Samhälle Ledare
SD-tappet bland unga är en chans för borgerligheten
Förstagångsväljarnas liv har dominerats av kulturkrig, pandemi och kriminalitet. Så kan borgerligheten fånga upp dessa väljare, skriver Filip Seiman.
Eric Adams, högerdemokrat och före detta poliskapten, förlorade borgmästarposten i New York 2025. Han dömdes att misslyckas redan i primärvalet. En korruptionsskandal där han verkar ha mutats av den turkiska staten (bland annat skulle han ha erhållit gratis flygresor hos Turkish Airlines) sänkte hans kampanj.
Skandalen skymmer dock sikten för något mer intressant. Adams gjorde faktiskt ett rätt bra jobb med att få ned New Yorks brottslighet. Under hans tre år vid makten sjönk mordtalen med 35 procent och antalet skjutningar med hela 55 procent.
Men genom att genomföra sin kriminalpolitik förlorade Adams, paradoxalt nog, sitt starkaste kort. När nästa valrörelse drog igång var brottsligheten inte längre en lika kännbar del i New York-bornas vardag.
I stället kom valet att vinnas av socialisten Zohran Mamdani, som kampanjade på miljardärsskatter och kommunala matbutiker.
Låter inte det här bekant?
Sverige mår, otvetydigt, bättre i dag än för fyra år sedan.
Tidöregeringens reformering av kriminalpolitiken är i stora drag färdig. Decennier av kriminologiskt kvacksalveri, som ledde till att Sveriges brottsstatistik för en tid påminde mindre om Bullerbyn och mer om Baltimore, har städats bort. Det dödliga gängvåldet har halverats och skjutningarna har minskat med 60 procent. Sverige mår, otvetydigt, bättre i dag än för fyra år sedan.
Fallet New York utgör dock en varning. Det är svårt att vinna nästa krig med det förras vapen.
Medan Michael Lindgrens nya komedi Flaggan för min egen generation levererar mysiga barndomsminnen i form av knapptelefoner med knasiga ringsignaler, har dagens förstagångsväljare ingen relation till de händelser som filmen kretsar kring.
De yngsta av dem är födda 2008. Jimmie Åkesson har varit Sveriges mest synliga politiker under hela deras liv.
Därför bedömer de Sverigedemokraterna på egna meriter, snarare än vad andra säger om dem. Och siffrorna talar för att förstagångsväljarna väljer bort Åkesson. I TV4/Novus väljarbarometer från augusti får partiet blott 11,5 procent bland förstagångsväljarna – inte ens hälften av Moderaternas 27,2.
Förstagångsväljarna bedömer SD på egna meriter, snarare än vad andra säger om dem.
Kanske säger det något om Sveriges förändrade demografi. Förra valet hade var fjärde förstagångsväljare utländsk bakgrund, en andel som sannolikt är större i år. Många av dem – och av deras pursvenska vänner – är nog inte helt nöjda med SD-företrädares hårdnande ton mot dem. Som Lindgren säger i en Kvartal-intervju om Flaggan och Rinkeby: “99 procent av tiden är det inte några problem och den stora majoriteten jobbar och betalar skatt.”
Och den procenten som inte sköter sig – både i Rinkeby och i resten av landet – som står för majoriteten av alla brott, är regeringen på god väg att antingen låsa in eller utvisa.
Kriminalpolitiken är alltså avklarad. Det lär inte dröja länge förrän tjat om hur illa läget var runt 2022 luktar gammal skåpmat. Ungdomarna vill gå vidare. Det vittnar deras låga stöd för Sverigedemokraterna om.
För att fånga upp dessa väljare behövs kloka reformer inriktade på att ge dem, och alla framtida generationer av sådana, en så god chans som möjligt att lyckas i Sverige – oavsett vilket land föräldrarna kommer ifrån eller vilken gud man tillber.
Så här kommer några förslag:
Den statliga inkomstskatten – i praktiken en straffskatt på att utbilda sig – måste avskaffas. Hyresregleringen, som stänger ute unga människor från storstäderna, måste skrotas en gång för alla.
Planmonopolet, som gynnar de åldrande fyrtiotalisterna genom att begränsa tillgången på mark på bekostnad av unga vuxna som aldrig ens kan drömma om att köpa en tomt och bygga ett hus, behöver hanteras.
Det lär knorras från moderata kommunalråd som menar att just deras kommun är “färdigbyggd”. Men kampen mot dagens planekonomiska hantering av byggandet måste borgerligheten ta, och vinna, om dagens unga någonsin ska få chansen att uppfylla sina drömmar.
I en sammanfattning av Generationsrapporten 2026, genomförd av Ungdomsbarometern och baserad på 15 000 intervjuer med unga i spannet 15–24 år, står följande att läsa:
“Att träffa en livspartner, gifta sig och skaffa barn har blivit viktigare jämfört med tidigare år, och många beskriver sig själva i första hand genom relationer och intressen snarare än politiska identiteter.”
Förstagångsväljarna fick aldrig se muren falla. Hela deras liv har dominerats av kulturkrig, pandemi och kriminalitet. Om borgerligheten ska vinna nästa generation, är det hög tid att ge dem skäl för framtidstro.