Varför skulle L begå politiskt självmord?

Aftonbladets inrikespolitiske kommentator Oisín Cantwell skriver i en kommentar att Tidöepoken är över, att Liberalerna måste distansera sig från högern ”så mycket som möjligt” och ”hoppas att väljarna glömmer bort kramkalaset” med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Möjligen går det ”att snickra ihop något slags Januariavtal”, resonerar Cantwell. Förlåt om jag förstör stämningen vid den oberoende socialdemokratiska tidningens kaffeautomat, men det kommer alltså inte att hända. Anledningen är enkel: vare sig Liberalernas väljare eller partiaktiva känner sig hemma till vänster.

Enligt SVT:s Vallokalsundersökning, som görs i samarbete med forskare från KTH och Göteborgs universitet, placerar sig numera hela 85 procent av L-väljarna sig till höger på den politiska skalan. Endast 12 procent planerar sig i ”mitten”. Inte ens KD:s eller SD:s väljare kommer upp i samma nivå av ”höger” bland sina väljare.

Högerlutningen är också synlig internt i Liberalerna. När den partinära Tidningen Nu hösten 2021 (18/11 2021) presenterade en enkätundersökning om vad partiets ledande representanter i kommunerna och regionerna står ideologiskt – 455 tillfrågades – var mönstret tydligt. Så många som åtta av tio av dem, 81,9 procent, såg L som ett ”borgerligt” parti. Flertalet ville definiera partiet som ”liberalt”, en minoritet som ”socialliberalt”. På höger-vänster-skalan placerade sig en betydande majoritet till höger om mitten. 

Inget talar för att ett samarbete vänsterut skulle bli en opinionsframgång.

Liberalernas vänsterfalang – eller forna vänsterfalang – har sedan Januariavtalet 2019 gång på gång förlorat partiets interna omröstningarbeslut. Det var alltså ingen slump att partiet – minus partidistrikten Stockholm och Uppsala – valde Nyamko Sabuni före Erik Ullenhag som ny partiledare. Om man för en stund pausar läsningen av Dagens Nyheters Tidökritiska ledarsida – eller inlägg av tidigare partiprofiler som har gått över till Centerpartiet – finns alltså en intern förklaring i partiet som sådant.  

Det var första gången det gjordes en sådan enkät som ovan nämnda, och efter uteblivet mediestöd lades Tidningen Nu ner i fjol. Men det troliga är att partiet är mer höger i dag än vad det var för fem år sedan. I samband med att Tidöavtalet slöts, och sedan att partiet med Simona Mohamsson i våras strök den röda linjen mot SD i regering, har ytterligare kritiska partirepresentanter lämnat sina uppdrag. Om partiets ideologiska själ – partiets grästoppar runt om i landet får ändå anses spegla den – lutade åt höger 2021 lär den alltså inte ha blivit mer vänster i dag. Partiets erfarenhet från Januariavtalet är dessutom att det inte var en opinionsmässig framgång. Inget talar för att ett samarbete vänsterut skulle bli det i dag.

De borgerliga ledarskribenter som påminner Liberalerna om att de måste ”förvalta sitt förtroende” bland borgerliga väljare har alltså inte så mycket att oroa sig över. Och skribenter i Aftonbladet, som tidningens inrikespolitiska kommentator Oisín Cantwell, får skissa på troligare scenarier för hur nästa regering kommer att pusslas ihop. L kommer inte att byta fot. 

Foto: Anders Wiklund/TT