Nu prisas stabiliseringspolitiken och den platta skatten

Robert E. Hall och Michael Woodford har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2026, vanligtvis kallat ekonomipriset. Deras specifika bidrag handlar om att bättre förstå de mikroekonomiska fundamenten, det vill säga hur hushåll och företag agerar, för att mer effektivt kunna bedriva stabiliseringspolitik när konjunkturen svänger. Stabiliseringspolitiken syfte är att stimulera ekonomin om efterfrågan är svag och arbetslösheten hög, eller att undvika överhettning och stigande, till och med okontrollerad, inflation. Detta förutsätter att miljontals hushålls och företags reaktioner på olika ekonomiska stimulans- och åtstramningseffekter kan modelleras korrekt. 

John Maynard Keynes kan sägas vara den aktiva stabiliseringspolitikens upphovsman även om den så kallade Stockholmsskolan under 1930-talet var inne på liknande tankar. Keynes utgick från att ekonomin styrdes av vissa stabila, makroekonomiska samband, som till exempel att ökade offentliga utgifter skulle dämpa arbetslösheten. Emellertid ifrågasattes Keynes modell allt mer under särskilt 1970-talets upprepade oljeprischocker som präglades av både hög inflation och arbetslöshet (stagflation), trots en aktiv stabiliseringspolitik.

Stelheten i prisförändringarna är en central insikt för att stabiliseringspolitiken ska få effekt.

Hall och Woodward hävdade att stabiliseringspolitiken skulle utgå från hur enskilda aktörer fattar beslut om konsumtion, produktion och priser. Den viktigaste komponenten i stabiliseringspolitiken är utvecklingen av den privata konsumtionen som till stora delar styrs av de enskilda hushållens förväntningar om framtida inkomster. Att hitta pålitliga indikatorer hade visat sig svårt. Särskilt Halls bidrag under främst 1970-talet var att i stället utgå från hushållens faktiska konsumtionsbeslut som en indikator på deras förväntningar och framtida konsumtionsbeslut. Detta visade sig vara betydligt mer träffsäkert än de indikatorer som tidigare använts.

Andra viktiga bidrag i deras forskning handlar om företagens prissättning som de visade skedde med viss tidsutdräkt och inte direkt när en underliggande kostnad ändras. Skälet till denna ”prissättningsfriktion” är helt enkelt att det är dyrt att ändra priser allt för ofta och att även priser styrs av förväntningar om den framtida ekonomisk utvecklingen. Stelheten i prisförändringarna är en central insikt för att stabiliseringspolitiken ska få effekt, eftersläpning i prissättningen leder till ökningar i realinkomsterna. Detta, liksom vikten av att beakta en ekonomis produktionsgap för att förstå inflation, kan främst tillskrivas Woodward. 

Hall och Woodward bidrog således till att väcka liv i den keynesianska modellen som trängts undan under 1970-talet dels därför att effekterna var svårbedömda, dels för att monetarismen genom främst Milton Friedmans arbete fått ett betydande genomslag. Gradvis blev det så kallade ny-keynesianska paradigmet allt mer etablerat. I dag används ny-keynesianska modeller av finansdepartement och centralbanker världen över för att hjälpa beslutsfattarna att fatta väl avvägda stabiliseringspolitiska beslut. Både finans- och penningpolitiken har således tagit intryck av Halls och Woodwards arbeten. Samtidigt har det riktats kritik mot de grundläggande antagandena i modellen, bland rörande hur rationella privata aktörer är när det formar sina förväntningar.

Både Hall och Woodward har också gjort betydande bidrag på andra områden. Mest känd är sannolikt Robert Hall för sina förslag om platt skatt tillsammans med Alvin Rabushka. Det började med en debattartikel i Wall Street Journal 1981 och idéerna utvecklades senare i två böcker – Low Tax, Simple Tax, Flat Tax (1983) och The Flat Tax (1985). Bakgrunden var ett amerikanskt skattesystem som hade blivit allt mer svårgenomträngligt och kostsamt.

Förslagets grundpelare utgörs av en skatt på knappt 20 procent som belastar såväl individer som företag. Individer beskattas med en löneskatt som omfattar löner, arvoden och pensioner. Till denna kopplas ett generöst grundavdrag som beror på familjens storlek. Den som tjänar under avdragsgränsen betalar ingen skatt och därför finns en viss progressivitet även om marginalskatten är densamma för alla ovanför gränsen.

Principen är att all inkomst ska beskattas exakt en gång, så nära källan som möjligt.

På företagssidan omfattas alla företag oavsett bolagsform och skattebasen utgörs av försäljningsintäkterna med avdrag för inköp av insatsvaror och tjänster, löner, pensionsavsättningar och investeringar. Även investeringar dras av direkt i stället för att skrivas av över tid medan räntor och utdelningar inte är avdragsgilla. Samtidigt undviks dubbelbeskattning av kapitalinkomster på individnivå. Principen är att all inkomst ska beskattas exakt en gång, så nära källan som möjligt.

Transparensen skulle öka avsevärt när i princip alla avdrag skulle försvinna, inklusive avdrag för bolåneräntor samt gåvor till välgörenhet – vilket är omfattande i USA -–och delstatliga skatter. Eftersom investeringar skulle dras av direkt och avkastning på sparande inte beskattas igen, försvinner den dubbelbeskattning av sparande som en vanlig inkomstskatt innebär. Hall och Rabushka hävdade att detta skulle öka sparande, investeringar och arbetsutbud och därmed ge högre tillväxt. Därtill skulle kostnaderna för att följa reglerna, och möjligheterna till skatteplanering, minska kraftigt.

Förslaget fick ett betydande politiskt genomslag. Det togs upp i den amerikanska kongressen men infördes aldrig i USA däremot har flera Östeuropeiska länder – särskilt Estland – baserat sina skattesystem på Halls och Rabushkas förslag.

Den vanligaste invändningen gäller fördelningen. Eftersom kapitalinkomster inte beskattas hos hushållen skulle de med störst förmögenheter kunna få kraftigt sänkt skatt, och kritiker har ifrågasatt om skattesatsen verkligen räcker för att behålla statens intäkter. Samtidigt är det en stor fördel med skattesystem som enligt upphovsmännen innebär att både individers och företags deklarationer skulle kunna rymmas på ett vykort.