Samhälle Krönika
Folkhemmet som blev en grön bastion
Södra Stockholms närförorter är klassisk socialdemokratisk mark som förvandlats till Miljöpartiets starkaste fästen. Svend Dahl tar tunnelbanans gröna linje mot Skarpnäck och ser anlagda ängar, välskötta odlingslådor och framtida spänningar i det rödgröna samarbetet.
Om man ska försöka visualisera de socialdemokratiska, och sverigedemokratiska, idéerna om när ”Sverige var mer som Sverige” ligger det nära till hands att tänka på Bagarmossen och de andra närförorterna söder om Stockholms innerstad.
Det var här folkhemmet rent faktiskt byggdes – med rekordår, framtidsoptimism och flerfamiljshus i tre våningar för allmännyttan och HSB:s bostadsrättsföreningar. Mycket riktigt var söder om söder länge starka socialdemokratiska fästen. Lokala moderater kan berätta om hur de i början av 00-talet möttes av rop om att ”åka tillbaka till Östermalm” när de försökte bedriva valrörelse.
För oss från andra delar av Sverige är Bagarmossen kanske framför allt platsen som Lorrygänget tidigt 1990-tal skildrade i låten ”Sosse från Bagarmossen” (mel. Okie from Muskogee):
Vi gör inga klipp i Bagarmossen
fast de säger det är snabbt och lätt
Och vi handlar inte med valutor
vi pröjsar skatt och bor i hyresrätt
Men i dag är det inte längre Socialdemokraterna som är politiskt definierande på tunnelbanans linje 17 mot Skarpnäck, utan Miljöpartiet. På den ur ett nationellt perspektiv extremt korta sträckan från Gullmarsplan till Skarpnäck återfinns inte mindre än fyra av de grönas fem starkaste fästen, på valdistriktsnivå, vid riksdagsvalet 2022. Allra störst stöd har Miljöpartiet i valdistriktet Skarpnäck 2 Brotorp, där man samlade 29,36 procent av rösterna.
Det gör de gröna till största parti, strax före Socialdemokraterna som fick 29,2 procent av rösterna och Vänsterpartiet som med med 21,48 procent blev tredje största parti. Största parti till höger blev Sverigedemokraterna, med knappt 6 procent.
Valdistriktet, som hade 1 381 röstberättigade vid senaste valet och ett valdeltagande på 91,53 procent (rejält över riksgenomsnittet) sträcker sig sydost från Bagarmossens centrum mot Nackareservatet och Flatens naturreservat. Här finns framför allt flerfamiljshus byggda på 1950-talet och en bit in på 1960-talet, men också en del småhusbebyggelse. Arkitekturupproret skulle sannolikt ge de tidstypiska trevåningshusen tumme upp. Detta är välritade bostäder för vanligt folk.
Den som följer cykelvägarna från Bagarmossens centrum slås snabbt av antalet välskötta odlingslådor, anlagda ängar och lådcyklar.
Den som följer cykelvägarna från Bagarmossens centrum slås snabbt av antalet välskötta odlingslådor, anlagda ängar och lådcyklar. Om det inte var för den totala frånvaron av urban sjavighet skulle tankarna ofelbart söka sig till delar av Nørrebro i Köpenhamn eller Prenzlauer Berg i Berlin. Men nu är vi mitt i en svensk folkhemsförort.
Det var förstås inte det här Göran Persson menade med “det gröna folkhemmet”. Men det socialdemokratiska samhällsbygget har blivit en plats dit en välutbildad urban medelklass söker sig och förverkligar sina idéer om ett gott liv.
Det handlar både om de som flyttar från innerstan, för att ha råd med en större lägenhet och komma närmare naturen när första barnet är på väg, och om de som flyttar till Stockholm för första jobbet och som för något decennium sedan kanske valt att köpa en bostadsrätt på Södermalm. Man skulle kunna beskriva det som att den typ av rödgröna och individualistiska värderingar som länge förknippats med Södermalm, har spridit sig söderut i takt med inflyttning, en expanderande kunskapsekonomi och stigande bostadspriser.
I Skarpnäck 2 Brotorp har väljarna både högre inkomst och utbildningsnivå än medianväljaren. Men de är också mer engagerade i miljöfrågor än genomsnittet – i själva verket är invånarna i stadsdelen Skarpnäck, enligt en undersökning i lokaltidningen Mitti, de stockholmare som med god marginal är mest engagerade i att leva miljövänligt. Och de röstar som statistiken visar tydligt till vänster om mitten.
På så sätt passar Miljöpartiets starkaste fäste väl in i en global utveckling där storstäderna i tilltagande utsträckning präglas av välutbildade, grönt engagerade och vänsterlutande väljare. Många har pekat på de utmaningar det innebär för borgerliga partier, som för inte så länge sedan kunde räkna med ett betydande stöd bland just den typ av väljare med högre utbildning och goda inkomster som i dag röstar grönt på tunnelbanans linje 17.
Men frågan är om inte utmaningen egentligen är minst lika stor till vänster – i varje fall för socialdemokrater som gör anspråk på att kunna bygga breda folkliga koalitioner. För i takt med att en allt större del av vänsterväljarna är välutbildade storstadsbor ökar det värderingsmässiga gapet till de traditionella vänsterväljarna och till resten av landet.
”Vi käkar falukorv och inte sushi”, sjöng Lorrygänget. Det var ett tag sedan.
Detta är den första i en serie artiklar där Smedjans chefredaktör Svend Dahl inför valet den 13 september besöker riksdagspartiernas starkaste fästen på valdistriktsnivå.