Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Snart kan även svenskar börja fly
Med lägre skatter, en flexiblare arbetsmarknad och avreglerad bostadsmarknad blir Sverige ett land man söker sig till, snarare än flyttar från. Erfarenheter från Storbritannien borde få svenska politiker att tänka om, skriver Adam Furustam.
Låga löner, höga skatter och en dysfunktionell bostadsmarknad får rekordmånga unga britter att söka lyckan bortom landets gränser. Under 2025 lämnade 75 000 fler i åldrarna 16 till 34 än de som flyttade tillbaka. Att Sverige inom kort kan stå inför en liknande utmaning är inte osannolikt.
Redan idag väljer fyra av tio bort Stockholm som studieort till följd av bostadsbrist. En folkmassa motsvarande 13 fullsatta konserter på Strawberry Arena står i stadens bostadskö, och närmare 200 000 unga bor ofrivilligt kvar i föräldrahemmet. Trots en större numerär i Storbritannien är likheterna slående. Den ofrivilliga låsningen hos föräldrar, liksom höga hyres- och amorteringskostnader, gör att ett inträde på såväl den svenska som brittiska bostadsmarknaden blir exklusivt för personer med kötid eller större sparkapital.
På arbetsmarknaden fick den tidigare brittiska finansministern Rachel Reeves nyligen kritik för regeringens höjda arbetsgivaravgifter – från 13,8 procent till 15 procent. I Sverige uppgår dessa till 31,42 procent. Med höga skatter och låg rörlighet blir svårigheterna att ta sig in på såväl den svenska som brittiska arbetsmarknaden betydande. Att länderna står inför snarlika utmaningar, som knappast lär minska, är uppenbart.
Om Sverige ska lära något av Storbritannien är det att inte vänta till dess att välfärdens framtida finansiärer lämnat landet.
Resultatet blir att några av samhällets redan utsatta grupper – unga och invandrare – står handfallna inför ett system där maktlösheten blir en ständig följeslagare. För invandrare som saknar köpoäng och studenter utan större sparkapital blir möjligheterna att ta sig in på bostadsmarknaden begränsade. Liknande utmaningar möter den som under studiernas sommaruppehåll arbetat extra på Ica, för att därefter inse att staten tagit en betydande del av kakan samtidigt som höstens CSN blir lägre än förväntat till följd av fribeloppet. Att svenska ungdomar, i likhet med brittiska, värderar möjligheter högre än patriotism – och därmed kan överväga en flytt bortom Sveriges gränser, är inte osannolikt.
Att brittiska politiker valt att ignorera utmaningarna fram till dess att flyttströmmarna blivit alltför betydande visar att reformer som är nödvändiga, men inte alltid populära, kan utebli trots att de behövs. Om Sverige ska lära något av Storbritannien är det att inte vänta till dess att välfärdens framtida finansiärer lämnat landet.
Länder konkurrerar inte enbart om företag och investeringar, utan också om människor.
I stället för OECD:s mest reglerade hyresmarknad och de högsta medelpriserna på bostäder i förhållande till den disponibla inkomsten av de nordiska länderna, borde hyressättningen släppas fri och lapptäcket av godtyckliga regleringar för byggnation upphävas. Det skulle öka rörligheten, sätta fart på byggnationen och göra att ombildningar från hyres- till bostadsrätter i städernas mest attraktiva lägen upphöra. Dessutom skulle välfärdsförlusten som uppkommer till följd av svårigheten att etablera sig för arbete eller studier – enligt uträkningar från OECD årligen motsvarande cirka 0,5 procent av BNP – att minska, något som är till gagn även för den som redan etablerat sig på marknaden och är nöjd med dagens system.
Därutöver måste skatter sänkas och det oproportionerligt starka anställningsskyddet luckras upp för att ge personer även bortom arbetsmarknadens inre kärna möjlighet att ta sig in. I stället för att, likt vänstersidan önskar, höja skatten på kapital, arbete och förmögenhet – måste det generella skattetrycket sänkas för att öka Sveriges konkurrenskraft och ge individen möjlighet att själv bestämma över sin inkomst. Lagen om anställningsskydd (LAS), med turordningsreglerna som främsta front, borde avskaffas.
Länder konkurrerar inte enbart om företag och investeringar, utan också om människor. Det visar inte minst det brittiska exemplet. Om vi inte sänker skatter, skapar en flexiblare arbetsmarknad och en bostadsmarknad som skapar trygghet i vardagen riskerar Sverige bli ett land som människor flyttar från snarare än till. Det vore en förlust för oss alla.