Samhälle Ledare
Ledare: En rödgrön röst bäddar för fortsatt elkris
C, V och MP motsätter sig ersättningssystemet för ny kärnkraft. Därmed är det bäddat för fortsatt elkris med en rödgrön regering, skriver Joakim Broman.
Under aliansåren då Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna regerade tillsammans skapades det inre kabinettet, där de fyra partiledarna sammanträdde. Uppgiften var att lösa ut frågor och konflikter som regeringskansliets vanliga förhandlingar misslyckats med.
En egenhet med det inre kabinettet var att partistorlek inte hade någon betydelse. Moderaterna var större än de andra tre partierna tillsammans, men eftersom ett ensidigt beslut hade kunnat utlösa regeringskris skapades i stället en regel om majoritetsbeslut i partiledarkretsen. Utslagsrösten gick till statsministern.
Det är värt att ha i åtanke när Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nu alla meddelar att de är emot regeringens ersättningsmodell för ny kärnkraft. Socialdemokraterna säger sig numera vara för kärnkraft – partiet paniksvängde som bekant sista veckan före valet 2022 – men även de som litar på det beskedet bör utgå från att det inte spelar någon roll. Om C, V och MP utgör regeringsunderlaget finns tre motståndare mot en. Det är förstås inte säkert att en socialdemokratiskt ledd regering skulle anamma samma modell för ett inre kabinett som alliansregeringarna, men Magdalena Andersson längtar nog inte efter fler regeringskriser.
Om C, V och MP utgör regeringsunderlaget finns tre motståndare mot en.
”Hade man tagit de pengar som regeringen lägger på kärnkraft hade man kunnat ge bort två miljoner elbilar. Vi kan ju diskutera vad som hade gjort mest för klimatet”, sade Centerpartiets Rickard Nordin på Naturskyddsföreningens utfrågning, där partiets hållning meddelades.
Ja, det kan vi diskutera. Ett kärnkraftverk håller i åtminstone 80 år och producerar fossilfri el 80–90 procent av tiden. Varje reaktor på svensk mark bidrar till elförsörjningen, energioberoendet och till låga, förutsägbara elpriser för hushåll och industri. Kärnkraft sänker de på senare år skenande kostnaderna för elnät genom att leverera stödtjänster och överföringskapacitet ”på köpet”. Reaktorerna möjliggör dessutom elexport till länder som inte har fossilfria elsystem, och tränger därmed undan kolkraft eller fossilgas. Barsebäck 1 och 2 förhindrade under sin livstid 183 miljoner ton koldioxidutsläpp i andra länder, utöver att leverera fossilfri el i ett elområde som nu har stor brist på planerbar elproduktion. Hade inte S, C och V beslutat om förtida nedläggning hade reaktorerna kunnat tränga undan ytterligare 287 miljoner ton CO2 från elproduktionen i andra länder.
Visst hade det varit bättre om ny kärnkraft kunde byggas på helt marknadsmässiga grunder. Det är dock tydligt att den politiska risken – främst i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet – undergrävt de möjligheterna för lång tid framåt. En ersättningsmodell för att återställa systemet framstår som det minst dåliga alternativet.
Vad klimatnyttan av två miljoner ”gratis” elbilar hade blivit är kanske svårare att bedöma än effekterna av ny kärnkraft. Hur många hade sålt sin elbil till en norrman och kammat hem vinsten? Låt oss för argumentets skull anta att två miljoner ägare av dieselbilar skulle gå över till eldrift. Med dagens runt 4,5 miljoner fossildrivna bilar skulle utsläppen från personbilsflottan (9,54 miljoner ton CO2 för 2025) ungefär kunna halveras.
Det är i sammanhanget inte särskilt mycket. Vi skulle dessutom få ett elsystem med humör efter väder, svängande elpriser som drabbar hushåll och företag, och som gör oss beroende av en nyckfull omvärld. De vintrarna blir inte roliga, ny elbil eller inte.