I USA förlorade datacentren mellanårsvalet och i Norge har staten dragit i bromsen. Sverige behöver serverhallarna för tillväxt och framtidens välstånd, men elräkningen ska inte behöva hamna hos hushållen. Det skriver Samuel Jonsson.
I januari förekom datacenter i en handfull amerikanska valannonser. I augusti i omkring 164. Serverhallen blev en av valrörelsens stora skurkar för båda partierna.
Den 3 november kom kvittot. I 41 lokala folkomröstningar om datacenter vann nej-sidan i alla utom en. Kandidater i båda partierna lovade att techjättarna inte skulle få skicka elräkningen vidare till väljarna. Det är en av få frågor där Trumpväljare och vänsterdemokrater står på samma sida. Två tredjedelar av demokraterna och hälften av republikanerna säger nej till ett datacenter i det egna området.
Väljarna har sina skäl. På USA:s största elnät, PJM, har priset för att säkra framtida elproduktion blivit elva gånger högre på två år. Nyligen drog även Norge i handbromsen. Norska Statnett stoppade nya reservationer av nätkapacitet för datacenter och regeringen i Oslo vill att staten ska pröva vilka serverhallar som är tillräckligt samhällsnyttiga.
Väljarna tycker datacenter tar nätkapacitet, driver upp elpriset, tar stora markytor och ger få jobb. Det är en perfekt politisk storm, och den har börjat blossa upp i Sverige. I Skellefteå vill företaget Edgeconnex bygga flera datacenter på det gamla Northvolt-området vilket fått stor kritik lokalt. Datacenterbolagens ansökningar hos Svenska kraftnät motsvarar just nu sju kärnkraftsreaktorer. Enligt en beräkning som SVT låtit göra kan ett enda stort datacenter höja hushållens elräkning med upp till 1 000 kronor om året.
Det är en perfekt politisk storm, och den har börjat blossa upp i Sverige.
Ändå vore ett svenskt tvärnej ett misstag. EU vill tredubbla Europas datacenterkapacitet så att europeiska företag inte behöver köra sin AI på andra kontinenter. Regeringen vill att Sverige ska bli ett av världens tio främsta AI-länder. Det blir vi inte utan serverhallar.
Det här är också en storstadsfråga. De flesta datacenter söker sig inte till Norrland, utan till Mälardalen och närheten till de nordiska huvudstäderna. Men i Stockholmsregionen räcker elnätet redan i dag inte till. Samma ledningar ska försörja nya bostäder, tunnelbanan och techbolagen i Kista. Svenska kraftnät bygger ut för över 20 miljarder kronor, men blir klart först runt 2030. Tar datacentren kapaciteten får resten av stadens tillväxt vänta.
Nyligen berättade Googles hållbarhetschef för Europa, Adam Elman, för SVT att bolaget kan investera i små kärnreaktorer även i Sverige för att försörja serverhallarna. I Finland har Google avtalat om att köpa halva produktionen från kärnkraftverket i Lovisa. I USA betalar bolaget för att uppgradera elva befintliga reaktorer. Utanför Nyköping utreder det svenska datacenterbolaget Evroc en reaktor intill sin anläggning tillsammans med Blykalla och Studsvik.
Sverige behöver varken bygga till varje pris eller stoppa allt. Regeln kan vara enkel. Den som vill bygga får bygga, så länge räkningen inte hamnar hos någon annan. Det behövs en balanserad politik för serverhallen.
Ska företag som Google försörja sina egna serverhallar måste regelverket finnas på plats. Prövningen ska ha tidsgränser, en godkänd reaktortyp ska kunna byggas på fler platser och det ska vara enkelt att dra en egen ledning från kraftverket till datacentret. Reaktorerna kommer tidigast på 2030-talet. Just därför måste reglerna komma nu. Aktörer måste ha en rimlig chans att göra rätt för sig och invånarna känna trygghet i att de inte kommer att behöva stå för notan.
I USA blev datacentren symbolen för en elräkning som ingen hade bett om. I Norge blev svaret att politiker ska välja vinnare och bedöma vad som är ”samhällsnyttigt”. Sverige kan säga ja till serverhallarna och tillväxt utan att skicka räkningen vidare till hushållen.
Ett datacenter i Frankfurt, Tyskland. Foto: Michael Probst/AP