Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Centerpartiet hör hemma i borgerligheten
Anna-Karin Hatt går tillbaka till klassisk centerpartistisk politik. Landsbygden ska prioriteras och tillväxten blir avgörande för den gröna omställningen. Men ska partiet göra allvar av sin politik, måste man hitta tillbaka till borgerligheten. Det skriver Theodor Tralau.
När Anna-Karin Hatt blev tillfrågad om att bli partiledare var det för att göra så att Centerpartiet blir lite mer som Centerpartiet. Under de senaste åren har partiet haft en allt mer oklar position i svensk politik. Från att ha varit ett pragmatiskt och resultatorienterat parti med rötter i landsbygden och småföretagande blev man under Annie Lööf ett parti för välutbildade storstadskvinnor som ogillar Sverigedemokraterna.
Men när Anna-Karin Hatt klev ut på scenen i Almedalen var uppdraget att återvända till partiets rötter tydligt.
Talet präglades av klassiska C-frågor. Landsbygdens problem är Sveriges. Åratal av underinvesteringar från både vänster och höger har gjort skolorna och järnvägarna sämre. Landsbygden är det som ska driva Sverige framåt. ”Vi satsar på er” sade hon.
Det snackades om gräset och solstrålarna mot ladugården. Och den här gången kändes det förstås mer genuint än när företrädaren Muharrem Demiroks pressekreterare bad honom att göra något med pinnar, för att verka ”lantlig”.
Ekonomisk utveckling är en förutsättning för omställningen. Det är en självklar borgerlig inställning till klimatpolitiken.
Men landsbygden kopplades också samman med klimatpolitiken, där regeringen fick en blandning av rimlig och märklig kritik. Det stämmer att utsläppen ökar och att regeringen måste göra mer i klimatpolitiken, men borde Sverige verkligen höja sina redan ambitiösa klimatmål? Här vet Centerpartiet att det finns en tydlig konfliktyta med regeringen. Klimatpolitiken, som blivit allt mer bortglömd i en tid av gängkriminalitet och geopolitisk spänning, är fortfarande en viktig fråga för borgerliga väljare.
I samma mening påpekade Anna-Karin Hatt dessutom att tillväxt inte står i motsättning till grön omställning. Ekonomisk utveckling är i själva verket en förutsättning för omställningen. Det är en självklar borgerlig inställning till klimatpolitiken, som också utgör en tydlig konfliktyta vänsterut.
Efter år av motstånd mot borgerliga regeringar och samarbeten vänsterut kan det vara lätt att glömma hur starkt förankrat Centerpartiet är, kulturellt och sakpolitiskt, i borgerligheten. Anna-Karin Hatt underströk detta borgerliga arv. Sänkta skatter och regelförenklingar lyftes fram. Att frihandeln är viktig och att isolationism inte leder till mer frihet, likaså. Allt detta är självklart åsikter som egentligen hör hemma i borgerligheten.
Almedalspubliken slapp samtidigt utspel om röda linjer och ytterkantspartier. Det var på tiden. För det har inte gynnat Centerpartiet att man på senare år gjort det till sitt överordnade politiska projekt att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande – en hållning som i praktiken vägt tyngre än att få genomslag för den egna liberala politiken.
Man borde lansera en reformagenda med 100 olika reformer – och sedan inta rollen som vågmästare
Det är dock ingen självklarhet var Centerpartiet ska landa. C behöver inte, till skillnad från Sveriges andra liberala mittenparti som är beroende av moderata stödröster, välja sida.
En av Timbros medarbetare, chefsekonomen Fredrik Kopsch, diskuterade för några månader sedan en strategi för Centerpartiet. Partiet borde lansera en reformagenda med 100 olika reformer – och sedan inta rollen som vågmästare. Centerpartiet ska då samarbeta med det block som kan leverera flest och viktigast reformer.
Men Anna-Karin Hatt vet sannolikt på vilken sida av det politiska spektrumet som de bästa förutsättningarna för att kunna förverkliga centerpartistisk politik egentligen finns. För det skulle bli svåra förhandlingar när Centerpartiet tvingas kompromissa med skoningslösa socialdemokrater som misstror företagare och vänsterpartister och miljöpartister som har en helt annan syn på den ekonomiska tillväxten som en grön kraft.
Stannar man kvar i det rödgröna lägret är risken stor att Centerpartiet får fortsätta att ta fram borgerlig politik som sedan blir liggande i en dammig gammal byrålåda.