Ekonomi Åsikt
SpaceX bygger den nya sidenvägen
I dag börsnoteras SpaceX till en hisnande värdering. Mathias Sundin ser rymdekonomins kommande faser framför sig och förklarar hur den nya sidenvägen finns i skyn ovanför oss.
Det här är ingen aktieanalys, men vi måste börja i den änden. SpaceX börsnotering är den största någonsin. Bolaget noteras till ett värde på cirka 1 750 miljarder dollar.
Hur man än vänder och vrider är det en mycket hög värdering. Hela 94 gånger högre än omsättningen. Jämför det med Apple, Google och Microsoft som värderas till cirka 10 gånger omsättningen. Världens högst värderade bolag, Nvidia, klockar in på 24 och Tesla på 15 gånger. Dessutom går SpaceX, till skillnad från de andra, med förlust.
Det investerarna tror är att SpaceX är början på en dramatisk expansion av rymdekonomin. De hoppas att Elon Musk ska vara en sorts modern Marco Polo på rymdens sidenväg.
Den klassiska sidenvägen var som bekant inte en enda väg, utan ett nätverk av rutter där karavaner färdades. Resorna var dyra och farliga. När transport är dyrt färdas bara det mest värdefulla. Kryddor, jade, ädelstenar, metaller, exklusivt hantverk och såklart siden. Det var varor som tålde höga transportkostnader, risker och långa ledtider därför att värdet per kilo var så högt. Ingen skapade en karavan över Centralasien för att transportera grus.
Rymdekonomin har hittills fungerat på ett liknande sätt. För bara 15–20 år sedan kostade det ungefär 200 000 kronor att skjuta upp ett kilo till låg omloppsbana kring jorden. Då var varje gram viktigt. Kunde du ta bort 10 gram från vikten sparade du 2 000 kronor. Endast viktigare satelliter, vetenskapliga instrument, försvarssystem och bemannade rymdprojekt kunde motivera kostnaden.
För bara 15–20 år sedan kostade det ungefär 200 000 kronor att skjuta upp ett kilo till låg omloppsbana kring jorden.
Det var rymdekonomis första fas: Expeditionsfasen.
I expeditionsfasen fanns ännu ingen riktig rymdhandel. Det fanns uppdrag. Varje uppskjutning var som en farlig resa genom öknen med dyr last. Misslyckades något var lasten förlorad. Tog bränslet slut var satelliten död. Gick en komponent sönder fanns ingen verkstad i närheten. Allt måste därför byggas så lätt, kompakt och tillförlitligt som möjligt. Det gjorde varje kilo ännu dyrare.
Sedan dess har kostnaden sjunkit rejält. SpaceX kunder betalar nu någonstans kring 60–70 procent mindre per kilo. Huvudanledningen är raketen Falcon 9, som till stor del är återanvändbar.
För SpaceX är kostnaden ännu lägre. Troligen runt 10–15 000 kronor per kilo, alltså en minskning på över 90 procent.
Det är därför företaget kunnat skjuta upp över 12 000 av sina egna Starlink-satelliter senaste åren, varav drygt 10 000 finns kvar där uppe. Det är fler satelliter än hela övriga världen tillsammans.
Starlink är rymdbaserad internetuppkoppling och SpaceX största intäktskälla, ungefär dubbelt så stor som själva launchverksamheten. Starlink gör att du var som helst på världen har tillgång till internet med bredbandshastighet. Till och med på flygplan. Jag testade det själv nyligen på en SAS-flygning till Kiruna. Bredbandet var lika snabbt som internet hemma och jag kunde lätt ha haft ett videomöte från 10 000 meters höjd i 800 kilometers fart.
Men Falcon 9 är bara början på kostnadsminskningarna. Även om den blivit en riktig arbetshäst och flera exemplar använts över 30 gånger var, så återanvänds inte hela raketen. För att åtgärda det problemet utvecklar man Starship.
Likt ett flygplan kommer hela raketen återanvändas och man gör allt för att omställelsetiden ska vara så kort som möjligt. Det är därför man kom på den galna idén att landa själva boosterdelen av raketen i två mekaniska armar på tornet som det några minuter tidigare skjutits upp från. Vilket man spektakulärt nog lyckades med för ett par år sedan.
Starship är en gigantisk raket och kommer att kunna ta minst 100 ton till omloppsbana, jämfört med Falcon 9:s dryga 20 ton.
Starship är en gigantisk raket och kommer att kunna ta minst 100 ton till omloppsbana, jämfört med Falcon 9:s dryga 20 ton.
Lyckas man återanvända varje Starship ett flertal gånger kommer priset per kilo pressas ner mot runt 1 000 kronor.
Med det kommer vi in i rymdekonomins andra fas: karavanfasen.
I karavanfasen blir rymden fortfarande dyr, men inte längre en plats för enstaka expeditioner. Trafiken blir återkommande.
Starlink är den första återkommande karavanen. I stället för några få stora kommunikationssatelliter i höga banor skjuts tusentals satelliter upp i låg omloppsbana. Varje satellit är inte längre ett ensamt monument. Den är en del av ett nät. Den kan ersättas, uppgraderas och kompletteras.
Därefter kommer fler satelliter. Många fler. Det finns redan satelliter som tittar på jorden, men långt ifrån så många att vi har en ständig lägesbild av varje enskild plats. Med framtidens satellitlager kan vi veta vad som händer på jorden överallt, varje sekund.
Då uppstår nya behov. Satelliter, och allt annat däruppe, behöver kunna flyttas, servas, tankas och tas bort. Vi kommer att få depåer, servicefarkoster, bogserbåtar, tankningssystem, inspektionssatelliter och enkla omlastningspunkter.
Långsamt börjar en sorts rymdhamnar att växa fram.
***
Sedan kommer nästa stora kostnadströskel: 100 kronor per kilo.
Om Starship eller efterföljande system pressar kostnaden ner dit förändras rymdens sidenväg i grunden. Det är rymdekonomins tredje fas: Infrastrukturfasen.
Raketer från jorden behöver inte leverera varje last till exakt rätt slutbana. De kan leverera stora mängder massa till låg omloppsbana. Likt en hamn på jorden, tar rymdbogserbåtar över och för lasten vidare till geostationär bana, månbana, så kallade Lagrangepunkter eller kommersiella stationer.
Rymdhamnen blir en plats där saker inte bara passerar, utan också byggs. Stora antenner kan monteras ihop där. Teleskop som är för stora för att skjutas upp i ett stycke kan sättas samman i omloppsbana. Kommunikationsplattformar kan få nya moduler. Datacenter kan byggas upp steg för steg. Rymdstationer kan växa genom att nya delar dockas på. Solkraftverk kan monteras av standardiserade paneler.
När kostnaden för att sända upp från jorden fortsätter minska, blir allt fler saker lönsamma att ha där uppe.
Nu är vi sannolikt en bra bit in i framtiden, vi pratar flera årtionden. Men huvudpoängen är att när kostnaden för att sända upp från jorden fortsätter minska, blir allt fler saker lönsamma att ha där uppe. Det i sin tur driver ytterligare efterfrågan och ekonomin expanderar. När vi når kostnad på 1 000 kronor eller till och med 100 kronor per kilo till rymden kommer rymdekonomin bli hundratals gånger större än den är i dag.
Det kommer också att finnas en stor mångfald av saker som utgör ekonomiskt värde i rymden, inte bara satelliter.
Elon Musk har guidat SpaceX på en ofattbart svår resa hittills. Bolaget har revolutionerat rymdbranschen genom att regelbundet återanvända raketer och inlett en kraftig kostnadsminskning. Man har dessutom, genom Starlink, visat på en stor och lönsam rymdbaserad tjänst. På det sättet har man demonstrerat hur en framtida rymdekonomi kommer att växa fram.
Samtidigt har Elon Musk själv blivit allt vildare och fler och fler företag, konflikter och twittrande tar hans uppmärksamhet. Han är den som skapat SpaceX och han är den som kan förstöra det.
Blir det så kommer investerarna i börsnoteringen förlora sina pengar. Men bollen är i rullning, eller om vi ska använda en mer passande metafor: Raketen har redan nått den hastighet som krävs för att nå omloppsbana. Rymdekonomin är på gång och den kommer att bli astronomiskt stor.
Och just nu finns inget annat företag som är ens i närheten av att leda och dra nytta lika mycket av detta som SpaceX.