf om vad syftet med staten ska vara, skulle kunna innebära en nyttig begränsning av statens omfattning.
Principen att all offentlig makt utgår från folket är inte så bra som den låter. Den inställningen gör att det saknas gränser för vad som kan anses ingå i det offentliga åtagandet; gränser som Sverige i dag är i stort behov av. Regeringsformen behöver reformeras.
Arkitektur har under olika tider använts för ideologiska syften. För svensk del var Stockholmsutställningen 1930 avgörande för hela 1900-talets arkitekturhistoria. Per I Gedin har i en som vanligt kvalitativ biografi tecknat ett porträtt av en av 1900-talets tydligaste husideologer; Gregor Paulsson. Berättelsen förskräcker och förundrar.
Låt inte teknokrater och skatteromantiker styra över hur stor andel av medborgarnas pengar staten har att röra sig med. Nästa skattereform bör utgå från frihetliga principer. Till exempel bör det införas krav på kvalificerad majoritet vid beslut om skatter.
Ett av de dokument som ligger till grund för den nya regeringens bildande har inte diarieförts: överenskommelsen mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Samtidigt har överenskommelsen mellan S, MP, C och L gjorts tillgänglig för allmänheten. Varför dessa motsägelsefulla beslut?
En intensiv diskussion pågår nu om vilken roll Liberalerna ska spela: en del av ett liberalt ”block” eller ett stödparti till Socialdemokraterna. En läsning av Liberalernas och Socialdemokraternas respektive partiprogram visar att det senare alternativet inte skulle fungera i praktiken ens om det vore en bra idé i teorin.
Samtidigt som den svenska demokratin firar sitt 100-årsjubileum, och i allmänhet fungerar bra, har den under hösten visat på brister som närmar sig ett fiasko. Riksdagen skall vara den främsta garanten för att folkets vilja kommer till uttryck. Att den så länge misslyckats med att utse en regering är ett problem för systemets långsiktiga trovärdighet.
Arbetstempot i samhället tycks öka hela tiden. Kan det vara så att industrialiseringen och standardiseringen av arbetsuppgifter nu på allvar nått oss som arbetar i traditionella tjänstemannayrken? Att vi nu på bredden upplever följderna av produktivitetsökningen som nådde industrin redan på 1800-talet? Vad innebär det för synen på arbetet ur ett klassiskt liberalt perspektiv?
Få har kunnat missa att hundraårsminnet av Ingmar Bergmans födelse firas i år. Bland dem som satt upp hans verk finns Malmö stadsteater, vars uppsättning av Persona aktualiserar en spännande aspekt av Bergman: Hans förmåga att tidigt identifiera den strömning i samhällsdebatten som kommit att prägla samtiden: postmodernismen och identitetsfokuset.
Timbro 4th Reading Group on Classical Liberal Literature, Dec 2018 – Jan 2019: Reflections on the Revolution in France
Höstens talmansrundor, liksom regeringsbildningen 2014, visar en svaghet i vårt centrala politiska system. Mycket av bristen på stabilitet och det stora utrymmet för talmannen att göra personliga tolkningar av grundlagarna, går att spåra till de förändringar av statsskicket och regeringsformen som genomfördes under det radikala 70-talet. Arbetet med att reformera regeringsformen borde ha varit både långsammare och förnuftigare.
Efter den tid av hetsiga stämningar i politiken som en valrörelse innebär är det nu dags att återvända till Vardagen. Musikern Ulf Lundell har svarat för ett antal rapporter från vardagslivet under de senaste åren. I våras kom den senaste, benämnd just Vardagar. Lundell har slagit ner en seismograf i marken i Svinaberga, strax norr om Simrishamn. Där fångar han många av tidens stora och små frågor. Till stora delar är det en bok om frihet, frihetens villkor och följder.
Sedan demokratins genombrott har Sverige styrts av regeringar som respekterat grundvalen för det demokratiska parlamentariska systemet. I praktiken har detta inneburit att Vänsterpartiet har uteslutits från att ta aktiv del i regeringsarbetet. Nu står vi inför ett scenbyte som är synnerligen oroväckande. Sverige behöver besparas skadliga socialistiska experiment. Rösta nej till en vänstersväng i söndagens val!
Att politiker på lägre nivå måste ta den ekonomiska smällen för riksdagens politik är inte rimligt. Mer finansieringsansvar och fler uppgifter behöver flyttas över från kommuner till staten, så att de som beslutar om hur systemet ska fungera också är de som får finansiera det. Landstingen, å sin sida, har i dag spelat ut sin roll.
Samtidigt som Stockholmsmoderaternas ställningstagande i frågan om Nobelcenter riskerar att orsaka ett väljartapp, sitter partiledarens fru Birgitta Ed i styrelsen för Nobelhuset AB, som driver planen på den problematiska byggnaden. Att nästa statsminister kan komma att vara så tätt förknippad med ena sidan i en så infekterad debatt är ett orosmoln.
Återkommande slås man av Ingmar Bergmans pregnans och vida verksamhetsfält. Det är en person som man kan återkomma till över tid med olika perspektiv och med olika kvardröjande intryck. Ett par intryck under senare tid har gett anledning till reflektion över hur vi i vår samtid bevarar hans minne. Det är inte en enbart positiv bild som växer fram. Primärt gäller det Bergmans efterlämnade bostad på Fårö.
De 9 000 asylsökande utan asylskäl som nu beviljas asyl har hanterats så dåligt av regeringen att det är dags för riksdagen att väcka omröstning om en misstroendeförklaring. Återigen har den S-ledda regeringen visat sig oförmögen att sköta sitt jobb.
Socialdemokraterna och Hyresgästföreningen försöker skrämma väljare att rösta vänster genom att måla upp mörka resultat av ett omedelbart avskaffande av hyresregleringen. Det är bara det att inget parti har föreslagit något sådant. Socialdemokraterna slåss mot halmgubbar i bostadsdebatten – ett tydligt tecken på hur desperat Rörelsen börjar bli.
Mark- och miljödomstolen har upphävt Stockholms Stads detaljplan för Nobel Center. Både själva byggnadens utformning och Nobelstiftelsens hantering av processen väcker frågor om stiftelsens omdöme och trovärdighet. Bromsar Nobelstiftelsen inte utvecklingen i tid riskerar den att gå samma väg som Svenska Akademien.
Beskattning av fastigheter och boende är bland de mest minerade rent ideologiskt. Nu har tanken på att höja skatterna på bostäder vaknat igen. Och åter måste vi med skärpa säga: Nej! Hit men inte längre.
Bo Hammarlund nya biografi om Magnus Jacob Crusenstolpe tillför dessvärre inte mycket nytt. Den långtgående kontextualiseringen gör dessutom att huvudpersonen själv hamnar i skymundan. I stället borde Crusenstolpe och hans texter ha stått i fokus, menar Björn Hasselgren.
Statskontorets utvärdering av polisreformen visar på allvarliga brister. Det borde inte komma som en överraskning. Skiftar balansen mellan centralt och lokalt för långt mot det första, tappar myndigheten både trovärdighet och förankring. Centraliseringen av polisen var ogenomtänkt, och det börjar bli bråttom att rätta till problemen.
Problemet är inte bara att debatten om vinster i välfärden förs på fel sätt. Det är också fel sak vi diskuterar. I stället för att dividera om offentlig respektive privat regi, måste vi ifrågasätta det större systemet. Den skattefinansierade välfärdsmodell vi i dag tar för given förtjänar att ifrågasättas.
Medan de kriminella blir allt bättre på att organisera sig, har det offentliga hamnat efter. Uppklarningsstatistiken visar att rättsvårdande myndigheter har svårt att hålla jämna steg med brottsligheten. Det är ett hot mot individens frihet. Ett liberalt samhälle kräver ett starkt försvar för lag och ordning.
Timbro keeps classical liberal literature alive and brings it to new generations.
Årets ekonomipristagare, Richard H Thaler, är spännande. Tyvärr visar han även prov på viss naivitet. Att individer inte alltid agerar rationellt behöver inte innebära X – eller att staten bör försöka ”knuffa människor i rätt riktning”. Thalers slutsatser öppnar upp för statliga interventioner i människors privatliv, och Vetenskapsakademien verkar inte låtsas om det över huvud taget.
Snart sagt varje vecka sedan Socialdemokraterna återkom till makten i regeringen och i Stockholms Stad har olika företagarfientliga initiativ lanserats. Undersökningen av företagsklimatet i landets kommuner som kom i veckan ger nu ett kvitto på att politiken betalar sig. Stockholm gör en rejäl genomklappning i undersökningen och faller från plats 22 till 123 av landets kommuner, när företagen får säga sitt.
Årets budgetproposition visar hur ideologi och affektion har fått ersätta rimligt resonerande. Finansplanen är i stort sett helt befriad från insikt i hur resurser uppstår i ekonomin och vilken roll offentliga ingrepp har i värdeskapandet. Medan problemen hopar sig – arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, resursbristen i statens kärnområden – låter socialdemokratin känslorna och maktviljan styra.
Ansvarsutkrävande när det gäller statsrådens tjänsteutövning är svagt utvecklat i den svenska politiska kulturen och i den svenska förvaltningsmodellen. Varje gång det inträffar en händelse som ligger något utanför det normal, visar systemet sin svaghet. Vi behöver stärka ansvarsutkrävandet i vårt politiska system.
Det bör kanske inte anses som en absolut dygd att alltid vara helt konsekvent i politiken, över tiden. Nya fakta kan spela in. Finansminister Magdalena Andersson har dock fört den systematiska inkonsekvensen till nya höjder. Hon har bytt fot fler gånger än man bör acceptera från en finansminister. Det är dags att rikta en misstroendeförklaring mot finansministern.
Regeringen berömmer sig i vårbudgeten för att administrera den offentliga ekonomin väl. På SNS seminarium 19 april, då Finansdepartementets statssekreterare Max Elger presenterade budgeten, framstod dock budskapet som ihåligt. Regeringens budgethantering har uppenbara brister, och medan finansministern ofta framstår som irriterad och raljant i sina framträdanden så förefaller statssekreteraren mest fascinerad av sina egna ordkonster.
Den finanspolitiska debatten kretsar i dag kring vad som ska kunna uppnås med fler regleringar. Det är att upprepa 70-talets misstag, som de senaste 35 åren har avhjälpts med avreglering och reformpolitik. Dagens regleringsivrare bör blicka bakåt och lära sig av historien.
Den senaste rapporten från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) föreslår en socialiseringschock för Sverige. I stället för att intressera sig för enskilda medborgares önskemål, prioriterar den staten och dess intressen fullt ut. ESO var tidigare en viktig, ifrågasättande aktör, men nu har den spelat ut sin roll.
Erik Gustaf Geijer var inte bara historiker och poet, han var också politisk och ekonomisk teoretiker, som beskrivits som något av en svensk Adam Smith. 170 år efter hans död skriver doktor Björn Hasselgren om ett marknadsekonomiskt manifest som känns förvånansvärt aktuellt än idag.
