Samhälle Krönika
Hästhuvudet i folkhemmets säng
De kriminella gängen infiltrerar rättsväsendet, politiken och myndigheterna. Konsekvensen blir att den svenska tilliten faller sönder och lämnar plats för ett maffiasamhälle byggt på våldskapital, tjänster och gentjänster, hämnd och heder. Det skriver Alice Teodorescu Måwe.
Advokater som bistår gängkriminella klienter, en anställd vid Attunda tingsrätt som sitter häktad sedan det framkommit att personen spridit sekretessbelagd information, Socialdemokraterna i Botkyrka som påstods ha infiltrerats av gängkriminella, liksom en rad myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, och ett antal kommuner, som utsatts för klandriven infiltration.
Redan för tre år sedan skildrade Polisen i en hemlig underrättelserapport hur tjänstemän på strategiska positioner fick betalt för att utföra tjänster åt kriminella klaner. Södertäljenätverket lyftes fram som särskilt framgångsrikt. Enligt rapporten hade bland annat en infiltratör på Arbetsförmedlingen bifallit en ansökan från kriminella företagare i Södertäljenätverket och på så vis fått bidrag för att anställa släktingar.
Ett annat exempel rör en infiltratör som agerade som handläggare på Södertälje kommun som mot ersättning hjälpte nätverket med bygglov. Ett annat exempel rör en så kallad ”möjliggörare” vid socialtjänsten i Göteborg som betalades av klanen Ali Khan. Ytterligare ett rör hur medlemmar i de olika familjerna kandiderar för olika partier för att säkerställa ett konstant politiskt inflytande oavsett valresultat.
I stort sett alla yrkesgrupper som besitter makt, myndighetsutövning eller pengar är intressanta för gängen.
Men som vanligt har det funnits kännedom om utvecklingen längre än så. I juli 2016 sände exempelvis SR ett inslag utifrån en rapport från Ekobrottsmyndigheten som visade hur gränserna mellan den kriminella världen och näringslivet alltmer suddades ut.
Men det är inte enbart gränserna mot näringslivet som grumlas, bara fantasin begränsar vilka andra sfärer som sannolikt redan drabbats: mäklare, revisorer, banktjänstemän, åklagare och domare, kriminalvårdare, poliser, politiker – ja, i stort sett alla yrkesgrupper som besitter makt, myndighetsutövning eller pengar är intressanta för de som vill begå brott, tvätta pengar eller mjölka välfärdssystemet på resurser.
Och nog finns det pengar att blåsa skattebetalarna på, enligt bidragsbrottsutredningen som leddes av kriminologen Amir Rostami betalas 14,6 miljarder årligen ut i felaktiga bidrag. Alla bidragsbrottslingar är inte gängkriminella, men bland de gängkriminella har majoriteten ägnat sig åt bidragsbedrägerier.
Det har, också på detta område, funnits en genant aningslöshet, som i sin tur grundat sig i de tillitsideal som varit bärande för den svenska modellen. Detta, i kombination med ivern att rekrytera brett från så kallat underrepresenterade grupper och sänkta kompetenskrav till följd av rekryteringssvårigheter, har gjort systemet sårbart och enkelt att manipulera för den som drivs av ett illasinnat uppsåt.
Ett system där tjänster och gentjänster, hämnd och heder blir allt mer avgörande faktorer.
Än så länge tycks det enligt Brå vara sällsynt att kriminella, eller människor med direkta kopplingar till kriminella, aktivt söker jobb på en myndighet i syfte att infiltrera. De personer som upptäckts de senaste åren har börjat hjälpa kriminella först under anställningens gång. Frågan är vad som leder till att detta sker och om det finns några varningstecken att ta fasta på vid rekryteringen? Det vill säga, till hur stor del är det för att den anställde sympatiserar med den kriminella världen och till vilken del handlar det om påtryckningar, där rädslan för hot eller våld, blir den utlösande faktorn?
Vi befinner oss med andra ord i en extraordinär situation som präglas av rubriker över dagliga skjutningar, explosioner och besinningslöst våld. Sverige hotas av såväl inre organiserad brottslighet som av yttre hot från främmande makt som är särskilt intresserade av underrättelsematerial. Det systemhotande inslaget kan inte underskattas, samhällskontraktet och tilliten till statens förmåga att få stopp på utvecklingen är skadeskjutet.
Men detta är bara toppen av isberget. Under vattenytan sker en rörelse bort från det demokratiska, transparenta och icke-korrupta styrelseskicket, till ett alltmer fragmentiserat samhälle där storleken på den etniska gruppen, klanen, gänget eller församlingen får allt större betydelse för utfallet. Ett system där våldskapitalet överordnas allting annat, där tjänster och gentjänster, hämnd och heder blir allt mer avgörande faktorer. Ett samhälle som är allt annat än lagom – och alltmer liknar andra problemtyngda länder.