Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ekonomi Ledare
Ängslighet sänker inga skatter
Att avskaffa den statliga inkomstskatten är både samhällsekonomiskt gynnsamt och ideologiskt rätt. Att i förväg taktisera bort frågan från sin reformagenda vore därför ett historiskt misstag. Det skriver Bean Khalil.
I den moderata historieskrivningen förlorade Bo Lundgren valet 2002 av två anledningar. Den första, det så kallade valstugereportaget, avfärdades enkelt som en engångsföreteelse medan den andra, skattesänkningar på 130 miljarder, blev valrörelsens dödskyss. Med skattesänkningsförslagen, som allmänt uppfattades gynna de som tjänade mest, lämnade Lundgren självmant över den politiska käpp som socialdemokratin alltid försökt slå högern med.
I omvandlingen till Nya Moderaterna var företrädarna därför fast beslutna att aldrig mer ge socialdemokratin samma möjlighet. Med Anders Borg i spetsen och med nationalekonomer tagna från Riksbanken ändrades därför partiets ekonomiska politik. Resultatet blev att moderat politik inte längre skulle innebära stora skattesänkningar för dem som tjänade mest. Denna skattepolitiska varsamhet, eller ängslighet om man så vill, har sen dess blivit högerns modus operandi. Det är värt att påminna om att det var Socialdemokraterna, som inom ramen för Januariavtalet, till slut avskaffade värnskatten. Frågan är om en moderat finansminister hade vågat fatta samma beslut.
Den senaste tiden har röster emellertid höjts för en revidering av förhållningssättet. Tydligast är Stockholms oppositionsborgarråd Christofer Fjellner och Moderaterna i Göteborg, som båda vill att Tidöregeringen i nästa års budget ska avskaffa den statliga inkomstskatten. Självklart har de rätt.
En borgerlig regering som inte förmår avskaffa en skatt på framtidsdrömmar går vilse i sin egen öken.
Den statliga inkomstskatten, de extra 20 procent i skatt som ska betalas för varje skattekrona över 52 150 kronor per månad, straffar utbildning och strävsamhet. Det gör att varje extra arbetspass, varje uppoffrad utekväll och varje tidig morgon blir mindre lönsam. Att det även finns betydliga samhällsekonomiska vinster, i form av fler arbetade timmar och ökad tillväxt, råder det heller ingen tvekan om. Varje extra krona som individen får behålla innebär dessutom mer egenmakt för den enskilde. En borgerlig regering som inte förmår avskaffa en skatt på framtidsdrömmar går vilse i sin egen öken.
Den statliga inkomstskatten måste därför förr eller senare avskaffas.
Men ska det vara politiskt möjligt för regeringen att ta bort skatten behöver två aspekter beaktas.
Det första är att avskaffandet redan från början måste vara fullt finansierat. Att i en valstuga förklara dynamiska effekter räcker tyvärr inte långt. En möjlig lösning, som professorn i nationalekonomi Daniel Waldenström föreslår, är att ett avskaffande även kombineras med slopandet av avdrag som riktar sig mot samma grupp. Ett borttagande av den statliga inkomstskatten skulle därmed bland annat kunna kombineras med att slopa ROT-avdraget såväl som en sänkning av ränteavdragen. På så sätt skulle skattesystemet även bli mer enhetligt och ha färre intressebetingade avdrag.
Moderaterna får inte låta sig skrämmas av den socialdemokratiska retoriken.
Den andra aspekten är att regeringen, och då särskilt Moderaterna, inte får låta sig skrämmas av den socialdemokratiska retoriken. För utan tvivel kommer en alltmer vänstervriden socialdemokrati att försöka mana fram bilder av forna tiders klasskamp. Moderaterna behöver påminna om att den statliga inkomstskatten är en skatt som betalas av helt vanliga löntagare. I själva verket betalar varannan svensk statlig inkomstskatt någon gång under livet.
Men framförallt måste Moderaterna komma ihåg att det inte längre är 2002. Alliansregeringarnas jobbskatteavdrag förändrade i grunden svensk skattedebatt. Skattesänkningar slutade, tack vare Anders Borg och Fredrik Reinfeldt, vara något som Socialdemokraterna kunde skrämmas med, och visade sig istället vara synonymt med mer pengar i plånboken för vanligt folk.
Regeringen behöver visa självförtroende i skattepolitiken. Det är dags att avskaffa den statliga inkomstskatten.